I maj 1925 reste Göta, 24 år, från Pojo i Västnyland till Åbo för att gå till läkare. Hon kände sig krasslig, det blixtrade för ögonen.
Hon hade med sig sin fem månader gamla dotter.
Göta gick först till ögonläkaren Rostedt, som konstaterade att näthinnan satt som den skulle. Göta hade varit sjuk som yngre och drabbats av näthinneavlossning.
Men gynekologen upptäckte att Göta väntade barn nummer två. Det var en överraskning.
Hon var lyckligt gift, men hennes föräldrar hade varnat henne för en ny graviditet. De tyckte att att Götas hälsa var för klen för flera barn.
Götas pappa överlade med läkarna
Göta skrev till sin man John, som var kvar i Pojo:
”Och doktor Zilliacus sa att jag hade att vänta småbarn – alltså ingenting i olag utan ren naturlig förklaring till den senaste tidens skröplighet.”
Hundra år senare kollar vi Åbo adresskalender från 1920-talet: Woldemar Zilliacus var gynekolog, Ragnar Rostedt var ögonläkare.
”Zilliacus skulle överlägga med Rostedt och med far för att komma under fund med om han skulle åstadkomma en abort eller låta saken ha sin gång. Sade ju nog att jag var klen och att småttingarna skulle följa rätt tätt på varann.”
Götas far Ismael var också läkare. Han talade med de yngre läkarna, och sannolikt sa han att Göta inte orkar föda ett barn till.
Göta själv verkade lättad över att hon bara var gravid och inte sjuk.
”Tror inte han ställer till ett missfall”
Göta var fäst vid sin far Ismael. Hon litade på honom, och också på gynekologen Zilliacus.
”Jag för min del har lugnat mej och gör som han finner för gott. Han verkar mycket sympatisk och jag tror inte han ställer till ett missfall om han inte anser det nödvändigt. Är i varje fall så glad över att allt är i skick inom mej att jag kunde flyga på dej.”
Sedan skrev Göta inte flera brev på länge. Men 2 juni 1925 skrev Götas mamma Tyra till sin yngre dotter:
”Göta har varit sjuk så gott som hela tiden, är på sjukhus från och med i dag och skall behandlas en smula.”
Ingen i familjen nämner i brev att aborten faktiskt gjordes. Men vi vet att Göta inte födde barn det året.
Strängt förbjudet, men det finns undantag
I 1920-talets Finland föddes det färre barn än förr, och antalet illegala aborter ökade. Man räknar med att mellan 10 000 och 20 000 kvinnor per år gjorde sig av med foster.
Abort var strängt förbjudet i Finland. De kvinnor som åkte fast fick fängelsestraff.
Några barnmorskor och läkare blev också dömda för att de utfört aborter.
Men det fanns ett kryphål i lagen: Om läkare kunde intyga att graviditeten hotade kvinnans liv, kunde abort ske utan att vare sig läkaren eller kvinnan dömdes.
Läkarna som fattade beslut om Götas abort talade antagligen tyst om den. Om de blev tillfrågade kanske de sa att hon fått ”missfall”.
Göta själv sa inte ett ord om aborten till sina tre barn. Familjehemligheten avslöjades först när breven från 1920-talet kom fram 70 år senare.
Götas far trodde på lysol och auroform
Breven innehöll flera överraskningar.
Göta hade gift sig i februari 1924 och fått barn i december samma år. När hon flyttade hemifrån skickade hennes far med lysol, ett desinfektionsmedel. Hon hänvisar i breven till ”de där mystiska grejorna från fars lilla korg”.
Ismael verkade tro att en sköljning med lysol efter samlag skulle skydda Göta mot graviditet.
Apoteken sålde livmodersprutor, och det påstods att sköljning med lysol skulle ta bort dålig lukt.
I USA hade lysolens tillverkare redan i början av 1900-talet rekommenderat vaginala sköljningar och indirekt låtit förstå att medlet dödar spermier.
Det var inget ofarligt ämne, redan 1911 hade fem amerikanska kvinnor dött och tvåhundra blivit förgiftade.
”En välluktande desinfektionsvätska”
I början av 1925 hade Göta auroform i korgen. Det var också ett desinfektionsmedel, som innehöll giftigt formalin och tvållösning.
”Auroform är en välluktande desinfektionsvätska. Auroform har ej Lysolens frätande egenskaper” hävdar en reklam i Hufvudstadsbladet i maj 1911.
Innan hon blev gravid 1925 klagade Göta i ett brev till sin mamma Tyra:
”Jag är som en trasa efter en sådan där procedur i ett par dagar. Och det är inte auroformens fel – det var samma sak med lysolen i Malm. Lilla mor, jag skall bruka dem för din skull – men min lekamen reagerar surt för dem.”
I maj 1925 klarnade det alltså att auroformen inte heller dödade spermier. Göta väntade barn.
Preventivmedel var sällsynta och dyra
Men varför rekommenderade läkaren Ismael lysol och auroform och inte kondomer eller pessar som skulle ha varit effektivare?
Lena Lennerhed är professor emerita i idéhistoria och har skrivit om illegala aborter och om preventivmedlens historia.
– På 1920-talet användes kondomer främst av rika män som gick till prostituerade och ville skydda sig mot könssjukdomar. De var dyra.
Inom äktenskapet var det vanligast att man använde avbrutet samlag för att undvika att det blev barn.
I Finland var det sannolikt svårare att få pessar än i Sverige, där aktivisten Elise Ottesen redan på 1920-talet reste runt och provade ut pessar på kvinnor i bygderna.
Ismael och Tyra hade själva bara två döttrar
I Sverige och Tyskland hade det redan på 1890-talet blivit vanligare att begränsa antalet barn. I FInland spred sig de här idéerna senare, på 1910- och 1920-talen.
Men i Finland fanns det en grupp som tog till sig idén om familjeplanering tidigare än andra, i slutet på 1800-talet. Det var de högutbildade finlandssvenskarna i städerna, som sannolikt hade bekanta utomlands.
Tyra hade sjukskötarutbildning och Ismael var läkare. Var det en slump att de hade bara två döttrar, medan Götas svärmor hade fött nio barn?
Abort var en klassfråga
Lena Lennerhed skriver i boken Historier om ett brott om 15-åriga Lena, som 1935 fick abort på sjukhus i Sverige.
Lena hade haft sex med en pojkvän och blivit med barn.
– Då tog Lenas mamma med flickan till minst tre olika privatläkare i Stockholm. Och de här läkarna skrev intyg på att Lena hade en allvarlig sjukdom. En av dem nämnde hjärtproblem, en annan ett annat problem.
I verkligheten var Lena fullt frisk. Men hennes mamma hade rätt kontakter.
– På det här sättet kunde mamman rigga abort i en tid när abort var förbjudet i Sverige. Det visar hur abortfrågan så tydligt var en klassfråga, säger Lennerhed.
Nästa gång Göta blev gravid höll hon det hemligt
När vi efterkommande långt senare läser Götas brev, får vi en obehaglig känsla av att hon kanske inte själv ville ha abort. Vi undrar också om hennes hälsa faktiskt var så svag som hennes föräldrar ansåg.
Efter aborten i juni 1925 var Göta sjuk en längre tid. Hon drabbades sannolikt av en depression.
Mormor Tyra skötte bebisen, nu sex månader gammal, medan Göta vilade.
När Göta blev gravid igen några månader senare skrev hon inte ett ord om saken till sina föräldrar. Ismael dog våren 1926 och hann aldrig träffa sitt andra och tredje barnbarn.
Breven om abort och om ”de mystiska grejorna” lysol och auroform kom fram på 1990-talet, långt efter Götas död på 1970-talet.
Tack vare de breven kunde jag göra dokumentären om min farmor Göta.