Sedan Donald Trump tog över makten har USA:s globala strategi förändrats på många håll. Bland annat antyder den amerikanska presidenten att han vill skala ner USA:s engagemang i Afrika.
Det här kan ge möjligheter för USA:s geopolitiska och ideologiska rivaler, främst Ryssland och Kina, att fylla det vakuum som uppstår.
USA en viktig maktfaktor i Afrika
USA har länge varit en av de mest närvarande västmakterna på kontinenten, enligt Anna Ida Rock, forskare och projektledare för Afrikaforskningen vid Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige.
– Under de senaste 20 åren har USA haft ett brett, men ojämnt engagemang i Afrika, säger hon.
Bland annat handlar det om att USA länge har varit den enskilt största biståndsgivaren till Afrika, framför allt inom hälsa, humanitärt stöd och utbildning, enligt Rock.
USA har också haft en omfattande diplomatisk närvaro med ambassader i nästan alla afrikanska länder, och konsulat i flera viktiga städer.
Även säkerhetsengagemanget har varit starkt i exempelvis Somalia och Sahelregionen. Målet har varit att bekämpa olika extremistgrupper med kopplingar till Al-Qaida och IS.
Man har också militär närvaro på flera håll, och har skyddat strategiska sjöfartsleder från exempelvis pirater vid bland annat Afrikas horn och Guineabukten för att trygga internationell handel.
– Dessutom har man intressen av råvaror som kobolt, litium och platina i till exempel Demokratiska republiken Kongo, Zambia, Niger och Sydafrika, säger Rock.
USA skalar ner sin närvaro på flera fronter
Nu verkar en del av det här stå inför förändringar under Trumps ledning.
En av ändringarna som kan få omfattande följder, inte minst på den afrikanska kontinenten, är nedskärningarna i det internationella biståndet USAID.
Det har också rapporterats om att det kan finnas planer på att lägga ner ett större antal ambassader och konsulat på olika håll i Afrika.
Trump har dessutom antytt att han skulle vilja skala ner det militära samarbetet på den afrikanska kontinenten, något som tidigare presidentadministrationer också övervägt.
Enligt Anna Ida Rock står det klart att Trumpadministrationen kommer att minska USA:s närvaro, men det är inte helt entydigt hur den minskningen kommer att se ut.
– Vi vet ännu inte vad Afrikapolitiken kommer att landa i, eftersom det kommer motstridiga uppgifter hela tiden, säger hon. Det har inte kommit något tydligt besked om vare sig ambassadernas framtid eller hur stora nedskärningarna i biståndet slutligen kommer att bli.
Hon tror att USA kommer att fokusera på enskilda länder och satsa på sådana insatser i framtiden som har tydliga handelsmässiga fördelar och som till exempel ger tillgång till viktiga mineraler.
Hon tror också att USA kommer att behålla delar av säkerhetsengagemanget och skyddet av transportleder, även om man inte kommer att vara närvarande på lika bred front som tidigare i Afrika.
Ryssland presenterar sig som en garant för säkerheten
Samtidigt som USA tar flera steg tillbaka har flera andra länder, framför allt Ryssland och Kina arbetat med att etablera sig som alternativ på den afrikanska kontinenten.
Det här är en process som pågått en längre tid, och är inte knuten specifikt till Trumps Afrikaplaner.
– Man kan dock inte likställa de här två ländernas engagemang, de är inte jämbördiga spelare. För Ryssland är Afrika i första hand en geopolitisk arena för att utmana västligt inflytande, säger Rock.
Flera afrikanska länder har, bland annat med anledning av påverkanskampanjer från Ryssland och Kina, fått en alltmer negativ inställning till USA men också forna kolonialmakter som exempelvis Frankrike.
– Ryssland har satsat väldigt mycket på desinformation och strategisk opinionsbildning i Afrika.
– Ofta har man då haft ett tydligt antifranskt och antivästligt narrativ. Det här har varit särskilt framträdande i Sahelregionen där ryska budskap har förstärkt misstron mot tidigare västliga samarbeten.
Efter en serie kupper mot de styrande regeringarna i länder som Niger och Mali i Sahelregionen i nordvästra Afrika har både den forna kolonialmakten Frankrike och även USA sett sig tvungna att dra sig tillbaka.
Det efter att de afrikanska ländernas nya makthavare tvingat bort dem.
Dessutom har Ryssland sedan en tid setts som ett attraktivt alternativ för flera länder i regionen och i centrala Afrika.
I flera av fallen har de afrikanska ledarna vänt sig till den ryska legosoldatsstyrkan Wagner som skydd mot religiösa extremistgrupper och militanta motståndsgrupper.
Wagnergruppens verksamhet i Afrika har sedan den före detta Wagnerledaren Jevgenji Prigozjins avbrutna kuppförsök under sommaren 2023, inordnats under den mer direkt statligt styrda Afrikakåren.
Det här har inneburit en stor förändring för den ryska närvaron i Afrika.
– Vissa delar av Rysslands närvaro är öppet förankrad i den ryska staten som exempelvis vapenavtal eller diplomatiska insatser, medan annat som Wagnergruppens verksamhet och ryska desinformationskampanjer länge har skett mera inofficiellt, säger Rock.
I och med att Wagnergruppen uppgick i Afrikakåren har också den ryska säkerhetsverksamheten blivit mer formellt integrerad i den ryska statens engagemang i Afrika.
Putin utnyttjar Afrika för ekonomiskt och politisk stöd
Det ryska inflytandet är viktigt inte bara för att visa att man är ett alternativ till väst, säger Rock.
– Sedan invasionen av Ukraina har Afrikas betydelse ökat ytterligare för Ryssland, framför allt för att goda relationer med afrikanska stater används för att motverka bilden av att Ryssland är internationellt isolerat.
Ekonomiskt är det vapenhandel och säkerhetssamarbeten som genererar inkomster, säger Rock.
Enligt medierapporter, bland annat av den amerikanska nyhetskanalen CNN, är de ryska legosoldaternas verksamhet ofta kopplad till mineralresurser i länderna där de jobbar.
Legosoldaterna begär ofta en procent av eller kontroll över de här tillgångarna i utbyte för sitt militära skydd.
Kina spelar ett längre spel
Kinas plan är mera långsiktig än den ryska, som mera verkar fokuserad på att generera snabba vinster och skapa oreda för västmakterna, enligt Anna Ida Rock.
– För Kina är engagemanget mera långsiktigt och brett, säger hon. Det drivs framför allt av tillgång till naturresurser som bland annat strategiska mineraler, utbyggnad av marknader för kinesiska varor och tjänster, säkerställande av handelsvägar via exempelvis strategiska hamnar.
Kina har sedan decennier gjort ett särskilt nummer av att deras utrikesministers första utlandsbesök varje år alltid är till ett land i Afrika, som ett tecken på den betydelse som Kina tillmäter den afrikanska kontinenten.
Kina hävdar att de varit Afrikas främsta handelspartner i 15 år.
Landet har i samband med sitt globala utvecklingsprojekt kallat Belt and Road initiative (BRI), investerat mångmiljardbelopp i infrastruktur som bland annat vägar, kraftverk och hamnar i Afrika.
– Kina är också en stor långivare till afrikanska stater, och ofta erbjuder man lån utan krav på demokratiska reformer, säger Rock.
Även Kinas säkerhetsarbete har ökat under de senaste tio åren - det handlar om bilateralt säkerhetsstöd, vapenexport och att man har privata säkerhetsföretag på kontinenten.
Enligt Rock handlar strategin om att kunna etablera Kina som den ledande utvecklingspartnern globalt. Man vill också sprida sin utvecklingsmodell och sin syn på internationella normer till Afrika, menar hon.
USA:s största förlust är den mjuka makten
Men den stora förändringen för den afrikanska kontinenten just nu, säger Rock, är egentligen USA:s snabba omställningar, och inte främst Kinas och Rysslands strategier som ändå pågått en tid.
– Många afrikanska ledare är nog tagna på sängen av den här drastiska frysningen av biståndet, framför allt hälsobiståndet, och vissa stater står plötsligt inför väldigt stora budgetunderskott, säger hon.
Många afrikanska stater har sagt sig vilja bli mer självständiga och mindre beroende av bistånd, med det här är omställningar som tar tid.
När USA backar inom demokratifrågor och att främja demokrati då får kuppländer och auktoritära ledare ett minskat tryck på sig att respektera demokrati och mänskliga rättigheter
Anna Ida Rock, forskare vid FOI i Sverige
Varken Kina eller Ryssland har resurser och intresse av att ersätta USA:s bistånd, säger Rock.
Biståndet från USA handlar inte bara om hälso- och sjukvårdsbistånd, utan också om att understödja utbildning och ett demokratiskt civilsamhälle, vilket nu också är i farozonen.
– När USA backar inom demokratifrågor och att främja demokrati då får kuppländer och auktoritära ledare ett minskat tryck på sig att respektera demokrati och mänskliga rättigheter, säger Rock.
Enligt henne minskar USA:s mjuka makt i och med Trumpadministrationens burdusa hantering av biståndet och relationerna till många afrikanska stater.
Kina och Ryssland har också aktivt försökt att ta kontroll över narrativet på kontinenten genom att köpa upp existerande medier eller starta upp nya nyhetskanaler eller journalistutbildningar.
I båda fallen handlar det om att sprida sina budskap om Kinas och Rysslands världsbild.
– USA har redan stängt ner mediekanalen Voice of America som var en viktig förmedlare av nyheter om Afrika, säger Rock. Om USA backar inom medieområdet och även kanske drar ner antalet ambassader, så minskar ju motnarrativen och det kan ge de andra länderna större inflytande på sikt.