Vi lever i en terapikultur, säger psykoterapeut Emilia Kujala. I den kulturen ingår att olika klichéartade självhjälpsråd upprepas i till exempel podcaster och på sociala medier.
Vi bad Kujala gå igenom tre självhjälpsråd som man ofta ger till exempel till någon som har varit utsatt för mobbning. Emilia Kujala är en av experterna i den finskspråkiga poddserien Melkein kaikki mielestä som bland annat behandlar mobbningsfrågor.
1. Man ska förlåta
”Råd som består av tanken att man ska eller borde göra något fungerar sällan, eftersom de är svåra att följa. I sådana råd ingår lätt tanken att om man slutar tänka på något tråkigt så kommer man över det.
Kravet på att förlåta kan dra bort uppmärksamheten från vad förlåtande egentligen handlar om.
Är förlåtande det samma som att man aldrig mera får tänka på vad som hände? Är det samma som att man inte längre får ha svåra känslor gentemot vad som hände, eller de människor som var inblandade?
Att förlåta är enligt mig i första hand en process, och det betyder att den kanske aldrig blir färdig. Det kommer kanske aldrig ett magiskt ögonblick då du upplever att du har förlåtit och att du aldrig mer kommer att återvända till dina tidigare tankar och känslor.
En sådan tanke är egentligen ganska sårbar, eftersom livet sannolikt kommer att föra med sig situationer som påminner om tidigare händelser. Livet är hela tiden i rörelse. Vi går ett par steg fram, ett par steg tillbaka och sedan upp eller ner.
Jag tycker att förlåtande handlar om att man kan hantera alla känslor och tankar som berör händelser och människor. I bakgrunden kan det finnas många slags känslor, till exempel hat. Och det kan vara en helt berättigad känsla om någon annan har brutit våra gränser. Att hantera sina känslor och stanna upp inför dem, är egentligen enda sättet att komma vidare.”
Här kan du höra mera om ämnet, på finska.
2. Man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan
”Det är bra att stanna upp lite inför begreppet älska sig själv. Det kan ju betyda väldigt olika saker för olika människor.
Om vi med att älska sig själv menar att jag älskar och godkänner allt i mig själv och talar vackert till mig själv, så menar jag att av tjugo människor på gatan klarar största delen inte av det. Därför är rådet att du ska älska dig själv för att kunna älska någon annan ganska starkt.
Jag tycker inte att man behöver älska allt med sig själv för att älska sig själv.
Kunde det räcka att man inte aktivt hatar sig själv?
Vi kan ju älska vår närmaste trots många kantigheter och irriterande drag. Vi kan också älska vårt husdjur samtidigt som vi är rasande på att det inte ännu heller är rumsrent.
Kunde man förhålla sig med samma logik till att älska sig själv? Kunde det på samma sätt innehålla många olika känslor?
Att säga så här reflekterar vår individcentrerade kultur. Om man lite spetsar till det finns där en inbyggd tanke om att genom att gräva djupt i sin egen navel kan man få sig själv i skick och därifrån ta ett språng ut i den verkliga världen.
I en tid som fokuserar på individen har både kroppens och själens välmående blivit vars och ens enskilda projekt. Genom att öka sitt personliga kapital kämpar hon om de allt mindre resurserna: arbetsplatser, partners och sin ställning i flocken.”
3. Det som inte dödar dig gör dig starkare
I det här påståendet finns egentligen två sidor. Det finns post-traumatisk utveckling, där erfarenheter som har varit både långvariga och belastande med tiden blir en betydelsefull del av människans egen historia, ur vilken hon kan få styrka. Resiliensen, alltså människans psykiska överlevnadsförmåga växer.
Men jag skulle också vara försiktig med den här kommentaren, eftersom den också kan såra väldigt djupt. I allt finns inte en stärkande dimension. All fysisk eller psykisk smärta kan inte vändas till något slags styrka.
Med det här påståendet kan man slå den redan slagna: är det något fel på mig när jag inte kan vända min svårighet till en seger?
Också i det här rådet betonas individen: du är ansvarig för att vända den här svagheten till en styrka.
Men jag har inte träffat en enda människa som skulle ha klarat sig här i livet helt ensam. Kanske det är så att känslan av trygghet istället uppstår i kontakt med andra. En av mina klienter, som led av depression, började med frivilligarbete och det hjälpte slutligen hen framåt.
Vi har ett behov av att göra gott och det kan också göra oss gott.”
Det här är en svensk version av Yle Oppiminens artikel Älä viljele huolimattomasti näitä self help -ohjeita – asiantuntija tyrmää usein kuullut neuvot skriven av Anu Heikkinen. Översättningen är gjord av Nicolina Zilliacus-Korsström.