En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Statsminister Petteri Orpo får förklara sig i A-studio om varför han ljugit om sin penisstorlek. Det här efter att de tre nioklassarna Aron, Elmer och Hassan har konstruerat appen Dick_size som avslöjar penisstorleken utifrån den fotograferades hand.
Samhällelig makt och manlighet mäts alltså konkret utifrån penisstorleken.
Elon Musk vill förstås köpa appen och betalar 44 miljarder euro. Pengarna som killtrion tjänat in som dagsverksmedel går ändå till samerna. Under ledning av killarnas grönvänstervridna klasskamrat Lazarus, porträtterad som djävulens son, tar samerna över makten i Finland.
Den animerade satirserien Mejselvägen, som kallats för Nordens South Park, driver med allt och alla. Den innehåller grovt våld, porr, och skämtar på allas bekostnad.
Den ursprungligen norska seriens skapare Erlend Mørch och Steinar Klouman Hallert beskriver själva serien genom att fråga: ett modernt mästerverk eller bara skräp?
– Vi har lyckats skapa ett universum där vi sparkar i så pass många riktningar att ingen egentligen kan bli stött. Vi litar på vår inre moraliska kompass tills den dag vi märker att folk blir ledsna av de saker vi tycker är roliga, beskriver Steinar Klouman Hallert serien för Svenska Yle.
Ännu har ingen av kändisarna som figurerar i serien stämt serieskaparna.
– Vi får slå hårdare till i säsong två, säger Klouman Hallert med glimten i ögat.
I Norge har debatten främst handlat om åldergränsen som senare justerades uppåt från 12 till 15. Åldersgränsen för den finländska versionen är 16.
De finländska manusförfattarna Milla Tuokkola och Oona Haapaniemi har anpassat serien för publiken i Finland, bland annat vad gäller kändisar och platser, och till viss del även animationen. Serien har dubbats till svenska och finska.
Positionerna och maktförhållandena blir synliga genom en tvärtom-positionering
Anu Koivunen, medieforskare
Medieforskare: träffsäker samhällssatir
Anu Koivunen, medieforskare och professor i genusvetenskap vid Åbo universitet skrattar högt när hon får se det första avsnittet: Hysteriskt roligt! utbrister hon.
Hon tycker serien illustrerar samhällelig maktkamp på ett träffande sätt.
– Positionerna och maktförhållandena blir synliga genom en tvärtom-positionering. Serien analyserar en polariserad offentlighet där normerna för vad som är passande och opassande har blivit så tydliga att det är tacksamt att driva med dem. Det är humorns kraft, säger hon.
Publikservice-bolaget NRK:s ursprungliga version Hellerudsvingen har nått en miljonpublik i Norge. Serien är skapad för att nå en svåråtkomlig målgrupp som traditionella medier ofta missar, nämligen tonåringar och unga vuxna.
Den använder samma känsloskala och överdrifter som Youtube-stjärnor och Tiktok-innehåll för att tilltala denna publik, säger Koivunen.
– Jag tror att serien kommer att frammana många skratt även hos andra än unga män, ingen tillhör bara en kundgrupp. Samtidigt är det väldigt grovt och många kommer säkert att tycka illa om vissa scener.
Svårare med satir än förr
Yle har länge haft en tradition av att sända grov politisk satir för en vuxen publik och debatter kring dem har också tidigare förts i offentligheten. Koivunen ser Mejselvägen som en fortsättning på den traditionen. Samtidigt kan satir bli svårare att förstå.
– Serien lyckas ge en färsk kommentar till det kaotiska världsläget, men satir blir svårare när världsläget är allvarligt och skrattet fastnar i halsen, vilket gör det svårt att hitta rätt tillfälle för humor.
Får man skämta om precis allt?
– Det beror på kontexten. Visst hajar man till när man ser animerade samiska karaktärer ropa Sieg Heil. Händelserna i Mejselvägen är så i överkant att det inte kan tolkas som realistiska verklighetskommentarer, säger Koivunen.
I verkligheten säger de animerade karaktärerna ”Si hei” på norska, alltså säg hej.
”Vi måste våga göra underhållande innehåll”
Serien vimlar av produktplacering, och hakkors flimrar förbi. Den innehåller grovt våld och partier i serien kan tolkas som rasistiska och kvinnofientliga, alltså teman som dragna ur sin kontext inte är förenliga med Yles strategi. Varför publicerar Yle en sådan serie?
Oliver Kivi, ansvarig producent för Svenska Yles innehåll för unga, säger att Yles grundprinciper och värderingar utesluter rasism och påhopp.
– Den animerade satirserien använder humor för att belysa och diskutera olika ämnen, utan att utpeka specifika grupper. Här sparkas det åt alla håll. Ingen känner sig säker efter att ha sett på den.
Satiren är medvetet överdriven, vilket är en grundprincip för att undvika att den blandas med verkligheten. Det finns utrymme för olika tolkningar av vad som är humoristiskt i varje scen, vilket ger alla möjlighet att hitta sin egen anledning till skratt, konstaterar Kivi.
När det kommer till varumärken som flimrar förbi säger Kivi att syftet var att skapa en verklig och relaterbar värld där varumärken är konstant närvarande. Det skulle ha varit svårt att ta bort varumärken utan att påverka publiceringen, så beslutet var att inkludera dem för att bibehålla en autentisk värld där varumärken normalt inte skulle synas i Yles innehåll, förklarar han.
– Det är jätteviktigt att vi gör underhållande innehåll för unga utan att vara rädda att stiga någon på tårna. Serien både underhåller med tabubelagda ämnen och får i bästa fall publiken att tänka på vem vi faktiskt skrattar åt eller med i den här serien.
Det femte avsnittet saknas
Enligt Kivi utgår serien från den värld där unga lever, där det finns allt från maktförhållanden till grovt våld inom spelvärlden. Det innehåller många referenser som kräver att man lever i samma värld för att förstå vad som är humoristiskt i dessa ögonblick, säger Kivi.
Yle publicerar nu fyra avsnitt samtidigt. I den norska versionen finns ett femte avsnitt i vilket Elon Musk har skickat männen till Mars och kvinnorna till Venus. Varför sänder Yle inte det femte avsnittet?
– Det är inte klart för publicering ännu, vi hoppas kunna sända det i ett senare skede, säger Kivi.
Han kan inte gå in på närmare detaljer kring varför det inte är färdigt. Den norska versionen innehåller mycket nakenhet, masturbering och våld.
Är det femte avsnittet censurerat?
– Inga kommentarer. Vi bearbetar produkten tills den är färdig.
Oliver Kivi hoppas på debatt och feedback kring serien.
Du kan se alla fyra avsnitt här (K-16):
Vad tycker du, får man skämta om allt?