Den har kallats för en ”norsk South Park” och ”hysterisk barn-tv för alla andra än barn”.
Komedin Mejselvägen, eller Hellerudsvingen som den heter på norska, är definitivt inte en serie för alla.
Den är ute efter att provocera och vill gärna också chockera. Målgruppen är unga män men även en medelålders kritiker som jag anser att serien har sina poänger.
Barnsligt och banalt
Huvudpersoner är trion Elmer, Aron och Hassan som går sista året i högstadiet.
Tre unga killar som råkar ut för de mest absurda situationer och äventyr.
Det första avsnittet handlar om dagsverke och en app som killarna skapar som är just så barnslig att den blir en succé. Här finns också en vild och sur Elon Musk och en statskupp från ett oväntat håll.
Avsnitt tre och fyra är ännu intressantare, då handlar det om hur en av killarna upplever hur det är att leva som kvinna. Och vad som händer då man drabbas av det farliga hiphop-viruset.
Det är våldsamt, det är mycket sex och skämten är grova och ibland rent av lite motbjudande. Det här är inte humor för den breda publiken.
Mejselvägen kallar sig för en frän satirserie och sparkar vilt åt alla håll, även högerut och vänsterut politiskt sett.
Satir ska kritisera och här går Mejselvägen all-in för att överdriva, ironisera och dra allting till sin spets. Kanske för att få oss att fundera vad vi egentligen skrattar åt?
Kanske är det fartblindhet som gör att man sedan en gång också sparkar neråt? Och då blir det bara platt.
Samhällsspegel
Här finns en strävan efter att problematisera mans- och kvinnobilden och en vilja att ifrågasätta strävan efter makt och pengar.
Frågan är om det drunknar i flödet av de mer banala skämten?
Serien blir däremot intressantare om man ser den som en spegling av vår värld idag. Hur unga översköljs av sex och våld och omringas av en dyrkan av framgång, pengar och makt.
Några vuxna rollmodeller har pojkarna inte heller. De vuxna i serien bryter oftast samman så fort det uppstår katastrofer eller så är de sjuka eller bara väldigt frånvarande.
Förutom då den ena pappan som ställer upp på precis allt utan att ifrågasätta eller sätta gränser.
Så det är kanske inte så underligt att Elmer, Aron och Hassan är lite förvirrade.
Finländsk version av norsk humor
Serien är norsk men manusförfattarna Milla Tuokkola och Oona Haapaniemi har skrivit en version som är anpassad för en finländsk publik.
Det handlar till exempel om att de tre killarna går i Nordsjö skola. Och att man istället för norska kändisar och politiker parodierar och ironiserar med finländska politiker.
Det är alltså inte den norska statsministern Jonas Gahr Støre som blir intervjuad i det första avsnittet utan Petteri Orpo och programmet heter A-studio.
Det enda underliga är att man i A-studio talar finlandssvenska, här kunde man ha gått in för att verkligen skildra den tvåspråkiga vardagen i Helsingfors.
Serien är skapad av den kända norska humorduon Erlend Mørch och Steinar Klouman Hallert och i den norska serien heter huvudpersonerna också Erlend, Steinar och Hassan.
Mørch och Hallert har länge gjort skämtserier och poddar tillsammans. De har också medverkat i olika reality-shower och som skådespelare i filmer, Steinar Klouman Hallert var med i filmen Thelma och Erlend Mørch i serien Makta.
I Norge har serien blivit en enorm hit hos den unga publiken, även om NRK också fick kritik då de första avsnitten endast hade 12-års åldersgräns. I Finland har serien 16-års åldersgräns.
Säsong två är redan under arbete.
De svenska rösterna i serien görs av Aron Syrjä, Haidar Al-abedi, Steinar Klouman Hallert, Joel Häggblom, Felix Stråhlman, Wesaam Boussir och Märta Westerlund.
Recensionen är baserad på de fyra första avsnitten.
Mejselvägen kan enbart ses på Arenan.