Morgonen är kylig fast vi närmar oss slutet av maj. Den nordliga vinden gör vita gäss på sjön ända in i Havsparken där skärgårdskryssaren M/S Jenny ligger förtöjd.
På kajen väntar – förutom Yles reporter – ett hundratal yrkesstuderande på att gå ombord på båten som ska föra dem till Tankar, cirka 15 kilometer utanför Karleby.
Kaptenen Teemu Mäkelä kommer upp på däck iklädd en stickad tröja och med en kaffekopp i handen. Han berättar att vi först kommer att röra oss en bit parallellt med stranden innan vi vänder norrut mot vårt mål. På det sättet undviker vi att det flatbottnade fartyget kränger mer än nödvändigt.
Det är den fjärde säsongen som Mäkelä kör M/S Jenny.
– Jag räknade att det är någonstans kring 120 turer per sommar. Så några hundra turer har det blivit, säger han.
Nordanvinden gör sitt för att försvåra avfärden, och det är med möda den trettio meter långa båten lämnar hamnen och börjar röra sig ut mot öppet vatten.
Vågorna går höga och sköljer med ojämna mellanrum upp över kommandobryggan. Men kapten Mäkelä har inget emot att vädret emellanåt bjuder på utmaningar.
För kunderna är det förstås inte så trevligt, men vädret kan man inget åt
Teemu Mäkelä, kapten på M/S Jenny
Efter en dryg timmes resa ser vi den rödvitrandiga fyren som reser sig från det karga skäret. När vi kommer närmare kan man skymta de röda och grå trähusen som kantar den södra stranden.
I hamnen väntar några öbor som hjälper oss att lägga till.
Favoritplats året om
Vi går iland. Yrkesstuderandena samlas i klungor på stranden och väntar på vidare instruktioner, medan Yles reporter börjar gå längs med naturstigen som slingrar sig utmed strandlinjen.
En kort promenad från hamnen ligger Kristina och Bo-Göran Klingenbergs röda fiskarstuga. Här tillbringar paret en stor del av sin tid sedan de båda blev pensionärer.
Så länge det går att ta sig ut med båt – ungefär från början av maj till senhösten – bor de på ön mer eller mindre permanent. Även vintertid besöker de gärna Tankar.
Så här berättar Kristina Klingenberg om vad Tankar betyder för henne:
Bo-Göran Klingenberg var en av de sista lotsarna som arbetade på ön. Han kom till Tankar som lotselev i november 1987 och stannade tills han gick i pension 2010.
Efter pensioneringen dröjde det några år innan ön återfick sin tjusning. I och med arbetet var den förknippad med många negativa känslor.
– Det var dåligt väder, det var dimma och man gick här och trampade och funderade på vad det ska bli den här gången, berättar han.
Med tiden kunde han ändå börja koppla bort de gamla minnena. I dag är Tankar det ställe där han helst vill vara, oberoende av årstid.
Numera jobbar lotsarna med bas i hamnen i Yxpila, och den gamla lotsstationen fungerar som vandrarhem.
Stugorna på ön gick till en början från lots till lots, men 2014 ändrades det så att vem som helst kunde köpa dem.
Fortfarande har de flesta stugägarna på Tankar en koppling till någon av de yrkesgrupper som varit verksamma på ön: fiskare, lotsar och fyrvaktare.
Hatkärlek till turisterna
Utöver stugägarna rör sig en hel del turister på ön sommartid. Tankar är också det objekt som Karleby stad framför allt marknadsför för turister.
Skärgårdskryssaren M/S Jenny trafikerar rutten mellan Tankar och fastlandet från början av juni till början av september. Under juli månad är det avgångar varje dag.
I fjol reste sammanlagt 7 500 personer till Tankar ombord på M/S Jenny. Totalt uppgår antalet turister till omkring 10 000 per år.
Kristina Klingenberg beskriver sitt förhållande till turisterna som lite av en hatkärlek.
– Man unnar ju människor att få uppleva Tankar. Men jag känner mig orolig över att mängden utgör en risk för bevarandet av det unika med ön, både kulturellt och med tanke på naturen.
Också Bo-Göran Klingenberg känner att turisterna ibland blir för många på den lilla ön.
Besökarna förstår inte alltid att sommarstugorna är privata och att man inte kan röra sig fritt precis överallt.
De borde ju hållas lite på naturstigen. Men när det är riktigt mycket folk är det inte en stig, utan det blir en autostrada
Bo-Göran Klingenberg
För Bo-Göran – som säger att han har alla förutsättningar att bli gammal och knarrig – skulle idealet vara att Tankar var lite som Galápagosöarna.
– Man måste ha ett speciellt pass och kan känna sig extra speciell när man får besöka Tankar, visionerar han med ett litet leende.
Mindre båt skulle öka trivseln
Tidigare i våras köpte Karleby stad tio byggnader på Tankar som tidigare har varit i Forststyrelsens ägo, bland andra fyrmästarens hus.
Flera av byggnaderna är i undermåligt skick. På sikt är tanken att de ska restaureras och användas för turismen på ön, men några konktreta planer finns ännu inte.
Så här berättar Visit Kokkolas vd Teea Pietilä om hur hon ser på Tankars framtid:
Våren 2022 godkände Karleby stadsfullmäktige en ny stranddetaljplan för Tankar. Den innebär bland annat att öns speciella miljö ska skyddas, och att turismen ska genomföras på ett hållbart sätt.
Kristina Klingenberg säger att processen med att göra upp den nya stranddetaljplanen överlag fungerade bra. Staden ordnade flera möten där öborna fick framföra sina åsikter.
Samtidigt upplever hon att staden inte helt förstår deras perspektiv.
– Det här är deras mjölkko. Men jag tänker själv att det skulle vara trevligt att komma hit om här finns vänliga och glada människor som är välkomnande och inte negativa människor som är irriterade över mängden turister.
En sak som enligt Kristina och Bo-Göran Klingenbeg skulle höja trivseln för både öbor och besökare vore att M/S Jenny småningom ersattes med en mindre båt som tar färre resenärer åt gången. Det skulle ge alla mer utrymme att njuta av det som ön har att erbjuda i form av natur, djurliv och historia.
För en sak är alla överens om: Tankar är en väldigt speciell plats.
– Att komma hit är ett relativt enkelt sätt att komma till en helt annan värld, säger Bo-Göran Klingenberg.
