Mira Haahti var fyra eller fem år gammal första gången hon bodde på pensionatet Thalatta tillsammans med sin mamma och syster. Här i den gula spetsvillan invid havet i Hangö var sommaren evig och allt var möjligt.
Pensionatet blev en fast punkt dit hon återvände efter varje lång vinter.
Här träffade hon också sin blivande man Christian Haahti för första gången. Hans familj har drivit pensionatsverksamheten sedan femtiotalet och de spenderade också sina somrar här.
I dag bor de i Thalatta med sonen Edwin Haahti och Christians pappa Antti Haahti. För ungefär tio år sedan tog de två över verksamheten och blev den fjärde generationen som har hand om villorna.
För Mira Haahti är de två pensionatsvillorna på var sin sida om Appelgrensvägen mer än byggnader – de bär på minnen, berättelser och har en egen personlighet.
– De är vackra och milda. Jag kan nästan känna hur de lever, säger hon.
En bro till det förgångna
De två spetsvillorna är de sista traditionella pensionaten i Hangö. För Mira och Christian Haahti innebär det något annat än ett hotell. Gästerna ska känna sig kungliga, men också som en del av familjen.
Att bo i Tellina eller Thalatta ska vara ett äventyr för gästerna, säger Mira Haahti.
– Vi vill skapa en sagovärld, en bro till det förflutna, där man kan känna sig lugn och trygg, säger hon.
Men att driva två pensionat betyder hårt arbete. Sommarsäsongen i Hangö är kort och på fem veckor ska man förtjäna in det man ska leva på resten av året.
Villorna har krävt stora renoveringar och behöver ständigt underhåll. Inför sommaren är det bråda tider för att allt ska vara i ordning när gästerna anländer; fönster ska tvättas, sängar och bord ska ställas på plats, personalen ska installeras och de rum som Christian har hunnit renovera det här året ska inredas.
Det har funnits perioder när orken har tagit slut.
– Vad vi än gjorde så räckte det inte till och det krossade nästan oss, säger Mira Haahti.
Den avgörande sommaren
I dag har hon slutat att oroa sig och försöker leva i nuet. Arbetet med villorna är i vilket fall som helst oändligt och kostar mer än vad de har råd med.
På något plan har Mira accepterat att hon och hennes man har förlorat kampen mot den moderna världen, där allt ska gå snabbt och där man kan kräva vad som helst bara man har tillräckligt med pengar. Airbnb och stora hotellkedjor har helt enkelt tagit över marknaden och det är svårt att vrida tillbaka klockan.
Den här sommaren kan bli avgörande för deras verksamhet. Om inkomsterna inte blir tillräckligt stora, kan det hända att Mira och Christian är tvungna att sälja villa Tellina.
Hittills har den gröna spetsvillan varit öppen för allmänheten, men det kan mycket väl hända att den i framtiden blir bostadshus. Mira Haahtis förhoppning är ändå att den som eventuellt kommer efter dem har ett sinne för elegans och uppskattar det som är gammalt.
För henne handlar det om att inse sina egna begränsningar och släppa taget om något som är oändligt viktigt. Omöjligt är omöjligt och man måste också kunna räkna, konstaterar hon.
– Tellina älskar att vi sjunger och dansar och är lyckliga. Då måste man kanske acceptera att vi inte kan behålla allt.