I dagarna planterar man ut havsöring runtom i Österbotten.
Yle Österbotten var med när den sista satsen fisk släpptes ut i Jakobstad. Det är UPM som årligen bekostat utplanteringen här, som kompensation och för att trygga fiskbeståndet. UPM har ett åläggande på 58 000 havsöringar och 210 000 sikyngel.
Leif Kaarto, fiskerikonsulent på Österbottens fiskarförbund, koordinerar arbetet med att plantera ut fisk.
– Tyvärr kommer det inte sik nu, för våra leverantörer har fått problem med vattenmögel. Så de har ingenting att leverera. Men i stället har UPM börjat med ett projekt där Larsmosiken tas tillvara. Förra veckan sattes det ut drygt en miljon yngel här i Larsmosjön, säger Kaarto.
Han är belåten, även om det kommer att ta tid innan de några centimeter långa ynglen växer till sig. I höst är fisken kanske tio centimeter lång och ett år senare har den fördubblat sin storlek från det.
Vattenkvaliteten allt bättre och nya yrkesfiskare dyker upp
Enligt Kaarto finns det flera skäl att glädjas åt det årliga arbetet med att plantera ut fisk.
– Jag måste nog säga att det har gått till det bättre. När jag började så var vattenkvaliteten väldigt dålig i de här trakterna. Men den har blivit betydligt bättre och det ser man ju på fisken som har kommit tillbaka till stränderna.
Siken kan förvisso lysa med sin frånvaro i perioder. Väder och vind påverkar situationen, liksom säl och skarv, påpekar Kaarto. Men på det stora hela har mycket gått mot det bättre, menar han.
– Vi har ganska många nya yrkesfiskare i trakterna. En del har ett annat jobb vid sidan om, men det är nog också många som fiskar och kan leva ganska gott på fiske. Det är positivt.
Utan den utplanterade fisken vore läget ändå ett annat, säger han.
– Jag tror det hade varit betydligt sämre. Man ser speciellt på havsöringen, den har egentligen ingen naturlig lekplats här.
Hur mår fisken som är utplanterad med tiden?
– Fisken verkar nog må riktigt bra. Vi kan inte konstatera några sjukdomar eller andra problem när det gäller fisken i havet.
Kaarto skiljer här på odlad fisk och vild fisk, för vid odlingarna kan det förekomma sjukdomsangrepp. För den vilda fisken är säl och skarv – åter en gång – det stora hotet.
– Tyvärr, på laxen ser man ju väldigt ofta att den är sönderbiten och förstörd.
Största problemet byråkratin runt fisket
En av de yrkesfiskare med längst perspektiv i frågorna om havsmiljön, förekomsten av fisk och villkoren för yrkesfiskarna är Nils-Håkan Nygård från Vestersundsby i Jakobstad.
Nygård har varit yrkesfiskare i fem decennier. Också han gläds åt att vattenkvaliteten idag är så mycket bättre än den var för bara något årtionde sedan. Men då vi träffar honom i hans fiskestuga vid Ådön grämer han sig:
– I fredags planterade vi ut fisk här och på lördagsmorgonen, medan fisken höll på att vandra utåt, satt här uppskattningsvis tusen skarvar och väntade på sin måltid. Så det kändes lite hopplöst.
Nygård har varit med och planterat ut fisk i 30-40 år. Olyckligtvis har mängden skarv på senare tid exploderat jämfört med tidigare, konstaterar han.
Lyckligtvis är de nyss utplanterade ynglen så små att de är svårfångade för skarven, men det hela känns ändå inte bra, säger han.
I nästa andetag konstaterar Nygård att all den oerhörda mängd havsöring han hunnit vara med om att plantera ut under årens lopp inte har simmat tillbaka och gjort honom rik.
– Förr i världen sa man att öringen som planteras ut här kommer tillbaka efter tre-fyra-fem år. Men den far nog någon annanstans. För i så fall borde jag vara miljonär vid det här laget, men det är jag ju inte.
Nygård ogillar de hinder som idag omger yrkesfisket.
– Största problemet är byråkratin kring fisket. Det är nästan omöjligt för nya som vill starta upp. Det är helt hopplöst för dem att beviljas några fiskekvoter. Det är ju bara en bråkdel kvar av kvoten vi hade för tio år sedan.
Många års tvistande kring laxfisket minns Nygård också. I år befarar han att majoriteten av laxen kommer att ha vandrat förbi när laxfiske tillåts på österbottniska breddgrader.
Fiskerikonsulent Leif Kaarto håller med Nygård om att byråkratin ställer till det och att reglerna ofta är för snäva.
– Vi har lobbat i många år, men det är som att slåss mot väderkvarnar.
Ni får inte politiskt gehör för era önskemål?
– Våra politiker förstår nog, men högre upp, i EU bland annat, drar man i handbromsen och säger stopp, stopp.