– Jag har alltid tänkt att jag inte behöver någon annan identitet än fotbollsspelarens. Jag vill inte vara någon annan, jag vill inte göra något annat. Jag behöver helt enkelt inget annat i mitt liv, berättar Sevenius då Sportliv träffar henne i hennes nuvarande hemstad Malmö.
I dag tänker hon annorlunda. Om ens enda identitet är fotbollsspelarens, och man aldrig får spela, börjar självbilden småningom vittra sönder.
– När ditt självförtroende redan är lågt blir du väldigt medveten om dina egna misstag. Du vågar inte ens ta chansen att avgöra i rädsla för att göra en miss så tränaren igen får anledning att skrika åt dig.
Till slut insåg Sevenius hur destruktivt det var att dag ut och dag in ge sitt allt på träning, medan tränaren inte såg annat än fel i det hon gjorde. Och att därefter olycklig sitta ensam hemma med sina tankar.
– Jag tänkte okej, nu blir jag en sådan där bitter, cynisk gammal gumma. Men så blev det inte, konstaterar 21-åringen glatt ett halvår efter flytten från Italien.
Under hösten stod det klart att hon måste bort från Milano. Med tanke på EM i juli var det viktigt att komma till en klubb där hon skulle få mycket speltid.
I januari flyttade Oona Sevenius till svenska mästarna FC Rosengård i Malmö där hon etablerat sig i startelvan. Nu vågar hon igen uttala sitt allra största mål högt.
– Jag säger alltid: Skratta bara, skratta bara – men en dag kommer jag att vinna Ballon d'Or!
Se Sportlivs minidokumentär om Oona Sevenius på Yle Arenan eller genom att klicka på artikelns huvudbild.