Regeringens skattepolitik kan försvaga den offentliga ekonomin. Det konstaterar Statens ekonomiska forskningscentral VATT i ett utlåtande till riksdagens finansutskott, gjort av överdirektör Tuulia Hakola-Uusitalo.
Under sin ekonomiska halvtidsöversyn i april beslutade regeringen om en rad skattesänkningar, som främst kommer att gynna dem som tjänar mest.
Bland annat sänks inkomstskatten, samfundsskatten och marginalskatten från och med 2026.
Målet med skattesänkningarna är att påskynda bnp-tillväxten på lång sikt. Om det målet uppnås minskar underskottet i den offentliga ekonomin, enligt utlåtandet.
”Då blir den stora frågan om besluten påskyndar den ekonomiska tillväxten tillräckligt, det vill säga om de mer än kompenserar de skattebortfall som den offentliga sektorn drabbas av från allmänt genomförda skattelättnader”, konstaterar Hakola-Uusitalo.
Skattelättnader kostar på sikt
På kort sikt verkar skattelättnader stimulerande på ekonomin. Enligt VATT finns det dock för närvarande ingen särskild anledning att föra en stimulerande politik, eftersom Finlands ekonomi enligt Fnansministeriets prognos redan har vänt till tillväxt.
Enligt Finansministeriets prognos kommer Finlands bnp att växa med 1,3 procent i år, och cirka 1,5 procent de kommande åren.
VATT baserar sitt utlåtande på Finansministeriets bedömning, enligt vilken åtminstone en del av skattelättnaderna inte kompenseras av motsvarande utgiftsåtstramningar eller höjningar av andra skatter.
På lång sikt lämnas orimligt mycket att vila på alltför optimistiska tillväxtantaganden, enligt utlåtandet.
Då beslutet om skattesänkningarna gjordes, sade bland annat Finansministeriets kanslichef Juha Majanen att deras så kallade dynamiska effekter ska finansiera dem till 60 procent.
Senare kom det ändå fram att Finansministeriet mer eller mindre hittat på siffran.
Skattesänkningarna innebär ett permanent bortfall i statens intäkter och fungerar i det långa loppet inte bara som en stimulerande åtgärd.
Därför konstaterar VATT att det finns en ”betydande risk” för att skattesänkningarna ska försämra de offentliga finanserna till den grad att det i framtiden skapar ett ännu större behov för staten att spara.