Sabina Söderlund-Myllyharju hoppas på att en liknande utredning som den som gjorts i Sverige också görs i Finland. När hon började leta efter sina biologiska rötter visade det sig att adoptionspappren var förfalskade, och att hon som spädbarn fallit offer för en taiwanesisk barnhandelshärva.
I hennes fall uppdagades det år 2013 att hon var ett av cirka hundra barn som under oklara omständigheter adopterats till utlandet med förfalskade papper.
Sabina Söderlund-Myllyharju och adoptivsystern Belinda Söderlund adopterades från Taiwan år 1980. De var ett år respektive några månader gamla när de kom till sina adoptivföräldrar i Jakobstad.
Fusk och oegentligheter under flera årtionden
Nyligen presenterades en utredning i Sverige som visar allvarliga övertramp inom den internationella adoptionsverksamheten. Ett tiotal misstänkta fall av barnhandel har upptäckts, de flesta från 1970- och 1980-talen.
Den svenska regeringens utredare föreslår nu att internationella adoptioner ska stoppas. I ”förvånansvärt många fall” saknas det även samtycke från föräldrar, enligt utredaren Anna Singer.
– Jag tycker det är jättebra att de har gjort den här undersökningen i Sverige och även i andra länder. Det är väldigt beklagligt att det har kommit fram oegentligheter, men det är sådana saker som man inom adoptionskretsar har hört redan länge, säger Söderlund-Myllyharju.
Ministeriet har tidigare förnekat problem
Hon har tidigare tillsammans med föreningen Vuxna Internationellt Adopterade i Finland skickat en skrivelse till Social- och hälsovårdsministeriet där de undertecknade önskade att det skulle göras en utredning också i Finland.
Svaret de fick var i korthet att eftersom Finland har en kortare historia med adoptioner så är situationen inte alls densamma som till exempel i Sverige som har en längre adoptionshistoria.
Därför ansåg Social- och hälsovårdsministeriet att det är mindre risk för att det förekommer oegentligheter i Finland.
– Men nu visar den här svenska undersökningen att det har förekommit oegentligheter också under senare år. Så då frågar jag mig förstås om Finland är så mycket säkrare och så mycket bättre på att sköta sina processer än till exempel Sverige, säger Söderlund-Myllyharju.
Hon hoppas att utredningen görs, inte bara för de adopterades skull utan också för adoptivföräldrarnas skull. De har ju adopterat i god tro. Det måste kännas väldigt illa för dem att få reda på till exempel att deras barn har blivit taget mot den biologiska mammans vilja eller på andra felaktiga grunder.
– En nationell utredning skulle kräva ett politiskt beslut och den diskussionen har inte förts på Social- och hälsovårdsministeriet, säger Reija Klemetti från ministeriet till nyhetsbyrån STT. Enligt henne ger den svenska utredningen ingen omedelbar anledning till åtgärder i Finland.
Klemetti konstaterar att den svenska utredningen är grundlig och att det var nytt för henne att den internationella adoptionsverksamheten har varit så svagt reglerad, och styrd av privata intressen.
– Misstankar om liknande omfattande oegentligheter har inte framkommit i Finland, säger hon.
Adoptionsnämnden öppen för en utredning i Finland
I Finland har inte adoption förekommit i lika stor mängd som i Sverige, men avslöjandena är betydelsefulla också för Finland. Irene Pärssinen-Hentula, ordförande för adoptionsnämnden i Finland, anser att en utredning skulle vara på sin plats också hos oss.
Adoptionsnämnden finns i anslutning till Valvira, det vill säga Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.
– Det är väldigt allvarlig information vi får från Sverige nu. Vi måste ta den på allvar och titta närmare på vad informationen kan betyda för oss i Finland, säger Irene Pärssinen-Hentula.
En del av problemen med internationella adoptioner kan vara liknande i Sverige och Finland, eftersom adoptionssystemen kan vara sammanlänkade. Somliga problem är ändå specifika för just Sverige, tror Pärssinen-Hentula. Sverige har betydligt större volymer och längre adoptionshistoria än Finland.
– I den svenska rapporten talas det bland annat om adoptionssamarbete med diktaturer och länder där det knappast finns förutsättningar för trygga adoptioner, såsom Chile eller Sydkorea. Finland har inte samarbetat med sådana länder, säger Pärssinen-Hentula.
Det är Social- och hälsovårdsministeriet i Finland som ska besluta om en eventuell utredning om hur internationella adoptioner har gått till i Finland.
Pärssinen-Hentula från Adoptionsnämnden hoppas att uppmärksamheten nu leder till en förståelse för att alla adoptionsprocesser behöver starka strukturer och tillräckliga resurser för att ge adoptivfamiljerna ett tillräckligt stöd.