Ukrainska Kira Shkarun var tonåring då Ryssland invaderade Krim 2014, och knappt vuxen då det fullskaliga kriget inleddes en tidig morgon åtta år senare.
Den 24 februari 2022 vaknade hon till nyheterna om att hela hennes land nu var under angrepp.
– Mamma trodde mig inte när jag sa att Ryssland hade attackerat Ukraina. Att det är krig i hela Ukraina. Jag bara grät och grät, säger hon i sitt sommarprat.
De första dagarna efter krigsutbrottet gick som i dimma.
– Det var mycket tårar, mycket hat. En oförståelse för vad som skulle hända sedan.
Kira Shkarun hade alltid tänkt att hon vill lämna Krim och Ukraina. Bo utomlands, studera i Europa och resa runt i världen.
– Men när man går från att vara en potentiell emigrant till att bli flykting på grund av ett krig, känns det annorlunda.
På flykt med lätt bagage
En månad efter krigsstarten flydde Kira Shkarun sitt hemland, tillsammans med sin mamma, lillebror Kiryan och familjens röda tax Ciri. På en sådan resa får bara det mest nödvändiga plats.
– Våra dokument, två resväskor med bara varma kläder – i min föreställning fanns det ingen sommar i Finland – och en ryggsäck per person.
I dag bor Kira Shkarun och hennes familj i Sibbo, där de byggt upp ett nytt och tryggt liv på svenska. Att hon hamnade här kan hon tacka Ciri för. Inför resan gick hon med i en Facebookgrupp för ukrainska flyktingar med husdjur.
– En av medlemmarna i gruppen var Micaela Romantschuk, som också har taxar. Hon skrev att vi gärna får komma och bo med hennes familj i Sibbo. På den vägen är vi, fast nuförtiden bor vi i ett eget hus, nästan granne med Micaela.
