Motion nummer två på De Grönas partidag var den traditionella.
”Ett slut på överkonsumtion” lydde rubriken och i texten som partimötet bara delvis godkände krävde man att De Gröna kommer med konkreta åtgärder för att stoppa individers, företags och den offentliga sektorns överkonsumtion.
Vad överkonsumtion är går inte helt lätt att definiera, speciellt inte på individnivå. Motionsmakarna ger ändå en fingervisning. Dagens finländare köper 38 klädesplagg om året, men fem klädesplagg räcker för ett gott liv, menar de.
Trots att kritiken mot konsumtionssamhället alltid funnits inom, ja till och med definierat det gröna partiet, väcker ändå årets motion tankar.
Ekonomisk tillväxt lättaste sättet att finansiera mera välfärdstjänster
Ett dygn tidigare hade nyomvalda partiordförande Sofia Virta hållit ett brinnande tal för mer aktiv social- och hälsovårdspolitik. Virta vill lägga mycket mer resurser på välfärdstjänster än vad nuvarande regering gör. Samtidigt ska man balansera ekonomin, det är De Grönas ambitiösa mål.
Hur ska alla nya utgifter finansieras då? Politikernas favoritsvar brukar vara ekonomisk tillväxt.
Ekonomisk tillväxt är en problemfri gratislösning på pengaproblemet, den tillåter oppositionspartierna att vara mer frikostiga när de gör upp sina skuggbudgetar. Den låter också statsministern våga hoppas på att avståndet mellan regeringens utgifter och inkomster nån gång kunde fås att minska.
Den stora bromsklossen för ekonomisk tillväxt just nu är att hushållen inte vågar spendera pengar, trots att räntorna kommit ner och det inte finns orsak för överdriven pessimism. Det här säger ekonomerna och både oppositionspartierna och regeringen håller med.
Därför vill oppositionspartierna ge mer pengar till medborgarna. SDP och speciellt Vänsterförbundet vill att pengarna ska riktas till låg- och medelinkomsttagare.
Det vill också De Gröna.
De Gröna vill att de fattiga konsumerar mera
I De Grönas senaste såkallade skuggbudgetförslag vill man ge 332 euro mer i månaden till fattiga barnfamiljer och 170 euro mer i månaden till studerande. På det sättet får man dem att konsumera mer och därmed bidra till att den ekonomiska tillväxten kommer igång.
Men vänta nu. Var det inte så att konsumtion är en dålig sak?
Om en fattig barnfamilj får 332 euro mer i månaden ökar ju risken att de köper fler än fem klädesplagg om året. I själva verket är det ganska säkert att de flesta barnfamiljer satsar sina extra pengar på kläder och mat (som även det ofta är dålig konsumtion enligt motionstexten).
Därför gick inte motionsmakarnas text som sådan igenom på partimötet.
Partistyrelsen urvattnade konsumtionskritiken
Partistyrelsen urvattnade texten så att den nu endast uppmanar partiledningen och riksdagsgruppen till att i sitt jobb ”främja de ämnen som motionen lyfter fram”.
Före detta riksdagsledamot Iiris Suomela som ledde arbetsgruppen som tog emot motionerna, förklarade att man inte så där bara kan tvinga alla att sluta konsumera, för det blir orättvist.
Därför vill man precis som det står i skuggbudgeten ge pengarna till de fattiga barnfamiljerna och studenterna medan man hindrar de rika från att konsumera. För det är ju de rika som står för onödigt slösande, menade Suomela.
Partifolket höll med och röstade alltså för den urvattnade motionstexten som tillåter De Gröna att ge mer pengar till barnfamiljerna utan miljösamvetskval.
Men samtidigt snubblar man på en annan stötesten.
Är de rika slösaktiga eller gnidiga?
Det är nämligen inte alls så att de rika slösar och konsumerar mer, åtminstone inte i förhållande till sina inkomster.
Det har de rödgröna oppositionspartierna själva sagt i riskdagens plenisal.
Ända sedan regeringen i april aviserade skattesänkningar för miljardbelopp har oppositionen gått på som järven.
Hur är det möjligt att regeringen ökar på skuldsättningen för att ge skattesänkningar som gynnar de rika?
För vi vet alla att de mest effektiva skattesänkningarna borde gå till låg- och medelinkomsttagarna. Det är ju låg- och medelinkomsttagarna som står för konsumtionen, medan de rika bara lägger sina extra pengar i spar utan att gynna den ekonomiska tillväxten.
Så argumenterar oppositionen, däribland De Gröna, i riksdagen.
Men Suomela sade alltså på partimötet, med partifolkets bifall, att de rika slösar och överkonsumerar, inte att de rika sätter sina pengar i spar.
Väljaren undrar var De Gröna står
För väljaren verkar det som om den Gröna politiken inte är riktigt klar, och det kan vara en delorsak till de relativt låga gallupsiffrorna.
Tycker man att det är viktigt med aktiv socialpolitik, då är det lättare att gå till Vänsterförbundet eller kanske socialdemokraterna som inte har några ambiguiteter när det gäller att stöda de fattiga.
Tycker man å andra sidan att det känns olustigt med allt prat om att få igång konsumtion och starkare tillväxt, ja då kan det hända att man drar sig för att rösta på De Gröna i dagens läge och blir därmed politiskt hemlös i brist på alternativ.