En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
När vi talar om säkerhet tänker många på militär, vapen och gränsskydd – den ”hårda makten”. Men Finlands president Alexander Stubb lyfter fram att ett lands styrka också bygger på dess ”mjuka makt”: kultur, värderingar och sammanhållning. I en tid då Europas säkerhetsläge är skakigt och världsordningen utmanas lyfts också strålkastaren mot kulturens roll.
– Kulturen är en del av vår själ och en del av vår beredskap och säkerhet, säger presidenten med eftertryck.
När världen är i gungning konkurrerar många om även presidentens uppmärksamhet. Att Stubb nu avsätter tid för ett långt samtal om kultur är ovanligt – och visar vilken tyngd han ger frågan just nu.
Hockey eller opera?
Vi befinner oss på Gullranda, presidentens kulturhistoriska sommarresidens. Scenen är som tagen ur en actionfilm: Efter att ha passerat säkerhetskontrollen, omringade av vakter i mörka kostymer, pilotglasögon och öronsnäckor, åker vi i golfbil fram till huvudbyggnaden.
I det lilla lusthuset med utsikt över havet inleder vi med en frågelek: presidenten får välja mellan två alternativ. Hockey eller opera? Han väljer, lite överraskande, det senare.
– Om det där är din hockeybild, så väljer jag opera, men annars skulle jag nog välja hockey, säger han och skrattar.
På hockeybilden från 2012 ser vi president Sauli Niinistö och Rysslands president Vladimir Putin sida vid sida, iklädda hockeytröjor efter en gemensam match – en tid då Ryssland använde ishockey som ett verktyg för mjuk makt. Den tiden när Finland lät sig charmas av sådant är nu förbi.
– Kultur har mycket att göra med beredskap, alltså din kapacitet att hantera svåra situationer. Om du inte har kapacitet att hålla dig lugn i en svår situation kan du använda kultur som ett instrument som hjälper dig.
I presidentens ord och gärningar blir det tydligt att kampen om kulturen är en kamp om framtiden – och om vilka vi vill vara, både som individer och som nation.
– Vi måste förstå att kultur kan vara en ganska stark del av vår nationella identitet, ibland till och med nationalism. Alltid är det inte fel.
Kultur som motståndskraft i kristider
Att mäta hård makt är enkelt. Det räcker att titta på bruttonationalprodukten (bnp), antalet militärbaser och jaktplan. Det är svårare att mäta mjuk makt, som länders kulturella styrka. Traditionellt brukar auktoritära makter angripa kulturen eftersom till exempel teater och litteratur är arenor för kritiskt tänkande och samhällsdiskussion.
I Rysslands anfallskrig mot Ukraina var kulturen ett tidigt mål. Genom att angripa kulturskatter, språk och historia attackerar Ryssland den ukrainska identiteten. Det här visar hur kultur och nationell identitet är direkt kopplade till säkerhetsfrågor. Hur ska vi tänka kring detta i dagens läge?
– Vi ska vara finländska. Ryssland försöker förinta hela den ukrainska identiteten, dess kultur, dess språk, dess musik, dess hela existens, säger Stubb.
Han ser paralleller till Finlands egen historia under den autonoma perioden. När förryskningen hotade blev Johan Ludvig Runebergs dikter, Jean Sibelius musik och utvecklingen av de finska och svenska språken viktiga verktyg i kampen för att bevara vår nationella identitet.
På samma sätt är kulturen i dag ett skydd mot desinformation, alltså falska eller vilseledande uppgifter, och försök att påverka opinionen.
Kultur- och ideologikrig inom världspolitiken
Genom historien har förtryckande regimer försökt styra konst och kultur för att forma samhällets värderingar, förhärliga sin egen makt och angripa utpekade fiender eller minoriteter.
Trumpadministrationen i USA har i rekordfart skurit ner i det offentliga stödet till museer, bibliotek och universitet. USA:s president Donald Trump riktar sina attacker och indraget stöd mot projekt och institutioner som handlar om mångfald, könsidentitet, HBTQ-frågor samt konst som han anser vara ”anti-amerikansk” eller ”woke”.
Det handlar om kampen om vilka värderingar och berättelser som ska få ta plats i samhället. Den utvecklingen syns också i Europa.
President Stubb undviker uttryckligen att ta ställning till specifika regeringars kulturpolitik, men kommenterar på ett allmänt plan:
– Den som drar ner på kulturen kommer att förlora i det långa loppet. Titta på kulturrevolutionen i Kina – misslyckades totalt. Titta på Sovjetunionen, som försökte förinta den ryska kulturen ... Det gick ganska dåligt. Alla som skär i kulturen eller inskränker den som en del av vår frihet kommer att förlora i längden, säger Stubb bestämt.
Personligt förhållande
I anslutning till intervjun får vi också njuta av dansorkestern Dallapé som firar sitt 100-årsjubileum genom en parkkonsert på Gullranda. Presidentparet samt dottern Emilie visar sin uppskattning till orkestern genom stående ovationer.
Redan i början av sin presidentperiod sade Stubb att presidentparet skulle satsa mycket på kultur. President Stubb har under sin drygt ettåriga period besökt exceptionellt många kulturevenemang. För honom har skälet varit mera privat.
– Kanske handlar det inte så mycket om ett medvetet val, utan snarare att som president kunna njuta av kultur. Att kunna ta del av teater, musik och konst är ett oerhört privilegium.
Stubb har nyligen besökt allt från musikalerna Moulin rouge på Helsingfors stadsteater och Matilda på Svenska Teatern till baletter på Nationaloperan.
– Varje kulturevenemang ger nya insikter – oavsett om det är skådespelaren Seela Sellas tolkning av Nazityskland, Matilda som ger en inblick i barns vardag, eller att se skickliga skådespelare som Riko Eklundh. Moulin rouge visade dessutom att våra musikaler håller nästan Broadway-klass.
– Och när man ser balettdansarna slås man av hur otroliga atleter de är, hur håller kroppen ihop.
Stubb nämner också teaterpjäser om Auschwitz och romaner som Okänd soldat av Väinö Linna som exempel på hur konst kan hjälpa samhället att bearbeta trauma och historia.
Det är synd att sport och kultur ofta ställs mot varandra – kropp och själ hör ihop, och jag tycker de går hand i hand
President Alexander Stubb
Stubb har oftare uppmärksammats för sitt sportintresse, men själv ser han ingen motsättning.
– Det är synd att sport och kultur ofta ställs mot varandra – kropp och själ hör ihop, och jag tycker de går hand i hand.
Själv har han inga konstnärliga talanger, menar han.
– Min mamma var en duktig målarinna, men jag ärvde inte hennes talang. Även om det finns musikaliska anor i släkten, Londicer på 1700-talet, har det inte gått i arv till mig. Som tur är har Suzanne och barnen fått den musikaliska sidan.
Kultur i en polariserad tid
Vi stöter dagligen på kulturkonflikter, särskilt via sociala medier där informationsflödet är snabbt och lätt leder till starka reaktioner och förenklade motsättningar. Det här är en verklighet vi måste förhålla oss till, anser Stubb.
– Jag hoppas att människor kunde ta del av mera kultur och på det viset ha ett öppnare sinne till att tolerera olika ståndpunkter i vår polariserade värld.
Han ger exempel på hur kulturens kraft: en raplåt med budskap som ger nya idéer eller musikalen Hamilton, som Stubb nämner som en av de finaste han har sett.
– När jag studerade i USA lärde jag mig om Alexander Hamilton, en av demokratins grundare och en viktig intellektuell i amerikansk historia, men som ofta hamnat i skymundan eftersom han ”bara” var finansminister.
Genom musikalen lyftes hans insats fram på ett nytt och engagerande sätt, vilket gjorde att många – inklusive Stubb själv – fick upp ögonen för hans betydelse.
– Det visar hur kultur kan förändra vår syn på historien och ge oss nya sätt att förstå människor och samhällen.
– Det här är mitt sätt att svara på att kulturen alltid ger dig olika synvinklar att hantera frågor. Då märker du snabbt att livet är ganska grått, inte så svart och vitt.
Finlandsbilden och kulturens roll
Presidenten, som är den högsta ledaren för utrikespolitiken, rör sig mycket i internationella sammanhang. Just nu är Finlandsbilden utomlands nästan enbart kopplad till försvar och den ”hårda” sidan, medan kulturella inslag som Sibelius, sisu och bastu är mer traditionella stereotyper, säger han.
– Kulturen kan bygga Finlandsbilden, till exempel genom att finska artister eller kulturpersonligheter slår igenom. Kulturambassadörer, som Esa-Pekka Salonen och Samuel Harjanne, spelar en viktig roll, men ofta suddas nationsgränser ut inom kulturen, vilket är positivt.
Tittar man på internationella rankingar kring frihet, mediefrihet, mot korruption, jämställdhet och lycka, så har vi ett starkt kulturbrand
President Alexander Stubb
Varje land är präglat av sin egen kultur och historia. För Finland handlar det om tre epoker: tiden som del av Sverige, perioden som autonomt storfurstendöme under Ryssland och självständighetstiden. Vi måste både känna till och hantera dessa delar av vårt förflutna, säger Stubb.
– Vi är ett mycket trovärdigt land – what you see is what you get. För mig är den finländska flaggan ingen symbol för nationalism, inte heller lejonet.
Stubb nämner också den starka tvåspråkigheten i Finland och vår tillhörighet till Norden som en del av vår kulturella identitet.
– Tittar man på internationella rankingar kring frihet, mediefrihet, mot korruption, jämställdhet och lycka, så har vi ett starkt kulturbrand. Finland har varit världens lyckligaste land i sju år i rad – det är en stor grej.
Presidenten värnar om varje finländare
Finlands president är på många sätt en modern president – han föredrar till exempel själv att bli duad. Stubb blev också nyligen som första president någonsin officiell beskyddare av pride.
– Pride handlar för mig om mänskliga rättigheter. Presidenten väljer inte utifrån hudfärg eller sexuell orientering, utan bemöter varje människa enligt hennes eller hans värderingar.
Presidenten lyfter fram Yle som en viktig kulturfrämjare, särskilt i dagens medielandskap, där tävlan om klick och uppmärksamhet är större än någonsin. Yle har en central roll i att tillgängliggöra kultur på både finska och svenska för en bred publik.
– Det är hemskt viktigt att vi har en viss stomme, och jag tycker att Yle gör ett otroligt bra arbete både på svenska och på finska.
Kulturens framtid i Finland
Regeringens historiskt stora nedskärningar i det offentliga stödet till kulturen har väckt oro i kultursektorn. Presidenten kan inte påverka kulturpolitiken, men kan i egenskap av förebild för gemensamma värderingar lyfta fram kulturens betydelse genom sitt eget engagemang. Han betonar vikten av att själv som president ta del av kultur och därmed visa sin uppskattning.
– Jag kan inte styra regeringens kultursatsningar, det måste samhället avgöra. Men kultur behöver självklart offentligt stöd för att överleva, säger han.
Finansminister Riikka Purra (Sannf) har väckt debatt för sina uttalanden om kultur som lyxvara. I en tid av ökande spänningar blir kulturen ändå inte en lyx vi ska skära ner på, utan en grundläggande del av vår säkerhet och framtid. Trots att vi alla har olika preferenser kring kultur är vår nationella kulturkänsla stark, menar presidenten.
– Åttio procent av finländarna är beredda att försvara sitt land, sin identitet, sitt språk och sin kultur. Det är kanske den viktigaste mätningen och visar hur viktig denna beredskap är. Du kan vara fosterländsk utan att vara benhård nationalist.