Camilla Roos tvingades flytta åtta gånger som femåring. Som vuxen kan hon relatera till den vilsenhet som unga på flykt känner.
– Min bakgrund som fosterbarn har lärt mig att se saker som andra inte ser. I grunden handlar det om överlevnad, att som barn nosa sig till vad vuxna egentligen menar då de inte alltid kommunicerar rakt och tydligt, att se skeenden bakom skeenden, att träna lyhördhet och inlevelseförmåga, säger Roos i sitt sommarprat.
Hon känner en stark empati för barn som tvingats fly sitt hemland.
– Jag har också skämts för min uppväxt som fosterbarn. Men skammen är inte vår, för skammen är aldrig ett barns, den är en kulturell boja som hängts på oss, som vi måste kasta av oss, säger Roos.
Feministisk insats att hjälpa flyktingpojkar från Afghanistan
Samir och Yadi, båda från Afghanistan, är två av de unga som Camilla Roos hjälpt genom åren.
– Det är absurt att jag som varit feminist sedan tonåren – efter att jag läste Kvinnorummet av Marilyn French – hjälpt tonårskillar som flytt från ett land där kvinnor och flickor diskrimineras.
– Å andra sidan är det bara genom de här ungdomarna som vi kan skapa en mer jämställd värld. Det hänger på oss att ge dem verktygen och insikten att alla vinner på kvinnor och mäns lika värde.
Engagemanget för flyktingbarn handlar inte om att andra ska tycka att hon är snäll eller duktig.
– Jag vill inte bli tackad! Jag är glad om jag kan använda mina egna livserfarenheter för att stötta någon annan.
I sitt sommarprat beskriver Roos också längtan efter sin mamma, hur hon tvingades flytta åtta gånger som femåring och hur det är att som barn och ung vara helt utlämnad åt vuxnas och myndigheters åsikter och beslut om ens liv.
