Få skivor har fansen väntat lika länge på. Och få skivor har fansen sedan blivit lika konfunderade över, ja kanske besvikna på, då den till sist damp ner sjutton år senare.
I podden Grönroos Garages serie med albumanalyser går Lasse Grönroos den här veckan i detalj igenom Guns n' Roses album Chinese Democracy från 2008.
När plattan släpptes officiellt år 2008 bestod Guns n’ Roses av sångaren Axl Rose plus en massa inhyrda nya musiker. Det gamla bandet var ett minne blott.
Liksom det gamla soundet. Nu var det industrimetall, hiphop-samples och oförklarliga låttitlar som gällde.
Men den karakteristiska rösten som kunde skära glas var kvar och intakt. Och arg som fan.
Hela mastodontprojektet med Chinese Democracy kan avläsas som en läkarrapport över Axl Roses mentala hälsa. Få band av den här storleksklassen har på sång tid gjort så få studioalbum.
Chinese Democracy kan avläsas som en läkarrapport över Axl Roses mentala hälsa
Lasse Grönroos
Debuten Appetite For Destruction är ju det mest sålda debutalbumet någonsin och även om de två uppföljarna Use Your Illusion I och II uppvisar en viss pösighet är de ändå smockfulla av hiskeligt stora hitlåtar. Inte minst svulstiga powerballader som November rain och Don't cry.
Chinese Democracy var sista spiken i kistan för det gamla Gn'R. Axl Roses storhetsvansinne och fruktlösa jakt efter det nyaste och modernaste soundet och de häftigaste nya musiktrenderna gick sisådär.
Dessvärre hann många av trenderna komma och gå innan skivan till sist såg dagens ljus.
Men vad hade hänt om Axl Rose inte hade tagit över kommandot ensam? Då hade Guns n' Roses kanske fortsatt jobba på de demolåtar som Slash och de andra i bandet hade skrivit (hör mera i podden Grönroos Garage om Slashs första soloskiva It's Five O'Clock Somewhere, som de facto bestod av de låtar som var tänka för Guns n' Roses nästa skiva).
Men Axl Rose var inte den enda som var tveksam till Slash låtmaterial. Basisten Duff McKagan gillade inte heller det materialet.
Med facit i hand kan man konstatera att Axl Rose kanske ändå hade rätt, för Slash soloskiva är inget att hänga i julgranen precis. Åtminstone bjuder Chinese Democracy på en berg- och dalbana av känslor. På gott och ont.
Åtminstone bjuder Chinese Democracy på en berg- och dalbana av känslor. På gott och ont
Lasse Grönroos
Så här bra är låtarna på Chinese Democracy
De fjorton låtarna på plattan har här poängsatts enligt skalan 1–5, där 1 är sämst och 5 är bäst. Håller du med? Kommentera gärna i kommentarsfältet under artikeln.
1. Chinese democracy (4)
2. Schackler´s revenge (3)
3. Better (4)
4. Street of dreams (4)
5. If the world (2)
6. There was a time (3)
7. Catcher in the rye (2)
8. Scraped (1)
9. Riad n’ the bedouins (2)
10. Sorry (5)
11. I.R.S. (4)
12. Madagascar (5)
13. This I love (3)
14. Prostitute (1)