BRYSSEL När stats- och regeringscheferna för Natoländerna samlas till toppmöte i nederländska Haag den 24 och 25 juni står mycket på spel. Men förväntningarna är paradoxalt nog rekordlåga.
Ett av de främsta målen vid toppmötet är att undvika intern splittring, hätska utspel och en potentiell frontalkrock mellan USA:s president Donald Trump och hans ukrainska kollega Volodymyr Zelenskyj.
Enligt Armida van Rij, forskare vid den oberoende tankesmedjan Chatham House i London, kan toppmötet ses som en framgång om man klarar av ett eller två dygn utan drama och uppseendeväckande uttalanden.
Samtidigt kräver det försämrade säkerhetsläget i Europa betydande investeringar i det kollektiva försvaret i ett läge där USA:s fokus allt mer förflyttas från Europa till Asien.
Armida van Rij ger en inblick i vad som står på spel för Natoländerna vid toppmötet i Haag och varför det är viktigt för Europa att ta ett större ansvar för sin egen säkerhet.
Låga förväntningar trots väldiga utmaningar
Det är vid det här laget ingen hemlighet att Trumpadministrationen och merparten av de europeiska allierade inte drar jämt beträffande förhållandet till Ryssland och det fortsatta stödet till Ukraina.
Haagmötets främsta mål är således att undvika att alliansen framstår som splittrad inför öppen ridå.
Den återhållsamma linjen återspeglas i mötets upplägg och den kortfattade slutkommunikén, som väntas lägga tonvikten på det gemensamma beslutet att öka de nationella försvarsinvesteringarna.
I klartext handlar det om ett nytt investeringsmål som utgår ifrån att varje medlemsland investerar minst 3,5 procent av bnp i försvaret. Därtill förväntas Natoländerna bidra med ytterligare 1,5 procent till andra försvarsrelaterade utgifter som infrastruktur och cybersäkerhet.
Avgörande blir med vilken takt medlemsstaterna förväntas nå upp till det nya investeringsmålet.
– Är det 2030, 2032 eller 2035? Ju kortare tid, desto svårare att nå fem procent, säger van Rij.
Spanien spjärnar emot
Att nå upp till det nya investeringsmålet ställer medlemsstaterna inför svåra val, där behovet att satsa mer på försvaret ställs mot investeringar inom andra sektorer och behovet av att stävja den offentliga skuldsättningen.
Spaniens premiärminister Pedro Sánchez uttryckte inför toppmötet sin oro över det föreslagna investeringsmålet som enligt honom är orimligt för landet som i fjol satsade 1,28 procent av bnp på försvaret. Det här är minst av alla Natoländer.
Det är intressant att Ukraina till viss del kopplats bort från Natotoppmötet för att minimera risken för en katastrof mellan Trump och Zelenskyj
Armida van Rij, Chatham House
Enligt diplomatkällor som flera nyhetsbyråer hänvisade till under söndsgskvällen ska Natoländerna ha enats om femprocentsmålet inför toppmötet. Premiärminister Sánchez meddelade ändå att Spanien beviljats ett undantag från en höjning till fem procent.
Frågan om hur försvarsinvesteringarna ska finansieras väcker också debatt i andra Natoländer, även om kritiken inte är like högljudd som i Spanien, påpekar van Rij.
– Frågan är särskilt känslig för en rad europeiska länder som har en mycket pressad ekonomi, som Storbritannien, Frankrike och Italien, som är stora försvarsspelare men har väldigt höga nivåer av offentlig skuld. De kan helt enkelt inte låna mer.
Dragkampen om Ukraina och oron för en frontalkrock
USA:s stöd till Ukraina har blivit en av de mest kontroversiella frågorna inom Nato efter president Volodymyr Zelenskyis tumultartade besök i Vita huset i februari som utmynnade i ett öppet gräl med president Donald Trump.
Inför toppmötet finns en oro över att den ansträngda relationen mellan Trump och Zelenskyi kommer att färga av sig på toppmötets agenda på ett sätt som skadar enigheten inom försvarsalliansen.
– Det har varit intressant att se hur Ukraina till viss del kopplats bort från Natotoppmötet för att minimera risken för en katastrof mellan Trump och Zelenskyj, säger van Rij.
För att kompensera för USA:s tynande engagemang för försvaret av Ukraina har en så kallad koalition av villiga länder vuxit fram där i synnerhet Storbritannien och Frankrike tagit en ledande roll i diskussionen om militärt stöd och eventuella säkerhetsgarantier till Ukraina.
Den mer löst sammansatta koalitionen har varit ett effektivt sätt för att samla de europeiska krafterna för att undvika låsningar inom alliansen. Men formatet har också sina utmaningar som kan ge sig till känna i framtiden.
– Alla former av ad hoc-format är bra på kort sikt vid krishantering, men på längre sikt måste vi diskutera om koalitionen av villiga ska införlivas i någon institutionell struktur, vare sig det är Nato, EU eller något nytt, säger van Rij.
Enligt henne måste Nato och EU nu ta ställning till om stödet till Ukraina ska byggas in i alliansens ordinarie strukturer eller om man vill fortsätta på den nuvarande, mer improviserade linjen.
Hotet från Ryssland testar Natos solidaritet
Medan diskussionen om investeringar och Ukrainastöd pågår, växer oron för Rysslands nästa drag.
Flera europeiska underrättelsetjänster pekar på att Kreml kan komma att utmana Natos ömsesidiga försvarsgaranti inom några år om inte den militära upprustningen i väst tar fart.
– Vi vet från underrättelser att Ryssland kan testa artikel 5 inom tre till fem år. Det finns egentligen inget alternativ till att öka försvarsinvesteringarna och fokusera på vad som faktiskt behövs för att försvara Europa, säger van Rij.
Hon tillägger att det i dag inte längre finns någon meningsfull skillnad mellan väst och öst i Europa: hotet från Ryssland angår alla Natomedlemmar.
Rysslands aggressiva politik och ökade militära kapacitet innebär att även länder långt från den ukrainska fronten måste räkna med att bli måltavlor, antingen via direkta militära hot eller via cyberattacker och påverkansoperationer.
– Från rysk horisont är hela Europa, inte bara de baltiska staterna eller Polen, en möjlig motståndare, och det är så vi måste tänka när vi planerar vårt kollektiva försvar, säger van Rij.
Finland och Sverige stärker Natos kollektiva försvar
Något som däremot ger alliansen nytt självförtroende är att Finland och Sverige nu etablerat sig som medlemmar i alliansen, efter en anslutningsprocess som drog ut på tiden på grund av motstånd i Ungern och Turkiet.
Det nordiska intåget har ökat både Natos militära kapacitet och dess förmåga till samordning längs den norra och östra flanken.
Van Rij ser särskilt den finska och svenska helhetssynen på säkerhet som en nyckel till hur Nato kan utvecklas framöver.
– Länderna tillför en helhetssyn på säkerhet som många andra Natoländer behöver utveckla.
Dessutom förbättras möjligheterna till snabb militär rörlighet över hela Norden och Baltikum då såväl de nordiska länderna som Baltikum är medlemmar i Nato. Enligt van Rij stärker det här de nordiska och baltiska ländernas inflytande såväl inom Nato som i EU.
– Det nordisk-baltiska samarbetet har fått en helt ny tyngd, och nu kan regionen verkligen sätta sin prägel på Natos agenda.
Mark Ruttes balansgång i ledarskapet
Toppmötet blir det första under ledning av generalsekreteraren Mark Rutte som nu ställs inför den svåra uppgiften att leda alliansen genom en tid av ökade spänningar och interna motsättningar.
Van Rij menar att Rutte, som av vissa beskrivits som en ”Trump-viskare” på grund av sin förmåga att hantera den nyckfylle presidenten, nu måste visa om han kan hålla ihop alliansen när trycket är som störst.
Vi kan diskutera om man kan ha en allians där en av de största medlemmarna mobbar andra
Armida van Rij, Chatham House
De amerikanska kraven på att ta över Grönland och utspelen mot de europeiska allierade ger enligt van Rij ingen bra grund att stå på.
– Vi kan diskutera om man kan ha en allians där en av de största medlemmarna i praktiken mobbar andra. Det är enormt skadligt för sammanhållningen inom alliansen och urholkar förtroende.
Så hur mår Nato egentligen inför sitt 76:e toppmöte?
– Vi befinner oss i ett allvarligt läge med en amerikansk administration som verkar ogilla Europa och inte förstår varför Ukraina och Rysslands invasion är ett problem, svarar van Rij.
USA:s skiftande fokus från Europa till Asien accentuerar behovet av att se över det europeiska försvaret med betydande satsningar i den egna försvarsförmågan.
– Vi måste förstå gränserna för hur mycket vi kan lita på USA och vara beredda att ta större ansvar själva, sammanfattar forskaren Armida van Rij.
Hur viktigt tycker du att det är att Nato-länderna håller ihop och undviker interna konflikter? Berätta gärna din åsikt i kommentarerna!