Nyheten om att USA har genomfört attacker mot tre iranska kärnanläggningar kom på lördagskvällen amerikansk östkusttid.
Reaktionerna var omedelbara. Både på restaurangen där jag befann mig och senare i hotellobbyn stod amerikaner försjunkna i sina telefoner, uppslukade av nyhetsutvecklingen.
Klockan 22 lokal tid framträdde en allvarsam Donald Trump inför nationen.
Med bestämd röst beskrev presidenten bombningarna som en ”spektakulär framgång”.
Trump förklarade att det strategiska syftet var att förstöra Irans möjligheter till kärnberikning och neutralisera kärnvapenhotet från vad han kallade ”världens främsta statliga sponsor av terrorism”.
Mellan raderna framgick det att Trump hoppas att de här precisa och isolerade attackerna ska vara tillräckliga för att tvinga Iran tillbaka till förhandlingsbordet.
– Iran, Mellanösterns mobbare, måste nu sluta fred, förkunnade han.
Beslutet togs i en sluten krets
Beslutet att slå till mot kärnanläggningarna med några av världens mest kraftfulla bomber togs enligt uppgifter i en liten krets av Donald Trumps närmaste förtrogna.
Trump höll det cirka fyra minuter långa talet i Vita husets östra rum, med vicepresident JD Vance, utrikesminister Marco Rubio och försvarsminister Pete Hegseth vid sin sida.
Det är samma historiska plats där Barack Obama 2011 tillkännagav att Osama bin Laden dödats.
Frågan som nu hänger i luften är om attackerna mot Iran kommer betraktas som en liknande framgång. Svaret beror i hög grad på hur Iran väljer att svara.
Irans möjliga motdrag
Hittills har Iran visat återhållsamhet i konflikten med västmakterna.
Landet har svarat på Israels robotattacker och den hotfulla retoriken, men noggrant undvikit att attackera amerikanska trupper eller baser i Mellanöstern.
Landet har inte heller riktat sina vapen mot USA:s arabiska allierade såsom Saudiarabien eller Förenade Arabemiraten.
Men tonen har skärpts. I en intervju med NBC News i fredags var den iranska utrikesministern Abbas Araghchi tydlig.
Om USA väljer att attackera Iran, förbehåller sig landet rätten att slå tillbaka – precis som man gjort mot Israel.
Trumps svåra politiska balansgång
För Donald Trump innebär attackerna en betydande politisk risk.
Miljontals amerikaner röstade på honom för att undvika just det här, alltså nya krig, utländska interventioner och regimskiften i fjärran länder.
Sedan han tillkännagav sin presidentkandidatur för nästan exakt tio år sedan har hans politik konsekvent byggt på ”America First”.
Det handlar om att USA ska minska sitt engagemang utomlands, att amerikanska söner och döttrar inte ska skickas till avlägsna konflikter och att landet ska sluta spendera astronomiska summor på regimbyten.
Det här budskapet har resonerat starkt bland hans kärnväljare.
På Trumps Magamöten (Make America Great Again) har de neokonservativa krigsivrarna lyst med sin frånvaro, men nu har Trump tagit ett steg som kan uppfattas som ett närmande till just dessa krigshökar.
Till sitt försvar kan Trump åberopa att han konsekvent talat om vikten av att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen ända sedan sitt första kampanjtal i juni 2015.
Splittring och framtida osäkerhet
Redan nu ser man en splittring inom det republikanska partiet.
Skeptiker till militära interventioner hade hoppats att Donald Trump skulle förhindra att USA drogs in i ett större krig i Mellanöstern.
Också presidenten tycks nu hoppas på en diplomatisk nystart, men förbereder sig samtidigt för iranska motåtgärder. Hans varning till Iran var tydlig.
– Om fred inte uppnås snabbt kommer vi att slå mot andra mål med precision, snabbhet och skicklighet.
Donald Trump ville visa styrka och att han inte fegar ut.
Men det återstår att se om han går stärkt ur denna eskalerande konflikt. De kommande dygnen kommer sannolikt att ge oss de första indikationerna på svaret.
Daniel Olin är Svenska Yles USA-korrespondent.