Norrena & Frantz tar den här veckan upp ett ämne som i något skede kommer att bli aktuellt i alla långa parrelationer.
Förr eller senare kommer den ena att bli svagare och sjukare än den andra, och detta kommer att förändra relationen för gott.
Det här är de flesta införstådda med, det är ju därför man vid bröllop lovar att älska varandra i nöd och lust.
Men många antar också att detta kommer att ske först senare i livet, efter arbetslivet och när barnen flyttat hemifrån.
Dessvärre blir det inte alltid så. Sjukdom kan slå till också mitt i livet, när vardagen är jäktig och framtidsplanerna ambitiösa.
Vad gör man då? Hur påverkas relationen? Och hur självisk får den friska parten vara?
Vi fick en massa kloka och självutlämnande brev den här veckan och vill varmt tacka alla er som tog er tid att skriva till oss. Vi har läst och berörts av vartenda ord.
Här kan du läsa några av breven, flera blir det i podden.
Mera plikt än kärlek
”Jag lever mitt i ett helvete som började för sju år sedan med en partner som aldrig ville sköta sin hälsa och vägrade gå till läkaren.
På grund av att vissa saker inte undersöktes i tid uppstod andra hälsoproblem. I det här skedet lever jag med en minnessjuk partner med alltför många diagnoser.
Han är beroende av hemvård och den hjälp jag med förbannat långa tänder bidrar med, allt från att sköta hans räkningar till att bära hem mat och andra förnödenheter.
Jag känner nog viss bitterhet över mig själv, att jag inte klarar av att vara någon Moder Teresa, sällskapsdam eller underhållare för honom.
Det jag gör, gör jag mer av plikt än av det som kallas kärlek.”
Halvhjärtad partner
Familjen sköter vi ihop, men sjukdomen hanterar jag med utomstående hjälp
”Jag fick en förlamningsskada när våra barn var 6 och 2 år gamla. Min man och jag delade upp uppgifterna, så att allt som har med familjen att göra har vi tillsammans. Allt som rör min sjukdom gör jag däremot med utomstående hjälp. Då blir bördan en mindre del av det gemensamma.
Vi har dessutom alltid varit noga med att prioritera att göra saker tillsammans, med barnen och var för sig.
Vi tror att det här är avgörande för att relationen inte ska stagnera eller dö ut. Vi har varit gifta i 23 år och denna struktur har fungerat för oss.
Nanda 52 år
Blev lämnad när jag blev sjuk
”Sätt dig i din sambos situation, om det varit du som plötsligt blivit sjuk? Hade hen lämnat dig då?
Jag blev själv plötsligt sjuk och min ex-fru lämnade mig omgående. Jag var besviken och ledsen över att den person jag älskade övergav mig.
I stunder som dessa blir det klart hur mycket en partner egentligen älskat dig och brytt sig om dig, när hen försvinner då det blir svårt.”
Sårad man
Folk dömde mig för att jag ville skiljas från min sjuka man
”Min man var sjuk redan när vi träffades, så jag visste vad jag gav mig in på. Men sjukdomen förvärrades under åren och det påverkade förhållandet mycket.
I perioder, när han var piggare och hade mer ork, kunde han delta i vardagssysslor och småbarnslivet. Men tidvis var det tungt att alltid vara den som behövde jobba heltid, ta hand om snöskottning och gräsklippning, vara stöttande och samtidigt se sin partner må dåligt.
Den intima delen av förhållandet påverkades också till sist, det blev en känsla av jag är hans mamma som tar hand om honom, vilket gjorde att det kändes konstigt att tänka på sex med honom. Lusten försvann med att balansen i förhållandet förändrades.
Jag kände att folk dömde mig när jag ville skiljas från min man. Så gör man ju inte. Men man kan inte fortsätta att bara ge avkall på sig själv och det man önskar få av sitt liv.
Inte som jag tänkt men bra ändå 48
