– Mammaaa, måste du ha den där hemska blusen på dig?
– Pappa, varför är du alltid så jobbig? Och var är bilnyckeln?
Ja, varför blir en del vuxna människor som pubertala troll på nytt då de träffar sina föräldrar?
Den frågan tänker vi fördjupa oss i nästa gång i Relationspodden, inspirerade av detta brev från Gun-Maj:
Kunde ni i podden ta upp det här med föräldrar som blir oförskämt och respektlöst bemötta av sina numera vuxna barn? Jag tycker det hela känns skamligt, men hur ska man hantera saken?
Gun-Maj
”Voffor gör di på detta viset”, som rumpnissarna säger?
Känner du igen dig i detta?
Hör du till dem som faller in i barndoms- eller tonårsjargong när du umgås med dina föräldrar och syskon?
Vad tror du det beror på? Behandlar du andra äldre människor med större respekt än dina egna föräldrar?
Hur behandlar dina föräldrar dig? Händer det att du blir tillrättavisad som ett barn fast du är vuxen?
Eller är du föräldern som tycker det är hemskt att ta emot oförskämda kommentarer, trots att du nått en ålder där du kan förvänta dig lite mera respekt?
Hur ska man protestera i en sådan situation? Hur lär man ett vuxet barn att veta hut? Går det ens?
Kanske du är den som förskräckt iakttar det hela från sidan om, då den som beter sig illa är din vanligtvis helt sansade partner eller kompis?
Tankar, erfarenheter, tips och råd emottages med tacksamhet! Om du skriver före den 2 juli hinner vi läsa ditt brev innan vi spelar in poddavsnittet.