Varma kläder, vatten, tandborste och tandkräm – det är exempel på de saker man ska lägga i ryggsäcken man borde ha färdigpackad för en situation då man inom loppet av några minuter måste lämna sitt hem.
Vid resiliensutbildningen i den sydvästtyska staden Aalen går man i kväll igenom innehållet i ryggsäcken. Packningsdirektiven diskuteras livligt.
Vissa i gruppen vill ha en lättare ryggsäck, andra är beredda att bära på mer.
Här i kretsen Ostalbkreis öster om Stuttgart finns ett tyskt resilienscentrum som har som mål är att göra invånarna mer kriståliga, oberoende av vilken kris som kan hota.
– Jag har redan varit med om två naturkatastrofer, en orkan och en översvämning. Vi var då avskurna från omvärlden och om något liknande skulle hända på nytt så vill jag nu vara bättre rustad, säger kursdeltagaren Michael-Heinz Hamm.
– På kursen märker man att vi lever i ett konsumtionssamhälle som är koncentrerat på här och nu. Det ödslas inte många tankar på vad som kan hända om två, tre dagar eller om några timmar. På så sätt är det här lärorikt, fortsätter han.
Kristålighet måste byggas upp på nytt
För flera av de drygt tjugo deltagarna på kursen är kriget i Ukraina och det allmänt alltmer osäkra världsläget en av orsakerna att delta i kursen.
– På något sätt känns det som om kaoset kommer närmare och det här är något jag vill förbereda mig för. Målet är förstås att jag och mina närstående skulle komma så oskadda som möjligt genom en eventuell krissituation, säger Gabriele Hänle.
– Det handlar kanske också om att ta fram den kunskap våra far- och morföräldrar hade. För dem var det helt naturligt att vara förberedda för olika krissituationer. Vi har i dagens samhälle delvis glömt bort det här, säger Marion Osabu.
Resilienscentrets chef Petra Weber håller med om att det finns saker man i samhället behöver lära sig på nytt.
– Det gäller nog inte bara för Tyskland, men här ledde Berlinmurens fall till att man avskaffade många system som tidigare gjorde folk mer medvetna om möjliga kriser. I dag har vi många människor som har växt upp utan att ha någon aning om hur det en gång var.
– Jag har själv vuxit upp med larmsirener som ljuder och jag visste precis vad ett ABC-alarm var, fortsätter Weber.
Hon syftar på den tidigare varningen för nukleära-, biologiska- och kemiska vapen.
Riskerna har inte blivit mindre
Att den tyska beredskapen delvis har nedmonterats innebär ändå inte att riskerna nödvändigtvis skulle ha blivit mindre.
Under kurskvällen talar Petra Weber bland annat om hur man borde förbereda sig på större och mer långvariga strömavbrott.
– Vi har i dag faror som kanske till och med har blivit större genom klimatförändringen, genom en alltmer sammanflätad värld med utsatta leveranskedjor, genom militära hot som trots att de är långt borta kan få följder också här, säger hon.
– Därför är behovet av resiliens i samhället och befolkningen stort också i dag.
Som chef för Tysklands första resilienscentrum hoppas Weber att man nu ska kunna göra befolkningen mer kristålig.
Det här gör man bland annat genom skolundervisning och genom att informera om verksamheten i samband med olika tillställningar.
Weber bedömer att man har lyckats rätt väl då det visade sig att alla intresserade inte fick plats på kursen som nu ordnas.
Det största hotet i regionen Ostalbkreis handlar om översvämningar. Det finns alltså en risk för liknande situationer som sommaren 2021 då floden Ahr i västra Tyskland svämmade över med ödesdigra konsekvenser.
”Jag sprider säkerhet”
Sedan Rysslands fullskaliga attack mot Ukraina talar man också i Tyskland oftare om resiliens.
I diskussionen heter det regelbundet att den tyska befolkningen inte i tillräckligt hög grad är förberedd på olika former av kriser. Man ser gärna de nordiska länderna och Finland som förebilder.
Också då Österrikes president Alexander Van der Bellen besökte Finland under våren stod temat resiliens högt på agendan.
När man i Tyskland talar om resiliens handlar det ändå ofta om extremväder, storbränder och strömavbrott. Det är ytterst sällan ordet krig nämns.
– Jag tror att man till en viss grad kanske försöker skydda folk för att undvika panik. Jag får ofta själv höra att jag sprider rädsla då jag hela tiden talar om risker, säger Petra Weber.
– Mitt svar blir då att det jag sprider är säkerhet och trygghet. För då jag vet hur jag ska skydda mig kan jag också bättre hantera ett hot.
Samtidigt poängterar hon att det egentligen är oväsentligt vilken typ av kris man förbereder sig för.
– Jag utbildar inte för en krigssituation eller en annan särskild typ av kris. Vi kan ha ett strömavbrott till följd av en drönarattack eller en översvämning, men de bakomliggande orsakerna spelar egentligen inte någon större roll, det viktiga är att människorna vet vad de ska göra om de står utan el.
Efter avslutad kurs är det meningen att de frivilliga ska sprida informationen vidare i föreningar, på arbetsplatsen, bland släkt och vänner.
Michael-Heinz Hamm är förberedd på att det ibland kan bli lite svårt.
– Det blir säkert lite kluvet. Vissa kommer förstås att slå fast att vi aldrig hamnar i de här situationerna. Att vi inte har högvatten eller stormar.
– Andra tror jag nog att jag kommer att kunna övertyga med mina argument, säger han.