Det är ett behagligt väder då 20-30 personer i början av juli samlas i Marudds koloniträdgård i Helsingfors för att tillsammans göra en insats för miljön.
Det är vindstilla och i luften samsas behagliga dofter från blomrabatter, ängsblommor, lummiga träd och buskar.
Men någonstans mitt i allt det vackra lurar fienden. Och hon är dessutom vacker, rosa och grön och har ursprungligen kommit till Finland just på grund av sin beundransvärda skönhet.
Jättebalsamin handlar det om. En växt som idag klassas som invasiv, det vill säga främmande för våra trakter och utrustad med en spridningsförmåga som kan få en naturälskare att kallsvettas. Den tränger nämligen ut lokala växter som till exempel mjölke.
Ursprungligen har jättebalsaminen kommit från Asien, närmare bestämt Himalaya, berättar Mirja Reijonen på Helsingfors naturskyddsförening som arrangerar talkot.
– Nu får man inte mera kontroll över dem, precis som lupinen som finns överallt i Finland.
Jättebalsamin sprider sig snabbt och tar lätt över ett område. Det kan få konsekvenser för hur bin pollinerar. Det kan också påverka fiskar i de fall där växten tar över intill vattendrag och får till exempel åkanter att vittra sönder.
De första talkona i Marudd ordnades 2018. Den här sommarens första talko ordnades i juni, innan årets blomning. Då blommorna kommer sprids fröna hastigt och det är på sikt mer effektivt att rensa bort dem innan dess.
Vid talkot i början av juli har enstaka exemplar fått vackra rosa blommor, men de flesta har det ännu framför sig. I det här skedet, då de flesta ännu inte blommar, räcker det med att med ett lätt ryck dra upp dem ur jorden och sen ännu trampa på dem så att de inte börjar om med ny fart från stammen.
Nästa motsvarande talko ordnas 17 juli och då kommer jättebalsaminen allmänt att blomma. I det skedet klipper man försiktigt av dem så att fröna inte ska komma åt att spridas.
Kampen mot oönskade växter förenar
Kring 80-åriga Mirja Reijonen och Christina Lindén har både passion, energi och styrka för projektet. Samtidigt önskar de att också en yngre generation allt mer ska lockas med i arbetet mot de invasiva växterna.
En av dem är trettioplussaren Antti Kontiomäki som själv har en stuga på området och nu deltar för första gången.
– Det är en riktigt meningsfull sysselsättning, vi hade handledare som berättade vilka växter man ska dra upp ur marken, och när man har gjort det här över en timme så har ögat blivit riktigt tränat.
Kontiomäki visar hur han tar tag i växten vid roten och långsamt lossnar den med rötterna ur marken.
– Jag fick instruktionen att det är viktigt att få med rötterna, annars fortsätter den att växa. Och efter att den har dragits upp ur marken så bryts växten av och sedan trampar man ner den i marken, så att den inte kan sprida sig mer.
Med ett knaster uppger växten sin sista suck under Kontiomäkis gummistövlar.
Att delta i ett trädgårdstalko som det här bjuder både på vardagsmotion, trevlig samvaro och frisk luft, säger Kontiomäki.
– Kanske jag får med kompisar nästa gång också, men nog är det så att på koloniträdgården är medelåldern kanske lite högre jämfört med vad jag själv representerar, men nog ryms vi unga också med här.
Klimatforskare gillar konkreta åtgärder
Med bland talkoarbetarna den här dagen hittas också klimatforskare Markku Kulmala, professor vid Helsingfors universitet där han leder centret för atmosfärvetenskaper. Också han har tillsammans med sin fru en odlingslott på området, men som klimatforskare har han samtidigt en professionell syn på dagens talko.
– Utrotning av invasiva arter är väldigt viktigt för att bevara biodiversiteten och artmångfalden, så att de här främmande arterna inte tar över allt, och det här är en riktigt bra verksamhet. Främmande arter hänger ihop med biodiversitet, biodiversitet hänger ihop med klimatförändringen och allt det här hör ihop. Och här i Marudd gör vi också mätningar av kolsänkan, säger han.
Enligt Kulmala är det klarlagt att ett koloniträdgårdsområde i staden ökar artmångfalden och också är en stor kolsänka jämfört med en vanlig park.
– Vi har en mätplats för det mitt på området. Det här är nu världens enda plats där man mäter kolsänka i en koloniträdgård, säger Kulmala.
Att delta i talkot är trevligt - och jordnära.
– Det här är konkret, när man hittar de här främmande arterna och får dem borttagna, så är det alltid ett steg framåt. Små gärningar påverkar helheten ganska mycket, säger Kulmala.
Också Nea Pitkänen, som har format en vacker bukett av jättebalsamin, vill uttryckligen göra gott.
– Man gör nu en liten insats i kampen mot klimatförändringen, som också inkluderar de här främmande arterna.
Drumsö rent efter bekämpning
Biologen Christina Lindén har själv arrangerat motsvarande talkon på Drumsö, det första redan år 2005. Då som ett experiment.
– För att se hur talko lämpar sig för att avlägsna just jättebalsamin.
Konceptet var lyckat och idag anses Drumsö rent från jättebalsamin, men man fortsätter ännu och rensar varje år bort några tiotal exemplar.
Efter 20 år besitter naturskyddarna värdefull kunskap och erfarenhet av hur jättebalsaminen ska bekämpas.
Saft och...
Ibland avrundas talkona på Marudd med saftkalas. Men kanske man kunde slå två flugor…
Åtminstone har Christina Lindén hört att det finns vissa i världen som äter jättebalsamin.
– Jo, jag har hört de senaste åren att de som samlar allt från naturen som går att äta också har gjort något av den.
Kanske den kunde vara en lämplig avslutning på talkot här?
– Man vet ju aldrig innan man har provat, men det lämnar jag nog åt någon annan, skrattar Christina Lindén.