Det är självklart att Finlands och finländarnas säkerhet ska skyddas. Därför ska inte heller känslig information publiceras lättvindigt.
Lika självklart, och lika viktigt, är att säkerställa att yttrande- och pressfriheten består i Finland. Journalister måste kunna granska makten kritiskt. Också sådant som makthavarna helst vill hålla utanför offentligheten.
När två grundläggande rättigheter kolliderar uppstår problem. Vilken grundläggande rättighet går före den andra?
Den här avvägningen gjorde hovrätten i sin dom i fallet om Signalunderrättelsecentret och Helsingin Sanomats redaktion. Två journalister och en chef åtalades för att ha spridit hemlig information.
Det handlar om en åtta år gammal nyhet. Då publicerade Helsingin Sanomat hemligstämplad information om Försvarsmakten med hänvisning till yttrandefriheten. Statsledningen och militären reagerade kraftigt på att information som ansågs hota nationell säkerhet offentliggjordes.
Det blev en kollision mellan den nationella säkerheten och yttrandefriheten.
Hovrätten följde tingsrättens tidigare linje, den nationella säkerheten vägde tyngre än yttrandefriheten. Hovrätten var strängare i sin dom än tingsrätten – Helsingin Sanomat hade enligt domstolen agerat brottsligt.
Enligt hovrätten var den publicerade informationen inte av tillräckligt stor samhällelig betydelse. Om nyheten hade varit viktigare, skulle domslutet ha kunnat bli annorlunda. Resonemanget var tydligt: Ju tyngre en nyhet väger, desto lättare är det att motivera publicering i yttrandefrihetens namn.
I sin dom valde hovrätten att endast döma de journalister som gjort innehållet. Den enda i arbetsledningen som åtalades friades helt. Vem som i praktiken fattade beslut om publiceringen verkar enligt hovrätten vara oväsentligt och otydligt.
På Yle har vi tydligt definierade rutiner för publicering av innehåll. Grundtanken är enkel: publiceringsbeslut fattas alltid av arbetsledningen, som också har ansvar för det. Enskilda reportrar ansvarar inte för publiceringsbeslut. Det här gynnar både journalistiken och journalisten.
Att samla information är centralt inom journalistiken
Hovrättens beslut innehöll en ny oroväckande aspekt med tanke på journalistiken: redan förarbetet bakom nyheten betraktades som brottsligt. Domstolen fäste ingen vikt vid om materialet faktiskt publicerades eller inte.
Det här är problematiskt för journalistiken, eftersom just publiceringsbeslutet är utgångspunkten i redaktionernas etiska och juridiska riktlinjer.
Att samla information är centralt inom journalistiken. De viktigaste nyheterna finns ofta i skuggorna, där ingen ser eller där ingen tänker på att leta. Rätten att samla information får inte begränsas godtyckligt.
De hårdaste nyheterna och viktigaste avslöjandena bygger på pålitlig, och ibland konfidentiell, information. Om journalisternas möjlighet att inhämta information begränsas undermineras grunden för journalistiken.
När informationen väl samlats in är det dags att överväga om innehållet är viktigt och om det kan publiceras. Det här är kärnan i det journalistiska arbetet.
Inte heller myndigheterna har agerat perfekt
En viss friktion mellan makthavarna och medierna är både naturlig och sund. Men när grundläggande rättigheter kolliderar så kraftigt som i det aktuella fallet har något gått snett. Det behöver ändå inte betyda att någon brutit mot lagen.
Här kan man tänka att det har skett ett misslyckande i publiceringsprocessen, flera planerade artiklar backades. Dessutom avslöjade artikeln som publicerades inget omvälvande för allmänheten.
Inte heller myndigheterna har agerat perfekt. Reaktionen blev hård. Starka motreaktioner har blivit vanligare, även i fall där journalister agerat helt korrekt.
I tider av osäkerhet känns det tryggare att sluta sig än att vara öppen. Men som samhälle har vi misslyckats om myndigheter reagerar allt hårdare och oftare mot det som sker i yttrandefrihetens gränsland.
Även vi på Yle har erfarenhet av situationer där myndigheter reagerat på att en journalist gjort sitt arbete helt enligt reglerna. Vissa handlingar som borde vara offentliga är förvånansvärt svåra att få tag på. Dokument hemligstämplas för säkerhets skull och information ges ogärna ut.
Det cirkelresonemang som nu lyfts fram oroar mest
Vi medier försvarar människors rätt att få veta. Vi reagerar kraftfullt om det finns risk för att yttrandefriheten hotas. Vi ger inte vika för påtryckningar. Det är viktigt att förstå det skärpta säkerhetsläget, men det får inte leda oss mot ett mer slutet samhälle.
Vid sidan av yttrandefriheten är det lika viktigt att säkerställa att vi agerar lagligt och etiskt. Det är grunden för trovärdighet. Därför måste hovrättens beslut granskas noggrant och i lugn och ro. Lyckligtvis visar de första experternas bedömningar att det nu publicerade beslutet inte innebär någon större fara för yttrandefriheten.
Hovrättens beslut är en del av en längre process, där det också finns oroväckande tendenser. Det cirkelresonemang som nu lyfts fram oroar mest. Man kan inte tillåta att den nationella säkerheten hotas, eftersom om Finlands nationella säkerhet hotas hotas också yttrandefriheten.
Man skyddar inte yttrandefriheten genom att inskränka den. Ett tryggt samhälle bygger på många faktorer, yttrandefriheten och en oberoende journalistik är två centrala komponenter.
Kanske står vi nu vid ett vägskäl där riktningen för yttrandefriheten avgörs. Det som borde vara självklart är att starka och oberoende medier är en förutsättning för en fungerande demokrati. Utan det urholkas tryggheten i hela samhället.
Anna Forth är ansvarig chefredaktör på Svenska Yle. Texten är skriven tillsammans med Panu Pokkinen, ansvarig chefredaktör för Yles finska nyhets- och sportredaktion.