Lupiner, jättebalsamin, vresros och parkslide. Alla de här, och många fler, hittas på bingokortet för främmande invasiva arter.
De är oönskade tillskott också i Esbo, en stad med mycket grönområden. Och listan på främmande invasiva arter bara växer.
– Det kommer hela tiden nya, samtidigt som vi inte har hunnit begränsa spridningen av tidigare listade arter ordentligt.
Det säger Minna Oja, som koordinerar bekämpningen av de här arterna i Esbo.
Som koordinator är Ojas arbetsfält brett.
Hon involveras i samband med byggprojekt av olika slag, men också när det gäller att hålla stadens parker eller gator fria från oönskade växter.
– Arbetsmängden har ökat mycket, speciellt i år. Människor är mer medvetna om de här arterna.
Ena handen bekämpar, den andra sprider
Alltid då det grävs i marken i samband med byggen av olika slag finns en risk för att oönskade växtarter och den så kallade mördarsnigeln flyttas från ett ställe till ett annat.
Därför måste den aktuella entreprenören låta kartlägga eventuella invasiva arter på området och ha en plan för hur man gör sig av med dem.
Minna Oja säger att det annars kan gå som med Bemböleborna som försökte förlänga sitt täcke med bitar från samma täcke.
– Det är inte vettigt att man med ena handen sprider främmande invasiva arter och med andra handen försöker bekämpa dem.
I Esbo ska jordmassor som innehåller invasiva arter föras till deponierna i Vinkelkärr och Käringmossen.
Det är viktigt att det finns tillräckligt med platser att deponera jordmassan, menar Oja.
– Finns det inte utsedda platser, så ökar risken för att massan dumpas nästan varsomhelst, utom synhåll, säger Oja.
Det här förekommer enligt Oja inte i Nyland, där det finns särskilda deponier för sådan jordmassa.
Plus för stadsbanan
Stadsbanan är ett omfattande byggprojekt där stora jordmassor grävs upp och flyttas, till exempel när det byggs tilläggsspår mellan Alberga och Köklax.
Minna Oja nämner projektet som ett exempel på hur man borde sköta bekämpningen av invasiva arter i samband med byggen.
– Redan innan arbetet började kartlades förekomsten av främmande invasiva arter. Sedan gjordes en plan för hur man ska hantera dem och entreprenören förutsätts följa de instruktionerna, berättar Oja.
Bembölebornas täcke kan bli aktuellt i projekt med en kedja av underleverantörer. Då finns risk för att informationen inte når dem som gör själva jobbet, till exempel gräver.
– Det kan gälla mindre projekt där entreprenören inte har kunnande om främmande arter, säger Oja.
När man som Minna Oja arbetar på heltid med att bekämpa främmande invasiva arter, så kanske blicken också på fritiden upptäcker dem?
– Lupiner bongar jag inte som förr, annat än när fröna börjar mogna. Då kan jag kolla bekymrat att där kommer nu några miljoner frön snart, när man inte har skurit ner lupinerna i tid. Och nya invasiva arter reagerar jag på, som rönnspirea och kanadensiskt gullris.
Främmande invasiva arter finns listade på webbsidan vieraslajit.fi