I och med vår åldrande befolkning ökar också antalet personer som drabbas av demenssjukdomar. En undersökning från 2024 visar att ungefär 23 000 personer drabbas av demenssjukdom varje år, och att det verkliga talet är mycket högre. Tidigare uppskattades siffran vara 14 500 per år.
Det innebär att de flesta av oss kommer att vara i kontakt med demenssjukdomar, på ett eller annat sätt, under vår livstid. När någon i ens närhet insjuknar i en demenssjukdom kan det vara svårt att veta exakt hur man ska göra och vad man ska säga.
Var som vanligt och ha tålamod
Minnesskötare Gerd Viklund som jobbar vid geriatriska polikliniken i Korsholm, berättar att det är många anhöriga som tycker det är svårt att veta hur man ska vara.
– Om det är en bekant till en så ska man vara precis så som man varit tidigare. Men oavsett vem det är ska man vara naturlig och prata som man gjort tidigare, men kanske prata lite långsammare och tydligare, säger Viklund.
Hon föreslår också att man börjar med att introducera sig och säga vem man är, så sätter man inte heller personen i en pinsam situation.
– Använd gärna personens förnamn, för då känns det tryggt för personen att någon vet vem man är och att någon talar till en, säger Viklund. Hon poängterar att det är viktigt att alltid tala till någon, och inte om eller i tredje person.
Fråga aldrig ”Minns du det?”
Personer med demenssjukdomar blir ofta extra duktiga på att uppfatta andras känslor, och kan lätt uppfatta om någon blir irriterad eller stressad, vilket i sin tur leder till att de blir stressade.
– Man måste vara lugn, ha ögonkontakt och sitta nära, säger Viklund.
Många gör det misstaget att de frågar ”Minns du det?” eller ”Kommer du ihåg?”, men sådana frågor ska man undvika.
– Många är väldigt medvetna om att de inte minns och lider av det. Sådana frågor kan ta väldigt hårt på självförtroendet.
Rätta inte personen
Många som haft någon i sin närhet med demenssjukdom har varit med om att personen börjar berätta en historia som inte stämmer. Kanske ska de träffa sin partner som gått bort för 30 år sedan eller så är de på väg till sitt jobb, där de inte jobbat på många år. Hur ska man göra då?
– Man ska aldrig rätta någon som berättar om saker som inte hänt, eller om personer som gått bort. För personen med demenssjukdom känns det ofta verkligt i stunden, säger hon.
Viklund föreslår att man i stället ska avleda diskussionen och fokusera på känslorna:
– Jag förstår att den här personen är viktig för dig. Kan du berätta något om hen?
– Man ska aldrig rätta dem och berätta att personen i fråga avlidit. Då blir det ju väldigt emotionellt, säger Viklund.
Det är bättre att vi går med i deras värld
Gerd Viklund
– Den äldre generationen har blivit uppfostrad med det att man aldrig ska hitta på eller berätta något som inte stämmer, så om man rättar dem nedvärderar man dem på ett sätt, säger Viklund.
När familjemedlemmar blir okända
– Det är bättre att vi går med i deras värld, eftersom demenssjukdomen gör det väldigt svårt för dem att orientera sig i nutiden, konstaterar Viklund. I stället ska man fokusera på vad de känner och visa att man bryr sig.
Men det är inte alltid så lätt.
Hur gör man om exempelvis ens förälder inte känner igen sitt barn eller en fru inte känner igen sin make?
– Det är en jättesvår situation och jättesorgligt för familjemedlemmarna. Det är en egen sorgeprocess. Men jag skulle ändå säga att man inte ska rätta dem, utan gå med i deras värld, säger Viklund.
I stället kan man försöka visa gamla fotografier för att försöka stärka personens minne.
Sök hjälp i ett tidigt stadium
Det är oftast mycket påfrestande att vara anhörig till någon med en demenssjukdom. Det är viktigt också att anhöriga får stöd.
– Vi brukar ordna träffar för anhöriga där de får prata om sina erfarenheter. Man måste också tillåta sig själv att ha sina egna känslor, säger Viklund.
Om man misstänker att någon närstående håller på att utveckla en demenssjukdom är det bra att söka hjälp tidigt.
– Idag finns symptomlindrande mediciner, och får man dem i ett tidigt stadium så kan man få stor hjälp av dem, säger Viklund.
Men det är ingen bot. Det forskas dock hela tiden i demenssjukdomar, och Viklund gissar att det inom fem år kanske finns något annat att erbjuda än symptomlindrande medicin.