Punkt 1 – Trump har utmanat Europas självbild
Donald Trumps återkomst till Vita huset blev en dåligt inställd väckarklocka för Europa.
De flesta europeiska politiker tog inte varningsklockorna under den amerikanska valkampanjen på allvar.
Till och med efter att han stegade in i Ovala rummet hade många svårt att förstå att USA på riktigt inte vill garantera Europas säkerhet. Men till slut tvingades också Paris och Berlin att inse att klockorna ringde in en ny geopolitisk era.
Det väst vi har levat i i 80 år finns inte mer
Det väst vi har levat i i 80 år finns inte mer. Det här har varit särskilt svårt för Tyskland att hantera. Landet byggdes efter andra världskriget ganska långt upp av USA, så Tyskland har blivit föräldralöst. En historiskt trygg epok är förbi.
Samma gäller hela Europas gamla självbild som en del av ett tryggt väst där USA är storebror. Utan storebror måste lillebror hitta en ny, mer självständig identitet.
Punkt 2 – Européerna är nöjda med distans till USA
Den goda nyheten är att det här verkar ha gått lättare att mentalt lösgöra oss från USA än väntat.
Opinionsmätningar under våren visar att majoriteten av européerna ser Trumps återkomst som så negativ, inte bara för USA utan också för Europa och världsfreden.
Stödet för att länderna i Europa själva ska ta ansvar för sin säkerhet, sin krishantering och för försvaret av demokratiska värden verkar stiga för varje ny opinionsundersökning.
Det har gått lättare att mentalt lösgöra oss från USA än väntat
Det innebär att Nato-ländernas uttalade vilja att satsa mer på försvar, industri och sammanhållning återspeglar européernas åsikter. Trumps oberäkneliga bufflighet har alltså påskyndat Europas mognadsprocess.
Om det beror på att j:et i Donald J. Trump verkligen står för ”Genius” lär vi aldrig få veta, men i huvudstäder på båda sidor om Atlanten verkar de politiska eliterna vara ganska nöjda idag.
Punkt 3 – USA och Europa glider på riktigt isär
Relationen mellan Europa och USA har byggt på mycket mer än bara säkerhet. Gemensamma värderingar, demokrati och ekonomiska intressen har bundit ihop oss.
Men under de senaste åren har avståndet vuxit. Redan under Barack Obama kunde vi ana en klyfta, men med president Trump vid rodret har Atlanten blivit avgrundsdjup.
Trump-administrationen ser inte längre Europa som en självklar partner. Så enkelt är det. Enligt Trump måste Europa jobba mycket hårdare för USA:s lojalitet.
Trump ser världen som en plats för affärer, inte för allianser
Susan Glasser, The New Yorker
Trumps senaste hot om 30-procentiga tullar på EU-import visar att han inte är det minsta orolig för ett handelskrig. Det tvingar EU att förbereda egna motåtgärder och att försöka hålla en enad front inför kommande förhandlingar.
Samtidigt har inrikespolitiken i USA blivit ännu mer polariserad. Presidenten ser nu sina fiender i USA som större hot än Kina eller Ryssland, vilket ytterligare urholkar den gemensamma värdegrunden.
– Trump ser världen som en plats för affärer, inte för allianser, sa den amerikanska journalisten Susan Glasser, kolumnist på The New Yorker, i Tallinn i våras.
Punkt 4 – Välfärden blir dyr när Daddy inte betalar
Självförtroende och självständighet räcker förstås inte. De större försvarsbudgetarna måste leda till faktisk militär, industriell och politisk kapacitet.
– Hur vi investerar är lika viktigt som hur mycket vi investerar, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vid Nato-toppmötet i Haag i juni.
Trots det handlar EU-ländernas försvarsdebatt fortfarande mest om procentsatser: försvarsutgifterna ska öka till 3,5 procent av bnp, med ytterligare 1,5 procent till försvarsrelaterade investeringar.
Hur vi investerar är lika viktigt som hur mycket vi investerar
Ursula von der Leyen, EU-kommissionen
– Förväntningen är att många använder kreativ matematik för att nå upp till målen, säger Matti Pesu, ledande forskare vid Utrikespolitiska institutet, till Hufvudstadsbladet.
Om utgifterna ökar utan att kapaciteten gör det riskerar försvarssatsningarna att slå mot välfärden och det skapar inre splittring. Då räcker det inte med att Europa är världens tredje största ekonomi.
När Tyskland nyligen presenterade sin nya försvarsbudget möttes förslaget av protester från både höger och vänster – ett tecken på hur svår balansgången mellan välfärd och försvar är i dagens Europa.
Det är alltså inte lätt att bli en aktör i egen rätt. Det var lättare när pappa betalade.
Punkt 5 – Megatrender starkare än Trump och Xi
Donald Trump är en realitet i världspolitiken. Hans administration ifrågasätter nästan allt väst har byggt upp sedan andra världskriget – inte bara Nato, utan också global handel och internationella samarbeten.
Trumps tullbrev till utvalda länder är som döden med tusen snitt för världshandelsorganisationen WTO.
– Jag tycker att bilaterala avtal är mycket bättre för oss än multilaterala avtal, sa han redan vid G7-mötet i Quebec 2018.
I samma anda har USA formellt lämnat Parisavtalet om klimatet och världshälsoorganisationen WHO och stoppat bidragen till FN:s hjälporganisationer för flyktingar.
Det här ifrågasätter inte bara specifika institutioner utan också idén om västerländsk solidaritet.
Europa måste inse att stormakterna är på kollisionskurs, geopolitisk makt förskjuts bort från oss och transaktionella relationer är tidens melodi.
Vi måste utgå från världspolitiken som den är, inte som vi önskar att den vore
president Alexander Stubb
Men realism innebär också att Don Trump slåss mot vindkraftverk som Don Quijote mot väderkvarnar. Den cyniska optimism som driver auktoritära ledare som Trump, Xi Jinping, Narendra Modi och Vladimir Putin fungerar bara så länge de har megatrenderna på sin sida.
Världens utveckling styrs främst av megatrender – till exempel digitalisering, klimatet och vardagslivets globalisering – och det finns ingen megatrend som tyder på att humanistiska värderingar är på tillbakagång.
– Jag vill inte förlora min dröm om våra värderingar och en värld där allas människovärde finns kvar. Dialog, dialog, dialog – om du inte lyckas första gången, försök igen, sa Sloveniens president Nataša Pirc Musar nyligen.
Punkt 6 – Våra värderingar kryddade med optimism
Vill europeiska ledare vara effektiva gäller det att kombinera cynisk optimism, våra värderingar och megatrender för att uppnå en realistisk geopolitik.
Constanze Stelzenmüller, tysk statsvetare och direktör för Centret för USA och Europa vid Brookings Institution i Washington DC, uttryckte sig så här vid Lennart Meri-konferensen i Tallinn i maj:
– Jag tror att vi kommer att ta oss igenom den här eran tillsammans, och våra ukrainska grannar lär oss om vad uthållighet är varje dag. Jag tror också att vi kommer att återfinna våra amerikanska vänner på den andra sidan.
Jag tror att vi kommer att ta oss igenom den här eran tillsammans
Constanze Stelzenmüller, Brookings Institution