Folk som blir väldigt gamla, som franska nunnor och japanska pensionärer, får ofta frågor om hemligheten bakom att leva länge.
Svaret är ofta ett glas vin om dagen.
Jutta Zilliacus har alltid sagt att det inte finns någon hemlighet med hennes höga ålder.
Då den finlandssvenska matriarken nu fyller 100 är det inte så himla märkvärdigt, menar hon, hon har ju bara ärvt sin pappas gener, han blev ju 93.
Men kanske det hjälper med en kvällstår, trots allt, om man vill bli 100?
– Jag dricker ett glas vin varje kväll och äter lite ost. Ibland dricker jag också en dry martini eller en gin tonic, avslöjar Jutta Zilliacus.
Hon funderar på hur hon har blivit så här gammal. Hälsosamt har hon inte levt, menar hon.
– Jag har minsann inte levt som en nunna! Jag rökte som en skorsten i trettio år, jag var alltid den sista på alla fester och jag har aldrig tackat nej till en martini.
– Så jag vet inte varifrån den här hälsan kommer, säger Zilliacus med ett skratt.
En ”galen” borgare
Jutta Zilliacus har varit med om mycket. Så brukar det vara när man levt i hundra år.
Många vet att hon är dotter till ester som flytt till Finland undan bolsjevikernas revolution. Pappan Johann Kingo var pianostämmare, mamma Jenny Kingo hade jobbat som kammarjungfru för en furstinna vid den ryska tsarens hov.
Familjen tillbringade mellankrigstidens somrar i föräldrarnas hembygder i Hapsal i Estland innan stalinismen satte stopp för besöken.
Hon tog studenten några månader innan fortsättningskriget tog slut 1944, ett krig där många av hennes vänner stupade och som slutade med att andra vänner deporterades till Tyskland.
Efter kriget hann hon jobba som modell, skådespelare och en kort tid som marskalk Mannerheims sekreterare.
Hon studerade, likt sin bror Endel Kingo, på Sibeliusakademin för dåvarande rektorn Ernst Linko. Men hon avstod från att bli konsertpianist – för hon ansåg att hon inte kunde bli bäst i världen och då fick det vara.
Det var som politiker som hon skulle bli mest känd. Zilliacus satt i riksdagen mellan 1975 och 1987 för SFP.
– Jag hade två målsättningar då jag valdes in i riksdagen: jämställdhet mellan män och kvinnor, och barnens dagvård, det som i dag kallas småbarnspedagogik. Det är självklarheter i dag, men inte på den tiden. Jag var den enda borgaren som röstade för dagvård. De andra tyckte att jag var en galenpanna!
Hon gillar inte att politiken i dag har dragits mot auktoritära krafter. Sådana fick hon se tillräckligt av på 1900-talet.
Sovjetunionens och kommunismens skugga var tung, minns Jutta Zilliacus.
Putin ger fan i människor. För honom spelar det ingen roll hur många som dör i kriget
Jutta Zilliacus
Hennes föräldrar flydde undan revolutionen, Stalin förgrep sig på Estland och rädslan för att också Finland skulle drabbas var stor.
Det var nära ögat, menar Zilliacus, då de kommunistiska krafterna också i Finland var starka efter kriget.
Invasionen av Ukraina i februari 2022 väckte gamla rädslor till liv.
– Det har gjort mig väldigt sorglig. Har man inte lärt sig någonting? Men ryska presidenten Vladimir Putin ger fan i människor. För honom spelar det ingen roll hur många som dör i kriget. Han är nog en buse.
Feminist och SFP-supporter
Jutta Zilliacus följer fortfarande ivrigt med politik, hemma och utomlands. Hon tror på framtiden, men oroar sig för det rådande ekonomiska läget.
Inte ens under efterkrigstiden oroade hon sig lika mycket – då byggdes landet upp vilket fick ekonomin att rulla.
Trots sannfinländsk medverkan är Zilliacus därför nöjd med den nuvarande regeringen.
Hon vet att många inte håller med, men hon är en stark förespråkare för att SFP måste sitta i regering.
– Om SFP inte var med i regeringen vad skulle Sannfinländarna då hitta på? Jag har varit med om den tiden då SFP var i opposition; ett litet parti med särprägel får inget till stånd i opposition, säger hon.
Hon stöder partiledaren Anders Adlercreutz och gillar också långvariga riksdagsledamoten Eva Biaudet, som likt henne är en socialliberal kraft i det borgerliga partiet.
Och likt Biaudet är Zilliacus också en hängiven feminist.
– Vad man nu sedan menar med feminism. Men jag vill att utgångspunkten för män och kvinnor ska vara den samma.
– Det var inte lätt förr, alla misstrodde feminismen och trodde att man hatade män. Så var det ju inte, minns Zilliacus.
Århundradets kärlekssaga
Jutta Zilliacus var i sextiofyra år gift med författaren och journalisten Benedict Zilliacus.
Han gick bort 2013 och hon saknar honom och deras samtal.
– Jag saknar inte bara min man och min älskare, jag saknar min bästa vän. Jag har aldrig haft en så trevlig och klok kompis som han var. Han var lugn i motsats till mig och en underbar skribent, berättar Zilliacus.
För ungefär tio år sedan brukade Jutta Zilliacus i intervjuer säga att hon inte vill bli 100 år gammal, men här är hon.
Så det får lov att firas och det ska hon göra med och hos sonen Stefan Zilliacus och hans familj.
– De kommer alla in från skärgården och det ska bli jätteroligt. I fjol hade jag en stor fest, men i år firar jag bara med dem.
– Jag vill inte ha gäster och jag vill inte ha gåvor! Folk ringer och frågar om de får skicka vin till mig. Men det har jag tillräckligt av, säger Jutta Zilliacus.