Våren var bra för bina. Många blommor blommade och det fanns mycket pollen och nektar och det här gjorde bisamhällena stora och starka.
Nu då solen äntligen tittat fram efter flera regniga veckor har många bisamhällen gett sig ut på jakt efter ett nytt hem.
Det här har lett till extra jobb för biodlarna och svett i pannan hos den som svarar i svärmtelefonen.
Biodlare Robert Bruce från Marbacka gård i Liljendal är en av dem som blir kontaktad av svärmtelefonen då någon har sett en svärm på vift. Häromdagen besökte han ett småhus i Borgå centrum där en bisvärm hade flyttat in.
Bruces område är Nyland och Kymmenedalen och det kommer två till fyra uppdrag per dag.
Det är de lokala biodlarna som rycker ut och försöker fånga in svärmarna. Först till kvarn mal, och den som lyckas fånga en svärm får också behålla den.
– Det här är ett bra sätt att öka sina bisamhällen, säger Bruce.
Den senaste tiden har han fångat in svärmar i Borgå, Kouvola, Lappträsk, Liljendal och Mörskom. Men hans egna bin har också stuckit iväg. Av alla 50 samhällen som han och familjen sköter har mellan fem och tio svärmat.
– Det har varit otroliga mängder svärmar. Biodlarnas förbund har till och med tagit kontakt och bett alla biodlare kolla sina samhällen.
Svärmtelefonen går het
Sonja Sinisalo har jourtur i svärmtelefonen som sköts av Finlands biodlares förbund. Det är ett nationellt nummer dit privatpersoner kan ringa då de ser en bisvärm på vift.
Sinisalo har tagit emot ett femtiotal samtal om bisvärmar de senaste dagarna. Hon jämför med samma tid för några år sedan då det var betydligt lugnare på linjen.
– Först kom åskan i helgen och sen när värmen kom började telefonen ringa, sen dess har jag bara suttit i telefonen.
Mindre honung då bina svärmar
Att bina svärmar är dåligt för biodlarna. När samhället halverar sig och sticker iväg med den gamla drottningen blir det mindre honung att skörda. Det tar tid innan det nya samhället börjar producera honung.
Robert Bruce berättar att han som biodlare gör åtgärder för att hans samhällen inte ska flyga iväg, men ibland hinner han inte med.
Ungefär var sjunde till nionde dag kollar han varje samhälle och letar efter tecken på svärmning. Bina förbereder sig genom att övningsbygga svärmceller.
– Men hittar jag en svärmcell som är täckt, då ligger den nya drottningen redan där och då har den gamla drottningen stuckit. Då är jag för sen.
Ventilationskanaler och skorstenar är inte bra hem för bin
När bina svärmar stannar de först ofta i närheten av sitt modersamhälle. Flera tusentals bin surrar i en klump med drottningen väl skyddad i mitten. Sedan skickar drottningen ut spanare för att hitta ett nytt hem. När en möjlig boplats är lokaliserad flyger hela svärmen dit.
Ibland är det nya hemmet en takgavel eller en skorsten. Ibland är det en hålighet i ett träd.
När Robert Bruce får i uppdrag att plocka bort en svärm brukar det vara en lätt match om svärmen hänger på en trädgren eller surrar i en buske. Då är det bara att skaka ner bina i en låda. Kommer drottningen med har han svärmen som i en ask.
Men det finns också gånger då Bruce inte lyckas rädda en svärm.
En svärm som har bosatt sig i ett hus och vägrar komma ut blir till sist sprutad med insektgift. En bisvärm i skorstenen kan vara brandfarlig, i en ventilationskanal är det inte heller bra att ha tusentals bin, och i ett överhäng på huset kan svärmen göra stor skada.
Bruce fick till exempel inte ut bisvärmen ur huset i Borgå centrum. Om svärmen inte själv väljer att flytta inom den närmaste tiden måste den besprutas med gift.
Men målet är att rädda varje svärm. Och går allt bra så anpassar sig den nya svärmen på bara några dagar till sitt nya hem i Robert Bruces, eller i någon annan biodlares bikupa. Tills det blir dags att svärma igen.