En bit historia omformas framför våra ögon. Hagalunds simhall, bland brummande grävskopor och dammiga rivningshögar, börjar nu mer likna det avskalade templet på Akropolis än en simhall. Men byggnaden är egentligen en del av en 1950–60-talsdröm om en ny sorts förort i Finland.
– Den är en del av trädgårdsstaden Hagalund som en gång i tiden var någonting man kom och besökte från när och fjärran, säger professorn i arkitektur vid Aalto-universitetet Jenni Reuter.
Vi träffas på Esbo kulturcentrums terrass med utsikt över den gamla simhallen - eller det som är kvar av den, för just nu försvinner den, bit för bit.
– Det är alltid sorgligt att behöva riva en byggnad - en del av historien försvinner. Men i det här fallet har jag förstått att man gått igenom allt och funderat på vad som kan bevaras och att den visst byggs upp enligt de gamla planerna. Det är ju en skyddad byggnad, säger Reuter.
Hagalunds simhall färdigställdes år 1965 men den nya trädgårdsstaden planerades redan på 1950-talet. Många av de befintliga byggnaderna i området utgör delar av de då nydanande tankarna.
– Hagalunds kyrka, hotellet, simhallen och också kulturcentret där vi står är en del av idén. Här finns mycket vatten och grönområden. Men mycket har ganska girigt byggts igen, till exempel med metron och köpcentret.
Jenni Reuter är inte själv inblandad i simhallsprojektet, utan uttalar sig som arkitekt och professor.
Hur mycket kan man riva och ändå säga att originalet finns kvar?
– Det är en mycket intressant filosofisk fråga. Det finns väldigt gamla japanska trätempel där man egentligen har bytt ut alla delar. Och fina träbåtar där man gjort samma. Är det då samma byggnad eller samma båt längre?
Samma gäller våra celler som byts ut hela tiden, men vi upplever ju att vi ändå är samma människor, fortsätter Reuter.
– Men byggnader är mer än bara väggar och tak. För mig är arkitektur den byggda bilden av våra drömmar och ideal, säger Reuter.
Hur handskas med 1960-1970-talet?
I Finland finns en mängd offentliga byggnader från 1960-1970-talet som är i behov av sanering - eller rivning. Jenni Reuter tycker att man alltid ska reparera där det är möjligt. Dels för att rivning i sig är att slösa på naturresurser eftersom materialet sällan går att återanvända.
– Varje finländare producerar i snitt 13 ton byggnadsavfall årligen, säger Reuter.
Men dels borde man reparera också för byggnadernas eget värde, anser hon.
– Vi har så lite av gammal arkitektur i Finland, så allt vi har, borde vi ta hand om.
Dessutom, anser Reuter, är byggnadskvaliteten idag inte så mycket bättre jämfört med tekniken för 50-60 år sedan. Livslängden på det som byggs nu är ungefär lika lång som för det som byggdes då.
– Jag tycker att vi borde fundera på hur vi kan bygga så att det håller som ett japanskt tempel till exempel, där delarna byts ut i tusentals år. Det är så vi borde bygga för att kunna leva längre på den här planeten, säger Reuter.
Hur bygger man så att det håller länge?
– Av material som håller och som är lätta att reparera, säger Reuter.
Det kan vara frågan om massiva material i trä och sten, till exempel korslaminerat virke CLT och massivt tegel med luftspärrar.
Motsatsen är flerskiktsmaterial där plast används för att hindra fukt från att tränga igenom. Och där fuktspärren kanske skadas och det sedan är svårt att byta ut enskilda delar.
– Jag brukar tänka att om sandwichtekniken var ny idag så skulle ingen börja med den. Men nu är det det billigaste sättet att bygga för att det har hållit på så länge. Om industrin skulle gå mot ett annat håll skulle de alternativa materialen bli billigare med ökad efterfrågan.
Och efter hand kommer troligen efterfrågan på mer hållbara byggen att öka, tror Reuter.
– Det finns lösningar idag och det finns både konsumenter, beställare och kommande boende som vill ha det så.
Simhallar utmanande
Grävmaskinerna brummar på vid Hagalunds simhall och vi återvänder från byggbranschens utveckling till renoveringen här i Hagalund.
Trots allt är simhallar en kategori för sig.
– Simhallar är utmanande för att de utsätts för så mycket fukt, klor och annat under hela sin användningstid så de flesta simhallar byggs om flera gånger, konstaterar Jenni Reuter.
Men här kommer den ursprungliga visionen att bevaras, om än som nybygge.
– Det tycker jag är klokt. Det berodde inte på formen att den hade fått alla dom här problemen utan mera på byggnadstekniska lösningar, säger Reuter.
