Mieli svarade på fler samtal i juni och juli än under motsvarande period tidigare år. Faktiskt rekordmånga. Kristelefonen svarade 20 781 gånger, vilket är 23 procent mer än i fjol sommar.
Det är frågan om nationella siffror. Så det går inte att säga med säkerhet vad läget är i Österbotten.
Men Camilla Björk, koordinator på Mieli i Österbotten, tycker sig se att trenden är den samma.
I pressmeddelandet från Mieli skriver man alltså att man ”svarade på fler samtal”.
Så har ni blivit bättre på att svara i telefon, eller kan man med säkerhet säga att illamåendet har ökat?
– I och för sig har vi satsat på att ha fler som jourar, men det har också kommit in fler samtal, säger Björk.
Oberoende verkar tjänsten vara efterfrågad, med över 20 000 besvarade samtal under ett par månader.
Susanna Winter är chef för Mielis krisarbete i telefon och på nätet. Vi frågar även henne om det handlar om att man blivit bättre på att svara eller om folk faktiskt mår sämre.
– Till den finskspråkiga kristelefonen kommer det betydligt fler samtalsförsök än vad vi klarar av att svara på. Nu när vi har kunnat svara på fler samtal än tidigare och lyckats höja svarsprocenten, så har vi fått kontakt med allt fler självdestruktiva personer.
Samtidigt säger hon ändå att man utgående från antalet kontakter inte kan dra slutsatser om hur stort hjälpbehovet är.
Men:
– Vi hör allt mer hopplöshet i samtalen, säger Winter.
Vissa vill inte prata svenska
De som sitter och svarar i Österbotten kan svara på samtal från hela Finland. Och vad gäller samtal på svenska så styrs alla de samtalen till Österbotten.
Ett intressant fenomen här är att många tvåspråkiga väljer att ringa och tala finska, eftersom man upplever att man på det sättet är mer anonym. Alltså enligt tankegången ”kanske någon känner igen mig om jag pratar svenska”.
– Det finns en skam och en rädsla där, att bli igenkänd, säger Camilla Björk.
I samtalen som kommer in har Björk noterat en hopplöshet och tankar om att vårt samhälle är på väg åt fel håll.
Unga vuxna som ringer kan ha till exempel studierelaterade problem. Men det rör sig också ofta om psykisk ohälsa.
De som är lite äldre ringer ofta om skilsmässor, närståendevåld och ekonomiskt våld.
– Närståendevåld är inte alltid knytnäven. Det är allt från verbal elakhet till att man kontrollerar sin partner med pengar, säger Björk.
Tala mer om självdestruktiva tankar
De som jobbar på Mieli Österbotten är alla utbildade krisarbetare. Och de flesta är socionomer. Men de är inte psykologer.
Hänvisar ni ofta folk vidare till en psykolog?
– Absolut. Och så kan vi också säga att vi är oroliga för personens mående och erbjuda att ringa 112. Vi hänvisar också ofta till psykvården som finns på akuten.
Björk berättar att de alltid frågar om den som ringer har självdestruktiva tankar. Och det är något man borde tala mera om, enligt Björk.
– Att prata om det ökar inte risken för självmord. Tvärtom, att få berätta om det lättar på trycket.
Och även om man nu har kontakt med rekordmånga personer som genomlever någon slags kris, så kan man trösta sig med att folk också får hjälp av samtalen.
Kundresponsen och upplevelserna bland dem som har jour visar att de som tar kontakt har nytta av samtalen. Enligt Mielis uppgifter får samtalet den som tar kontakt att se på framtiden med större tillförsikt och hen mår också bättre efter samtalet.
De nya nedskärningar för social- och hälsovårdsorganisationerna, som finansminister Riikka Purra (Sannf) aviserat om, oroar givetvis.
– Tredje sektorn går ju runt på de pengar som man nu hotar ta av oss. Det är helt förkastligt, säger Camilla Björk.