Programmet där lyssnarna får önska andlig musik leds nu av Rasmus Forsman som spelar in avsnitten i sin studio hemma i Korsholm. Han ser fram emot alla portar som kommer att öppnas till nya musikvärldar.
– Och så blir det roligt att höra de personliga berättelserna om varför någon önskat en viss låt.
Han brukade själv vara en trogen Tack och lov-lyssnare när det tidigare sändes med Stefan Härus som programledare.
– Det var en skön rutin att varva ner och avsluta helgen med lite andlig musik, och så var det ju kul om någon av ens egna låtar råkade spelas, skrattar Forsman som alltid hållit på med musik på olika sätt.
Man kan få andliga upplevelser av vilken musik som helst
Forsman är en av sångarna i Mrs Bighill Singers och har både lett kören Oikoumene och gett ut en egen skiva, Det går mot ljusare tider.
Men han tycker att gränsen mellan andlig musik och ”vanlig” musik är knepig att dra.
– Man kan ju få andliga upplevelser av vilken musik som helst, säger han.
Han minns till exempel hur låten Don't give up påverkade honom när han hörde den i Dragsvik under sin militärtjänstgöring.
– Det var Kate Bush och Peter Gabriel som sjöng. Något hände där, för jag fick sådan tröst av orden ”Don't give up, 'cause you have friends, don't give up, you're not beaten yet”, att det förändrade hela min tid på brigaden.
Orden är fritt översatta från engelska: Ge inte upp, för du har vänner, ge inte upp, du har inte slagits ned än.
– Det är ju ingen andlig låt, men musik gör ändå något med en på djupet. Den gången tog jag det som en hälsning från Gud.
I Tack och lov tänker han att det är låttexterna som gör musiken just andlig, även om musik helt utan text också kan vara det.
– Bach skrev ju verk till Guds ära ...
Lovsångskris på 80-talet
Rasmus Forsman växte upp i en kristen miljö. På 80-talet när den moderna lovsången gjorde entré i frikyrkorna blev det ett irritationsmoment eftersom han upplevde låtarna som dåliga och ofta också uselt framförda.
– Så småningom kom jag ändå fram till att jag skapats med en viss musikalitet och att lovsång är något annat. Det handlar mer om glädje och tacksamhet och ska inte recenseras.
Han minns ett sommarmöte i Jakobstads kristna center.
– Där var det enormt drag i lovsången. Trots att jag själv inte tyckte det lät så värst bra var alla ändå alltid med från hjärtat. Jag tycker ju om när saker låter bra, men i sådana sammanhang är det inte längre något måste.
Pastor och passagerarfotograf
Forsmans tro har hängt med genom livet och han ifrågasätter den sällan.
– Men det finns vissa avgörande punkter ändå. Som när jag var på ett sommarläger som tioåring och skrev ”ja” till Jesus på en lapp. Den lappen har jag ännu kvar i min bibel.
På ett annat läger, när Rasmus Forsman var arton år, såg han framför sig hur Gud gjort en färdig ritning över hans liv. Efter några dagars intensivt grubblande bestämde han sig för att det är dumt att ignorera en så stor plan.
Sedan dess har tanken på den planen funnits med i varje större beslut han har tagit.
– Som med jobb till exempel. De har ofta kommit till mig från ganska oväntade håll.
Forsman har bland annat jobbat på behandlingshem för unga med missbruksproblem, som vaktmästare, som passagerarfotograf på Viking Line och som pastor och ungdomsledare i pingstkyrkan i Borgå.
Han har också jobbat i baptistkyrkan i Vasa och beskriver sig själv som ekumenisk eftersom han ogillar samfundsindelningar i kyrkan.
– Min Gud kan bara ha en enda barnaskara och därför också en enda församling.
Första avsnittet av Tack och lov sänds måndag 20 oktober klockan 19.22 i Yle Vega. Programmet finns också på Yle Arenan.