Under tre intensiva dagar samlades 140 unga spelare i åldersklasserna under 15 och under 18 år för att tävla om FM-titlarna i discgolf. Bakom evenemanget stod banmästaren Justus Ahonala och bland annat ett stort team frivilliga från Folkhälsan Solvalla idrottsinstitut.
– Det har varit otroliga tre dagar. Värsta stressen var nog före tävlingarna, men allting har gått jättesmidigt och spelarna har varit nöjda för det mesta, säger Justus Ahonala.
Han är banans pappa och har byggt den på sin fars marker.
– Det är ett projekt i sig att ha ett par hundra spelare här på plats. Jag är jättetacksam över alla frivilliga som har ställt upp här.
Solvallastuderande Theo Mykkänen är en av de frivilliga som hjälpte till under tävlingarna. Han gillade att se hur sporten engagerar.
– Jag har sett hur människor spelar men jag vet inte själv så mycket om frisbeegolf. Man har lärt sig mycket när man varit här, säger han.
Mykkänen jobbade som flaggare och till hans arbetsuppgifter hörde bland annat att visa om frisbeen är ute eller inne och att hjälpa till att leta efter borttappade discar.
– Ja, nu har vi hittat alla och också en del discar som andra spelare lämnat efter sig i terrängen, skrattar han.
Viivi Sandvik hade uppgiften att vara speaker:
– Jag har varit speaker mest på finska, men i ett skede fick jag prata lite svenska också. Det roligaste har nog varit att träffa många nya människor och förstås maten. Min favorit var andra dagens höna och potatis.
Sandvik berättar att hon blivit säkrare på att prata inför folk och att hon lärt sig mycket om discgolf.
Både hon och Theo Mykkänen har ett år kvar av sina studier innan de blir idrottsinstruktörer. Viivi Sandvik ska studera småbarnspedagogik efter studierna vid Solvalla idrottsinstitut.
Bra banor i Mjölbolsta
Santtu Kekäläinen från Vanda kom på 35:e plats i P15-klassen.
– Det gick lite på medelnivå i dag. Första rundan spelades i ordentligt regn, men annars var det okej.
Han gillar banan i Mjölbolsta.
– Den är i väldigt gott skick och den var väl förberedd för FM. Det är bra att folk tar hand om banan och tävlarna inte skräpar ner.
Banan är byggd vid en gård där det finns får. Fåren ger stämning.
– Fåren stör inte spelandet, men de skapar en fin lantlig känsla.
Santtu Kekäläinen har sysslat med discgolf i tre år och tar sporten på stort allvar.
– Jag tränar ofta och har höga mål för framtiden. Jag vill nå eliten som vuxen. Det kräver att jag tränar mycket och tar få pauser, även om man blir sjuk ibland. Min största styrka är nog kasten på driven. Min koncentrationsförmåga är bra. Det påverkar inte fast det är oljud omkring då jag ska kasta. Jag har ganska starka nerver.
Större höjdskillnader än på hemmabanorna
Lassi Alaoja från Kemi kom på 28:e plats i samma klass som Kekäläinen.
– Det gick inte så bra här, men ändå bättre än i FM i fjol. Mitt mål var att vara bättre än i fjol och det lyckades jag med.
Han har tränat discgolf aktivt i två år.
– Jag försöker träna dagligen, men det går inte alltid. Det här är en ganska seriös hobby för mig.
Han märker stor skillnad på banan i Mjölbolsta jämfört med banorna hemma i Kemi.
– Här är det mycket mer gräs och större höjdskillnader. Hemma är det mest moskog.
På frågan om hans framtida mål svarar han:
– Det vore häftigt att delta i pro touren någon gång, men det är ett långsiktigt mål. Det kräver många upprepningar och hård träning, säger Lassi Alaoja.
Hans säsong har varit varierande:
– Det har gått både bra och sämre. I förra veckan spelade jag riktigt bra på Puijo Open i Kuopio.
Fåren nöjda efter tävlingen
Fåren på gården invid banan har tvingats äta hö i mindre inhägnader under tävlingarna.
– De har inte varit helt nöjda med det, men nu får de komma ut igen, säger Justus Ahonala med ett brett leende.
Efter FM-tävlingarna tar arrangörerna en andningspaus.
– Det är skönt att ta en paus nu. Vi börjar planera nästa säsong först när vintern kommer.