Snålhet är kanske inte en egenskap som alltid uppskattas. Men vad händer egentligen i hjärnan när vi håller hårt i våra pengar, och varför känns det ibland så smärtsamt att spendera?
När vi står inför ett köp pågår en kamp i hjärnan, förklarar Katarina Gospic, medicine doktor, hjärnforskare och författare av boken Digital Tsunami. Belöningssystemet lockar oss med tanken på hur härligt det skulle kännas att köpa en ny väska. Samtidigt aktiveras amygdala, hjärnans känslocentrum, som gör att det faktiskt känns smärtsamt att ge ifrån sig pengar.
Och så har vi frontalloben, hjärnans smartaste del, som inte är färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder.
– Den kan reglera de här signalerna genom att antingen säga ”du behöver verkligen den här väskan” eller stoppa oss med argument som ”den är för dyr, du har redan fem hemma”, säger Gospic.
Snålhet som grundinställning
Gospic menar att snålhet i någon mån kan ses som hjärnans grundinställning. Det är tryggare att hålla fast vid det man har än att riskera att förlora. Generositet, främst riktat mot främlingar, kan kräva mer medvetna beslut och ibland också social träning. Samtidigt är kontexten avgörande.
– I vissa kulturer är det hög status att ge bort mycket, det visar att man har resurser. I andra kulturer är det mer accepterat att hålla hårt i sina saker. I väst handlar det ofta om balans och någon form av rättvisa, att det ska vara fifty-fifty.
Det innebär också att snålhet i sig inte är något negativt, utan snarare en funktion som varierar beroende på situation och resurser. Inom forskning kring välgörenhet finns till exempel fenomenet ”hypotetisk bias”.
– Om man bara tillfrågas hypotetiskt säger man ofta att man skulle donera mer än man faktiskt gör när riktiga pengar står på spel. Har man barn tenderar man dessutom att hålla ännu hårdare i pengarna, eftersom man vill prioritera familjen.
När triggas snålhetslarmet?
Frågan om huruvida snålhet handlar om biologi eller kultur är, enligt Gospic, svår att besvara entydigt. Även om vi har en grundbenägenhet att vara snåla kan frontalloben hjälpa oss att anpassa oss till kulturella normer.
– Vi kan alltså stå över impulsen att hålla i pengarna för att passa in och vara del av gruppen.
I vilka situationer triggas då hjärnans snålhetslarm? Ett tydligt exempel är situationer som handlar om vinster och förluster.
– Att förlora tio kronor gör mer ont än den glädje vi känner när vi vinner tio kronor. Vi reagerar helt enkelt starkare på förluster än på vinster.
Att vara piken och sniken ger kickar
Att hålla hårt i plånboken kan i sig ge en kick om vi siktar på ett långsiktigt sparmål, som att köpa en bostad – men det kräver mer energi än att ge efter för impulser. Känslohjärnan är snabb och reaktiv, medan frontalloben kräver reflektion och ansträngning för att stå emot kortsiktiga belöningar.
Så kan vi då träna vår hjärna att bli mer eller mindre snåla?
– Absolut, svarar Gospic.
– Frontalloben ger oss möjlighet att reflektera och styra vårt beteende. Den kan hjälpa oss att hitta en balans, så att vi inte ger bort allt vi har men heller inte håller fast vid varje krona.
Dessutom visar forskning att generositet i sig aktiverar hjärnans belöningssystem. Fenomenet kallas ”warm glow” – den varma känsla i hjärtat som uppstår när vi ger något till någon annan. Det gör att vi tycker om att ge.
Vad är det snålaste du har varit med om? Berätta i kommentarsfältet!