– När jag var på min senaste magnetröntgen skulle jag skriva ner vilka operationer jag har gjort, men de rymdes inte på pappret för att det är så många.
Det berättar fotbollstränaren Casper Källberg.
I barndomen höll han på med alla möjliga idrotter, men det var fotbollen, som han började med redan som femåring, som han fastnade för.
Och det var där som skadorna började komma. Redan i femtonårsåldern hade han brutit tårna flera gånger, men när han var nitton kom den första riktigt stora skadan.
– Jag hade varit i en luftduell och landat snett på något sätt, och efter det kunde jag inte lyfta armen ordentligt. Den var helt lila.
Det blev operation av axeln och tog sex, sju månader innan Källberg var tillbaka på planen igen.
Skadedrabbad
Från det Casper Källberg var 26 år hade han fyra år i rad fyllda av skador. Han har funderat på varför han har varit så drabbad, och tror att det beror på flera saker.
– Dels kan det ha med min storlek att göra. Jag är över en och nittio lång och hade en snabb och stark spelstil och hamnade ofta i dueller.
I efterhand kan han också se att träningen var ensidig.
– Jag kunde ha 14 bollpass i veckan och inget annat.
– Skulle jag som ung ha vetat det jag vet i dag, hade det varit lättare att förbereda kroppen. Vilken styrka jag behövde, vilka rörlighets- och smidighetsövningar som krävdes. Det handlar helt enkelt om mångsidig träning, säger Källberg.
Dessutom tror han att konstgräset bidragit till skadorna. Han har förstått vilken belastning underlaget innebär, särskilt för en större spelare.
– Delvis tror jag att konstgräset är en orsak till alla slitageskador. Båda mina korsband har skadats just på konstgräs – foten fastnar lätt i underlaget.
Uppmärksam på ungdomarnas skador
Fyra år av skador satte punkt för fotbollskarriären. I dag står Casper Källberg själv vid sidlinjen, som tränare på bland annat Idrottsgymnasiet i Vörå. Erfarenheterna från skadorna präglar varje träningsupplägg han gör.
– Jag tänker faktiskt en hel del på det, hur jag lägger upp träningen och vad spelarna behöver.
En viktig del i det hela är kommunikationen.
– Jag pratar dagligen med nästan alla mina spelare. De som har haft känningar kommunicerar jag ofta med flera gånger per dag. Vi går igenom vad de ska träna, när vi behöver bromsa och hur viktig gym- och rörlighetsträning är för att förebygga skador.
– Det lägger jag nog ganska mycket fokus på i dagens läge, för att jag vet själv var jag har varit och jag vill inte att mina spelare kommer dit.
Fysiskt ont, men det psykiska ska också tas om hand
De långa skadeperioderna har inneburit mycket rehabilitering för Casper Källberg. Han har fått stöd från respektive lag, men har också märkt att vissa delar saknats.
– Det finns inte tillräckligt med resurser för det mentala stödet. För det är det mentala som oftast är tuffast. De som har varit långtidsskadade vet hur tufft det är.
Källberg säger att själva läkningen av skadan gick relativt lätt, men mentalt hade allt förändrats.
– Plötsligt försvinner det som varit en självklar del av vardagen: träningen, kamratskapet, stunderna i omklädningsrummet.
Lösningen tror Källberg ligger i att kunna fokusera på annat, men också att prata om det som är jobbigt.
– Det kan vara jättesvårt för idrotten är ofta det som är mest roligt, men försök hitta annat som ger glädje; att träffa kompisar, att fara ut i skogen, gör sådana saker som du får glädje av också, så att du inte behöver tänka på skadorna hela tiden.
– Och prata! Prata om din skada. Känner du att det är tufft – sök hjälp. Ibland räcker det att prata med flickvän, kompisar eller föräldrar. Annars finns alltid professionell hjälp. Att prata hjälper ofta och är det viktigaste, enligt mig.
