Regissören Lauri-Matti Parppei ville skildra Raumo så som han själv upplevde småstaden under sin uppväxt. Musik, film och konst blev viktiga för honom när han kände sig ensam.
I fredags var det inhemsk biopremiär för hans första långfilm Det finns ett ljus som aldrig slocknar (Jossain on valo joka ei sammu). Den är en kärleksförklaring till ungdomen, musiken och staden Raumo. Trots det, eller kanske just därför, är Parppei nervös för hur filmen ska tas emot där.
– Min bakgrund i Raumo och mina upplevelser i Raumo är antagligen väldigt annorlunda än normalt. De är inte värst Raumoaktiga. Jag älskar Raumo på många sätt, men jag ville också vara ärlig om mina minnen, säger Parppei.
Precis som filmens huvudkaraktär Pauli började Parppei göra egen musik och hittade vänner som också ville skapa något eget. Tillsammans ordnade de konserter och gav ut skivor, även om nästan ingen lyssnade.
Filmen är inspelad i Raumo, en liten stad med sin egen finska dialekt Rauman giäl, som nästan är som ett eget språk. I en film som utspelar sig i Raumo var det därför viktigt att alla skådespelare talar Raumodialekt.
Lauri-Matti Parppei och en av huvudrollsinnehavarna, Anna Rosaliina Kauno, som också är från Raumo, höll dialektspråkbad för de andra skådespelarna. Till slut kunde alla genuint tala rätt dialekt.
– Vi behövde inte på något sätt fejka dialekten. Fast hos oss var det inte direkt ett språkbad, utan vi tog dem i håret och tryckte dem bara under vattnet. Vi doppade våra andra skådespelare, Samuel Kujala och Camille Auer, i Raumodialekt under alla repetitioner, så de hörde mycket av den, säger Parppei.
Hur kan Lukko få förlora i en Raumofilm?
En annan viktig del av Raumo som Lauri-Matti Parppei ville ha med i filmen är ishockeykulturen. I filmen återkommer han flera gånger till derbyn mellan Raumolaget Lukko och Björneborgslaget Ässät.
– När jag var ung, och man inte var intresserad av ishockey, var livet ganska ensamt, säger Parppei.
De Lukkosupportrar som förekommer i filmen är faktiskt hängivna fans på riktigt. Under inspelningen hade de med sig sina egna Lukkogrejer, så ingen behövde klä upp dem.
Fastän filmen är en hyllning till Raumo är det Ässät som vinner.
– Filmen handlar också om att börja om och gå vidare trots alla olika motgångar, som att Lukko förlorar, säger Parppei.
Raumodialekt hörs på filmfestivaler i hela världen
Filmen Det finns ett ljus som aldrig slocknar visades första gången i maj på filmfestivalen i Cannes. Den har också visats för testpubliker i Norge och på en filmfestival i Tyskland. Dessutom kommer den att delta i filmfestivaler på Island, i Grekland, Spanien och Brasilien.
Filmen har också redan visats på några festivaler i Finland.
– I början var vi nervösa om vi skulle behöva texta filmen till finska för alla andra finländare, men det var inte så farligt med Raumodialekten, säger Lauri-Matti Parppei.
Men Raumoborna är säkert de noggrannaste recensenterna. Parppei säger att han varit jättenoga med att allt ska stämma: geografin, tågen som ständigt kör genom staden och tillfälligt stoppar all verksamhet och hur ljuset lyser eller slocknar.
– Jag sa i en intervju med Helsingin Sanomat i våras att jag inte alls bryr mig om vad fransmännen tycker om filmen. Det är bara Raumobornas åsikter som spelar någon roll. Så vi får se vad de säger efter den 12 september. Vågar man fortfarande åka till hemstaden? undrar Parppei.