Start

”Rallysvenska” en utmaning för Tyra Wingren i storsatsade mordserien Koka björn

Den första egna nordiska serien från Disney+ baserar sig på Mikael Niemis roman och behandlar klasskillnader och rasism i karga norrländska landskap.

Två män går öven en myr, den ena har en lång svart kappa och röker pipa, den andra har en brun jacka. Båda bär på olika väskor.
Prosten (Gustaf Skarsgård) och samepojken Jussi (Emil Kárlsen) bedriver egna efterspaningar när flickan Hilda försvinner. Bild: Marcel Koppe / Disney+

Året är 1852 och vi befinner oss i det norrländska samhället Kengis i norra Sverige.

Till det lilla samhället anländer en ny prost (Gustaf Skarsgård) med sin familj och samiska styvson Jussi (Emil Kárlsen). Prosten är en man som tror på rättvisa och vetenskap, men i Kengis möter han en annan värld.

För samtidigt som de anländer till Kengis skakas det lilla samhället av att en ung kvinna, pigan Marias (Tyra Wingren) bästa vän Hilda, försvinner.

Länsmannen, med många andra män i spetsen, anser att det är en aggressiv björn som tagit henne. Men pastorn är skeptisk och tycker att det behövs noggrannare efterforskningar.

Ju djupare han gräver, desto mörkare hemligheter kommer det fram – och desto djupare sätter sig splittringen i samhället, vars sammanhållning redan innan var skör.

Språken som hierarkimarkör

Tv-serien Koka björn, som fick premiär på Disney+ i onsdags, kombinerar nordic noir med historiskt drama, där relationerna mellan områdets folkgrupper och de talade språken – svenska, meänkieli och samiska – står i centrum.

Koka björn utspelar sig i Tornedalen. Historiskt har alla som bor där talat meänkieli, berättar Gustaf Skarsgård som spelar prosten. I tv-serien används ändå språken för att visualisera klasskillnaderna i samhället.

– De som är inflyttade pratar svenska och de som är arbetarklass pratar meänkieli. Det är för att vi ska kunna ha en större spridning i språken, säger Skarsgård.

Just maktstrukturen mellan språkgrupperna var något som fascinerade finlandssvenska Tyra Wingren, som ses i rollen som pigan Maria. Högst på trappan finns svenska, sedan meänkieli och längst ner samiska.

Gestaltningen av klasskillnaderna i serien skiljer sig inte särskilt mycket från dagens värld, anser Wingren.

– Det är intressant, för jag tycker inte att det är så långt från hur det är i dag. Klassklyftorna ökar och folk har det svårare. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Det reflekteras väldigt mycket i Koka björn, det är väldigt aktuellt och skrämmande, säger Wingren.

Två unga personer står vända mot varandra mitt i en dans. De ser glada men lite blyga ut.
Jussi (Emil Kárlsen) och Maria (Tyra Wingren) knuffas ihop av den excentriske konstnären Beronius (Simon J. Berger), som visar byborna hur det dansas i städerna. Bild: Sami Kuokkanen / Disney+

I serien avspeglas också det förtryck som samer än i dag utsätts för i de nordiska länderna, och Koka björn är en i raden av filmer och tv-serier de senaste åren som tvingat till reflektion kring hur samerna historiskt behandlats av majoritetsbefolkningen.

Inte en dag för tidigt, konstaterar Skarsgård. Det är svårt men samtidigt väldigt nödvändigt att kännas vid vår egen rasistiska historia.

– Både i relation till det samiska folket, men också globalt i relation till kolonialismen och neokolonialismen. Och hur vi har dragit fördelar av ett orättvist system både historiskt men även i dag, säger Skarsgård.

Rallysvenska och Læstadius texter

Gustaf Skarsgårds egen karaktär prosten är baserad på laestadianismens fader Lars Levi Læstadius. I tv-serien nämns han inte vid namn, och laestadianismen som sådan har heller ingen roll i serien. Därför valde han också att inte läsa in sig på laestadianism.

Däremot, berättar han, läste han Læstadius texter, speciellt boken Försoningen, för att få en känsla för hans person.

Skarsgård lockas av paradoxala karaktärer, och prosten i Koka björn är definitivt en sådan: å ena sidan en representant för kyrkan, en missionär – å andra sidan en rebell. Å ena sidan en representant för kyrkans makt – å andra sidan norrlänning med samiskt påbrå.

– Han bekämpar och fördömer alkoholismen, men han kan aldrig vara fem minuter utan sin egen pipa, säger Skarsgård med ett skratt.

På grund av seriens mångspråkiga dimension, och skådespelarnas olika modersmål, är det många som har fått lära sig nya språk. Gustaf Skarsgårds karaktär talar en hel del nordsamiska – ett språk som fascinerade honom under inlärningen, med sina många ljud som inte återfinns i de nordiska språken.

Tyra Wingren, å sin sida, fick lära sig meänkieli.

– Inte hela språket, förstås, men replikerna. Det är ganska skrämmande att spela på ett annat språk, så det var viktigt att språkcoachen var med och uppmuntrade, säger Wingren.

Men lite överraskande visade det sig vara betydligt svårare att prata bruten svenska. Också här fick hon hjälp med ljud och uttal för att låta som en person som pratar svenska med ett finskt språk som modersmål.

Att lära sig tala bruten svenska var nästan svårare att lära sig meänkieli, berättar Tyra Wingren.

Utöver språk behövde Wingren också lära sig saker som att mjölka kor, rensa fisk och gå i träskor inför rollen.

Trots att Maria som karaktär är väldigt olik Wingren, tyckte hon att rollen kändes naturlig. Redan under auditionen var det något som klickade, berättar hon – och rollen bollades sedan vidare både med regissören Trygve Allister Diesen och de övriga skådespelarna.

I sitt rollarbete brukar Wingren jobba mycket med musik, och det gjorde hon också denna gång.

– Jag hade en spellista med ”Marias” låtar, och dem använde jag mycket när jag läste manuset och på vägen till inspelningsplatsen, för att komma in i hennes känsloliv.

På listan fanns bland annat Teardrop av Massive Attack och Wicked Game av Chris Isaac.

Köttigt och dramatiskt

Koka björn har marknadsförts som den första Nordic Originals-serien på Disney+, och stora delar av inspelningen har ägt rum i Finland. De medverkande – såväl skådespelare som andra anställda inom produktionen – representerar flera av de nordiska länderna, inklusive Sápmi.

Serien är baserad på Mikael Niemis roman med samma namn, som också har dramatiserats för teaterscenen på den samiska nationalteatern Beavváš i Nordnorge. På scenen stod bland annat Emil Kárlsen, som också spelar en av huvudrollerna, styvsonen Jussi, i tv-versionen.

Den miljö som Mikael Niemi i romanen målar upp – Norrlands karga landskap, det uråldriga, mytologiska – var något som fascinerade Gustaf Skarsgård.

Oroliga män och kvinnor går skallgång i en tallskog med högt gräs.
Skogen, såväl som myren, utgör en viktig miljö för berättelsen. Bild: Sami Kuokkanen / Disney+

Han beskriver helheten som köttig: ett saftigt material med mycket att bita i.

Nu när inspelningarna är bakom och serien har fått premiär är det särskilt en scen han minns, som spelades in på en myr i Finland, när prosten och Jussi letar efter den försvunna flickan.

Scenen är dramatisk: prosten med ett bälte runt handleden medan resten av kroppen är nedsjunken i myren, medan Jussi håller i andra änden av bältet och frenetiskt försöker hitta fotfäste i den hala våtmarken för att få upp prosten igen.

– Det var slutet på dagen och jättestressigt, vi var tvungna att få till allting på väldigt kort tid. Det som stod i manuset fungerade inte, så vi måste börja improvisera oss fram till det där. Det kändes väldigt på riktigt – hur djup är den egentligen? Kan jag verkligen sjunka ner? Visst var man lite ängslig där, säger Skarsgård.