Historieprofessor Johanna Ilmakunnas är en av de historiker som har varnat i medierna om att nationella nedskärningar begränsar tillgängligheten till fysiskt arkivmaterial.
I synnerhet är historikerna oroliga över de planerade förändringarna gällande tillgängligheten till Riksarkivets samlingar.
Historikerna menar att tillgången till arkiv och öppet material är en demokratifråga, och att begränsningar kan försämra både historieforskningen och medborgarsamhället.
Bor man någon annanstans än i Helsingfors är det svårt att komma åt de fysiska arkiven
historieprofessor Johanna Ilmakunnas
Enligt Ilmakunnas finns det en stor oro kring den pågående reformen av arkivlagstiftningen, som prioriterar digitalisering av material och fjärranvändning.
I och med reformen och nedskärningarna kommer exempelvis öppettiderna till Riksarkivet att begränsas kraftigt, vilket gör det svårare att få tag på fysiskt material.
Att digitala tjänster prioriteras, samtidigt som nedskärningar och försämrade öppettider leder till att serviceställen stängs, är en utveckling som oroar historiker.
– Bor man i Åbo eller någon annanstans än i Helsingfors är det svårt att komma åt fysiska arkiven, då öppettiderna begränsas, säger Ilmakunnas.
Mindre än fem procent är digitaliserat
Exempelvis historiestuderande behöver tillgång till arkiv, men det är inte så enkelt. Den försämrade tillgången till arkivmaterial leder till att fler vänder sig till digitaliserat material, men det är långt ifrån allt material som är digitaliserat.
Trots att bevarandet av digitalt arkivmaterial ska prioriteras, är det mindre än fem procent av Riksarkivets fysiska material som har digitaliserats. Digitaliseringen tar dessutom tid: skulle man fortsätta digitalisera i samma takt som man gör nu skulle arbetet ta nästan 200 år.
Men allt ska inte heller digitaliseras, tycker Johanna Ilmakunnas.
– Det är alldeles för dyrt att digitalisera material som används sällan.
Ilmakunnas är bekymrad över hur digitaliserat material ska arkiveras och bevaras i framtiden.
– Vi har medeltida arkivmaterial i Riksarkivet. Om vi tänker framåt hundra, eller tusen år, vet vi inte huruvida digitala filer kommer att vara användbara, konstaterar hon.
Forskningsfrågorna blir färre och snävare
Om forskare och studenter får svårare att komma åt arkiven kan det få stora konsekvenser, menar Johanna Ilmakunnas.
– Det är tydligt att forskningsfrågorna blir både färre och snävare. Studenter använder sig redan mer och mer av digitaliserat material, och det här styr forskningen väldigt tydligt.
Enligt Ilmakunnas är det allt fler studerande som väljer sin forskningsfråga baserat på vilket material som finns digitalt. Exempelvis har man i Finland varit duktig på att digitalisera dagstidningar och det finns ett stort utbud av både svenska och finska dagstidningar.
– Nu använder många forskare och studenter främst tidningsmaterial i sin forskning.
Även om det är positivt att mycket tidningsmaterial finns digitalt, ser Ilmakunnas det som ett tecken på att man främst använder digitala källor i stället för att bredda materialvalet.
”Arkiven är samhällets minne”
Johanna Ilmakunnas efterlyser en bättre strategi för vad som ska digitaliseras och bevaras, och mer dialog med dem som faktiskt ska använda arkiven.
Forskare, studenter, släktforskare, författare och till och med filmskapare är exempel på personer som besöker Riksarkivet. Men de använder också andra arkiv, som Arbetararkivet, Svenska litteratursällskapets arkiv och Åbo Akademis bibliotek.
– Det borde finnas en tydligare dialog mellan Riksarkivet, forskare och andra användare av arkiv, konstaterar Johanna Ilmakunnas.
Enligt henne är det främst Riksarkivet som inte för en tillräcklig diskussion med användarna, medan många andra arkiv har en bättre inställning.
– Våra studenter behöver möjligheten att använda arkiven, och för dem är det inte mycket till hjälp om arkivet bara är öppet en dag i veckan. Man borde kunna vara där flera dagar i rad för att kunna arbeta effektivt, säger Ilmakunnas.
Hon efterlyser också mer diskussion kring digitalisering och kostnaden av att digitalisera material jämte mot vad det kostar att ha större tillgång till fysiskt material.
Allt fler använder sig enbart av digitala tjänster
Riksarkivet har motiverat förändringarna med att kundbeteendet har förändrats. Enligt Riksarkivet har besöken i forskarsalarna minskat med över 80 procent under 2000-talet, och de flesta kunderna använder enbart sig av Riksarkivets digitala tjänster.
– Som historiker anser jag att arkiven är otroligt viktiga, arkiven är samhällets minne. Det är viktigt för demokratin, och den aspekten är jag speciellt orolig för, säger Johanna Ilmakunnas.