I Sydfranska Béziers råder det sedan två år stränga kommunala föreskrifter för att bekämpa det ökande problemet med övergivet hundbajs på gatorna.
Hundägarna måste registrera sina hundar på stadshuset, vilket är kostnadsfritt. Där får de ett hund-id kopplat till hundens dna. Däremot måste ägarna betala för blodprov och genetiskt test hos veterinären.
På det gamla och vackra stadshuset i Béziers vajar den franska trikoloren i den hårda vinden. På den röda mattan i den ståtliga trappan vräker sig hunden Joy.
Husse Robert Ménard är borgmästare i Béziers sedan fem år och hjärnan bakom hund-id:t. Han går ner för att hämta hunden.
– Hon är mycket skötsam och det har aldrig hänt att hon kissat eller bajsat på golvet när jag jobbar, säger han.
Kanske är hans labrador en av orsakerna till att det har blivit hund-id med dna i staden.
Ménard berättar att när han rastade den nu 11-åriga damen fick han förr gå slalom mellan hundspillning.
– Det var rent av äckligt.
När Robert Ménard av en slump fick höra att staden Valencia infört hund-id med dna, bokade han tågbiljett till ett par kollegor som fick resa dit och höra hur projektet hade fungerat.
I början trodde ingen på idén.
– Men jag är envis och nu har vi genomfört det som första stad i Frankrike, säger borgmästaren.
Patruller jagar bajs
När jag promenerar på en smal gågata strax intill stadshuset rusar plötsligt en golden retriever och sträcker upp sina tassar på mina axlar. Det är en ovanligt go’ hund.
– Abby har varit ute och kissat och är nu glad, säger husse Quentin Gely och bjuder in till sitt arkitektkontor.
Hunden finns alltid med på jobbet.
– Tur att det inte var någon poliskontroll på gatan. För jag har glömt hennes hund-id hemma i bostaden, säger Gely.
Han letar i byrålåda efter byrålåda.
– Dock städar jag alltid upp efter hennes avföring, försäkrar han.
Bara några minuter senare marscherar en polispatrull förbi. Den är på jakt efter olydiga hundägare.
– Där vid lampstolpen, ryter en av poliserna och pekar bestämt.
Kollegorna förstår genast att det rör sig om olovligt hundbajs.
De stannar, böjer sig ned, tar fram en plastpåse med ett provrör med en bomullspinne och tar ett prov av den ‘’bruna korven’’, som de sedan lägger i provröret och förseglar påsen.
– Nu ska vi sända påsen till laboratoriet och sedan leta rätt på de skyldiga som får 135 euro i böter, berättar polismannen.
Borgmästaren säger att det framförallt är avskräckningseffekten som har varit effektiv då det gäller hund-id:t.
Han ser stor potential för resten av landet där det finns över 10 miljoner hundar.
– I tre andra franska kommuner har man också infört hund-id, och de ansvariga har insett att det går att tjäna pengar på idén, berättar Robert Ménard.
Ménard är välkänd i Frankrike, inte minst för sitt hetlevrade humör.
Senast i somras gav han upphov till stora rubriker när han knuffade unga kvinnor under en miljödemonstration.
En del av ökad kontroll?
Flera människorättsorganisationer anser att övervakningen av människor och nu också av djur går för långt.
De ser hund-id som ett led i en oroväckande trend där samhället kontrolleras och bevakas allt hårdare. De har protesterat högljutt i landets medier.
Ménard berättar att hund-id:t redan har landat i domstol, men att ärendet har avskrivits.
– Alla människor har skyldigheter i livet. Det handlar om att bete sig väl mot andra. Lyder inte hundägarna föreskrifterna måste de straffas.
Går för långt
Blir det då inte för mycket övervakning av människor och nu även av djur i samhället?
– Ingen vill väl trampa i hundbajs. Men att hundägarna måste betala extra för vovvens id-kort med dna, det är att gå för långt, tycker studenten Chimène Georges som själv inte har någon hund.
I Béziers är det även förbjudet att spotta på gatan och för minderåriga råder utegångsförbud mellan klockan 23 och 6.
Staden har ökat antalet övervakningskameror från 30 stycken till 500 de senaste åren. Att dricka alkohol på gatorna är också strikt förbjudet.
– Hund-id kanske är bra, men förbudet att dricka en bira på gatan, det är hårt, tycker Thomas Magnusson turist från Stockholm.
Hans tre vänner Lasse Hedenstedt, Susanne Hedenstedt och Maria Holmberg nickar instämmande.
Vad tycker du om tanken att börja dna-testa hundbajs i Finland för att få tag på hundägaren och bötfälla? Skulle det göra städer trevligare att bo i eller riskerar det att gå för långt? Svara i kommentarsfältet.