Diskussionen om krisberedskap och -hantering togs till en ny nivå när kriget i Ukraina eskalerade. I frågan om skyddsrum och säkerhetsplaner har man nu också tagit hänsyn till byar och landsbygdens specifika behov.
För att trygga befolkningen i alla landets omkring 4 000 byar koordineras nu centralt ett projekt så samtliga byar kan få en lokal beredskapsplan för hur man hanterar oväntade situationer. I Österbotten har bara ett 20-tal av omkring 300 byar ännu registrerat sina beredskapsplaner.
– Målsättningen är att få en kartläggning över ställen som kan fungera som ett beredskapsställe i alla byar, säger Frida Dahlin, som är byaombud på Aktion Österbotten.
Varje by behöver egen plan
Att få samtliga byar aktiverade att lägga upp en struktur för krisberedskap är ett stort jobb. Enbart i svenska Österbotten finns över 300 byar, med varierande byaaktivitet och förutsättningar att hantera nödlägen.
Vissa byar har ett självskrivet centrum med en naturlig mötesplats dit byborna kan komma om det sker någon form av olycka, kris eller störningssituation.
– Men det behöver inte vara ett föreningshus eller en uppvärmd byggnad, utan det kan lika bra vara en skol- eller en butiksparkering, säger Dahlin.
Lokal entusiasm
Det nationella uppropet har ännu uppmärksammats bara av en del av byarna i Österbotten. Vissa orter har självmant jobbat för en viss krisberedskap, till exempel då det gäller kommunikation eller elförsörjning vid ett nödläge i byn.
Men många byar har ännu inte gjort upp konkreta strategier eller skridit till praktiska åtgärder. Det hoppas man nu från organisationernas sida ska ta ytterligare fart.
– Vi hjälper med koordinering och informationsspridning – och hjälper byn att komma fram till sitt beredskapsarbete, säger Roger Norrgård, som är projektledare och sakkunnig inom landsbygdsutveckling på Svenska Lantbrukssällskapens förbund.
De byar som redan konsulterat nätverken för sitt beredskapsarbete har varit ivriga och handlingskraftiga, vilket organisatörerna ser som ett bevis på att byborna ser ett värde i projektet.
– Jag är själv jättenöjd, för jag har fått jättebra respons, både från kommuner men också från byarna. Jag ser verkligen att det här är ett tema som intresserar och som bybor är villiga att jobba för, säger Frida Dahlin.
Inte krigsrädsla
Utvecklingen i Ukraina och den geopolitiska situationen i Europa aktualiserade diskussionen om kris- och krigsberedskap överallt i Finland. Men både Frida Dahlin och Roger Norrgård vill ändå tro att arbetet mest ses som preventivt och en form av säkerhetsåtgärder, hellre än krigsrädsla.
– Det är jätteviktigt med hushållens 72-timmarsprincip, säger Norrgård med tanke på vilken beredskap som bör finnas både i hushållen och i samhället i stort.
Kommunerna har också ett ansvar för beredskap på sitt område, medan räddningsväsendet sköter ett heltäckande ansvar vid verkliga farosituationer. Dessutom finns olika frivilligorganisationer som på olika sätt bistår vid katastrofer och olyckor.
– Men vi ser att byanivån knyter samman beredskapen som finns i hemmet och det övergripande ansvaret från myndigheterna, säger Norrgård.
På landet är man relativt välförberedda på mindre störningssituationer
Roger Norrgård, projektledare SLF
Hur mycket som kan förväntas av en enskild by kan variera, beroende på flera faktorer. En grundläggande sak är ändå att ha utsett en mötesplats där man kan samlas om ett oväntat läge uppstår.
– Allt bottnar i resurser. Men det man kan eftersträva är att platsen om möjligt är uppvärmd, att det finns matlagningsmöjligheter, kanske även utan el, och att det finns en enkel förstahjälp-utrustning, säger Norrgård.
Vilka är de största bristerna?
– Jag tror man på landsbygden är relativt väl förberedda för olika mindre störningssituationer. Så jag ser inga akuta brister. Mer handlar det om att skapa resiliens mot störningssituationer. Att känna trygghet att ”i vår by fungerar det fast elen är borta en längre tid” eller ”vi vet vad vi gör vid en svårare naturkatastrof”, säger Norrgård.
Norrgård understryker vikten av att vara mentalt förberedd. Det görs också genom att stärka bygemenskapen och bli bekant med ortsborna. På så sätt sänks också tröskeln att ta kontakt ifall något oväntat sker i byn.
– Om man vet att någon av byborna är i en utsatt livssituation är steget sedan mindre att faktiskt hjälpa varandra, säger Norrgård.
En annan sak han efterlyser är den praktiska möjligheten till kommunikation. Om telefon- och mobilnät slås ut kan man behöva andra kommunikationssätt, vilket det finns olika lösningar för – men ännu inget riktigt bra etablerat system.
– Det hänger mycket på lokala föreningar. Givetvis finns det hjälp via projektmedel beroende på vilka behov man har. Men i samarbete med kommunen och andra organisationer får man både hjälp och inspiration. Men visst hänger det också på en talkoinsats, säger Frida Dahlen.
Tilläggstid för planen
Bägge understryker att det är klokt att ha rutiner och system klara i god tid innan ett nödläge uppstår.
– Vi gör det här under normala förhållanden, då vi har tid och energi att lägga på beredskapsarbete – och inte sedan när krisen står för dörren, säger Norrgård.
Deadline för planerna var den sista september, men i hopp om att få med fler orter i projektet har man förlängt tiden. Åtminstone till sista oktober.
– Jag tror faktiskt att byborna sätter krut på det här och medverkar. Alla byar har inte svarat förstås, men jag har förhoppning att vi ska få ännu fler svar nu då svarstiden förlängts.
Vilka enkla åtgärder tror du att varje hushåll eller by kan ta för att vara bättre förberedd på kriser? Kommentera gärna!