Natointrädet ledde till häftig debatt i Sanna Marins (SDP) regering. Det berättar den tidigare statsministern nu i en intervju med den amerikanska tidskriften The New Yorker, med anledning av hennes kommande bok A Memoir About the Courage to Lead.
Marin hade ansett att Finland borde förbli militärt alliansfritt.
När hon hade blivit statsminister ändrade hon sig, då hon insåg att de EU-länder som inte var Natomedlemmar stod utanför viktiga beslut.
Andersson: Hon kunde tappa humöret
Natointrädet var en eldfängd fråga. Marin säger till The New Yorker att regeringskollegan, Vänsterförbundets dåvarande partiledare och undervisningsministern Li Andersson skrek åt henne i telefon.
Andersson och VF krävde vid den tiden att inga kärnvapen eller permanenta Natobaser skulle placeras i Finland om landet gick med i Nato.
Andersson säger till tidskriften att diskussionerna var intensiva från båda håll.
– I förhandlingar finns det en massa danser som måste dansas. Och jag tror att Sanna var ganska frustrerad över det ibland. Hon kunde tappa humöret.
”Något i kulturen”
The New Yorker har intervjuat Marin på Ateneum i Helsingfors och blivit guidad av henne på statsministerresidenset Villa Bjälbo. Statsminister Petteri Orpo (Saml) var inte hemma då och hade gett Marin lov att visa runt reportern.
Marin svarar bland annat på varför hon tror att hon blev så omskriven för annat än politik, till exempel för sitt festande.
– Det är någonting i den finska kulturen. Vi är inga italienare, vår identitet är inte att livet är till för att levas, säger hon.
Clinton: Det var plumpt sexistiskt
The New Yorkers reporter skriver att hon får känslan att det var mediernas fascination för Marins privatliv som till sist fick henne att lämna politiken.
USA:s tidigare utrikesminister Hillary Clinton säger till New Yorker att Marin var inne på rätt spår:
– Att behålla sin egen identitet och mänsklighet är av kritisk betydelse för att överleva livet i offentligheten. För att inte tala om att hela saken var plumpt sexistisk.
Men New Yorker noterar också att Marin skriver i boken att hon minns det exakta ögonblicket då hon insåg att bandet mellan henne och dåvarande maken Markus Räikkönen hade brustit.
I intervjun berättar hon att en del av problemet var att de tidigare hade pratat mycket i sitt förhållande, flera timmar i sträck. När hon blev statsminister var mycket av det som fyllde hennes dagar sekretessbelagt.