På ett par minuter i tv hann Jacob Friis åtminstone avslöja sitt favoritord.
Extraordinary.
Amsterdam gungade i segerns sötma, Nederländerna ska förstås till Trump-VM.
Det var mörkt och 0–4 i arslet för ett utslaget Finland. En sista, knappt synlig strimma av VM-hopp drunknade i en orange tsunami.
– Det hade krävts något alldeles speciellt här – allt borde ha gått vår väg – och det gick inte så, sa Friis.
Kapten Självklar påminner om Nederländernas stjärngalleri (de kan gå riktigt långt i VM), Finlands svaga spelarmaterial och den stapplande färden som det här uppdaterade blåvita landslaget har inlett.
Ville Koski kom till Yles direktsändning och la sig raklång, medgav utan omsvep att det här kändes för jävligt och att Finlands avstånd till världseliten mäts i mil.
Så låter det när en mittback från den kroatiska ligan har blivit varvad av Premier League-proffs, har vett att ha sjukdomsinsikt och ändå är besviken över ett av VM-kvalets mer väntade resultat.
Kastade om hejvilt
Landslaget bryter på danska sedan årsskiftet och pratar om mod, en brösten-utåt-mentalitet som låter spännande då man läser om det. Jacob Friis hade åtminstone modet att kasta om hejvilt i startelvan i årets svåraste match.
Det var nästan som att Friis hade dragit lappar på sitt hotellrum och tagit ut elvan så den här gången. Det var inte på samma märkliga nivå som Hasse Backes numera klassiska laguttagning hemma mot Kroatien för nio år sedan, men det ringade in en bultande fråga för ett landslag där spelarna tillhör mer anonyma delar av Fotbollseuropa.
Har Jacob Friis total koll på sitt begränsade spelarmaterial?
Finländsk fotboll ska gå hand i hand mot vintermörkret med den här mannen – och framtiden hänger på hur det ser ut då det ljusnar. Den döda VM-drömmen betyder att Finland ska spela insatslösa landskamper i ett knappt år innan det blir Nations League i september 2026.
Finland hör hemma på Europafotbollens bakgårdar efter två år i hopplöshet, och redan nu kan vi hamra fast att resultaten i Nations League styr betygsättningen av Jacob Friis. Det enda som kommer att vara godkänt då är att skaka liv i intresset och vinna C-divisionen.
Utan den framgången kommer vägen till EM 2028 att vara oerhört brant.
Får oceaner av tid
Det går också att spegla Finlands resultat med Jacob Friis ur andra, minst lika, relevanta synvinklar.
Med ungefär tio minuter kvar till slutsignalen för Finlands VM-drömmar plingade det till i telefonen:
Färöarna–Tjeckien 2–1, segermålskytt: Martin Agnarsson, back från den danska andraligan.
Färöarna har en förbundskapten som har haft ungefär lika begränsat med tid som Jacob Friis, de har färre invånare än i en medelstor finländsk stad och ett spelarmaterial som verkligen bleknar i jämförelse med Finlands.
I en annan kvalgrupp knep Nordmakedonien poäng av Belgien för ett par dagar sedan. Nordmakedonien är tabelletta, de spelar för minst VM-playoff då kvalet avslutas i november och de har en spelartrupp som på pappret inte slår Finland på fingrarna.
Det här borde närmast fungera som en påminnelse om att Finland inte kan gömma sig bakom ett namnsvagare spelarmaterial i all evighet. En glasklar, anpassad taktik och rätt rollfördelning kan ge oanade fördelar i en tidspressad landslagsverklighet.
Nu har Jacob Friis oceaner av tid för att känna och klämma, sätta fötterna rätt och förbereda ett förnyat Finland för Nations League 2026. Då finns det inte utrymme för ett enda snedsteg.
Mats Ahlnäs är sportjournalist på Svenska Yle och har bevakat herrlandslaget i fotboll på nära håll i många år.