– Välkommen till mitt sommarhem!
Suvi Minkkinen skiner ikapp med solen där hon står utanför huset i den lilla alpbyn Bessans i franska Savojen. På granngården gal en tupp högljutt som svar på Minkkinens hälsning.
Det här är nu den andra sommaren hon tillbringar på 1800 meters höjd i Bessans. I den pittoreska byn med cirka 400 invånare finns alla träningsfaciliteter som en skidskytt önskar, samt oräkneligt många kilometer långa uppförsbackar för uthållighetsträningen.
Här, omfamnad av alptoppar, lades grunden för förra säsongens stora genombrott.
– Jag hade tänkt i flera år att en längre vistelse på höjd kunde fungera, men det var möjligt att förverkliga först nu.
Se Sportlivs reportage med Suvi Minkkinen från Alperna på Yle Arenan:
Frågan varför hon inte tidigare gjorde satsningen får Suvi Minkkinen att skratta till. Det här är en fråga hon tydligen fått en och annan gång efter förra säsongens succé.
Det har inte endast handlat om ekonomiska resurser, utan också behovet av att ha en tränare på plats. Samt att lösa hela paketet med boende, utrustning och träningsfaciliteter.
– Det börjar lite irritera mig att folk frågar varför jag inte gjorde det tidigare.
Att flytta till en liten alpby i Frankrike i tre månader var ingen enkel logistisk ekvation. Det handlade om pengar, om att hitta rätt träningsmöjligheter, om att få med tränaren Mikko Viitanen på resan. Men kanske framför allt om att våga gå emot strömmen.
– Ingen hade riktigt gjort så här tidigare i Finland. Men både jag och Mikko kände att det här var rätt för mig, och lyckligtvis är vi båda så beslutsamma att vi lät kritiken rinna av oss, säger Minkkinen vars beslut mötte skepticism.
– Det fanns många som varnade för riskerna och tvivlade på satsningen. Jag är väldigt stolt över att jag vågade göra detta.
Minkkinen skramlade ihop cirka 15 000 euro av sponsorer samt ur egen ficka för att möjliggöra satsningen. En ekonomisk risktagning som ifall av att den inte skulle ha gett resultat, troligtvis hade betytt att en fortsatt elitsatsning varit svår att genomföra.
Den avgörande detaljen som fick Minkkinen att ta steget var besvikelsen efter säsongen 2023-2024.
– Den säsongen var en stor besvikelse och blev en vändpunkt.
En satsning – risk och möjlighet
Under flera års tid hade Suvi Minkkinen märkt att höghöjdsträning passade henne. Ju längre hon var på hög höjd desto bättre blev resultaten. Tillsammans med långvariga tränaren Mikko Viitanen började de lägga upp en plan för att kunna förverkliga satsningen.
– Jag kände att jag hade mer att ge än vad resultaten visade och jag vill inte avsluta karriären med känslan att jag kunde ha varit bättre om jag verkligen hade satsat allt på idrotten. Jag ville vända på varenda sten för att kunna intala mig själv att jag verkligen gjort mitt bästa.
Den avgörande frågan för Minkkinen i satsningen var att tränaren Viitanen skulle kunna vara på plats hela tiden. Minkkinen kände att det behövs någon som har koll på helheten, att träningsmängden och återhämtningen ligger på lämplig nivå.
– Han har åkt skidor bakom mig i så många år att han känner mig och ser på mig om belastningen är för stor, och kan då genast justera träningsmängden.
I Bessans kan Minkkinen från husknuten hoppa på rullskidorna och skida uppför Col de l'Iseran, det högsta asfalterade bergspasset i Europa, en stigning på cirka 50 kilometer med en snittlutning på sex procent.
Mikko Viitanen var övertygad om att det här konceptet skulle föra Minkkinen framåt.
Hennes svaghet har just varit åkningen uppför. I de här förhållandena finns alla förutsättningar för att jobba på det delområdet.
Mikko Viitanen
Drömsäsongen började med en bekräftelse
Suvi Minkkinen sätter rullskidorna på fötterna och ger sig iväg på dagens uthållighetspass. Mikko Viitanen hoppar på cykeln och följer efter.
Framför sig har de stigningen upp till Col de l'Iseran. En väg med hisnande vyer som slingrar sig upp till nästan 2800 meters höjd. Längs med vägen betar enstaka kor och med jämna mellanrum hörs murmeldjurens varningsrop.
Minkkinen jobbar sig uppför backen med partier med upp till tio procents lutning. Den här stigningen har blivit bekant under de två somrarna hon vistats i Bessans.
– Vi har tränat stenhårt, lyder det direkta svaret på frågan varför hon nu tagit steget in i världseliten.
Efter förra säsongen är facit tydligt: Minkkinens drag var lyckat. Men på förhand fanns inga garantier för att slutresultatet skulle stavas succé.
– Det finns alltid en risk när man vistas länge i sådana här förhållanden, att idrottaren pressar sig själv till utmattning. Speciellt när man ökar träningseffekten som vi nu gjorde. Men vi planerade allt väl utgående från tidigare erfarenheter, säger Viitanen.
Både mängd och effekt skruvades upp. Långa turer uppför, fler intervaller i tävlingsfart och styrketräning blandades med lättare återhämtande pass.
För att undvika överträning gjordes regelbundna tester, där bland annat laktatnivåer och återhämtning mäts.
De balanserade på en tunn lina. De ville inte överskrida gränsen för överträning, men samtidigt hålla sig så nära den som möjligt.
– Vi testar i praktiken varannan till var tredje vecka för att se var vi ligger, så att utvecklingen går åt rätt håll. Om testerna börjar visa att resultaten går neråt måste vi ta det lite lugnare och fundera på riktningen, förklarar Viitanen.
Det slutliga framstegsbeskedet kom i sommar-VM i Otepää i augusti 2024. Minkkinen åkte hem med två medaljer.
– Jag kände att jag orkade åka helt annorlunda än någonsin förut. Det gav självförtroende och var en bekräftelse på att satsningen hade lönat sig, säger Minkkinen.
Samma takter fortsatte under vintern och de fina placeringarna följde varandra. Inte bara en gång – utan hela säsongen igenom.
– Det största var att hitta jämnheten. Inte bara ett toppresultat, utan vecka efter vecka klarade jag av att rada upp placeringar bland de tio bästa.
Jobbet som gjorts på hög höjd gav Minkkinen en riktig kanonsäsong som 30-åring. Facit i världscupen blev tre individuella pallplatser, sammanlagt sjutton topp-tio-placeringar, samt en seger och en tredje plats i singelmixstafett. I den totala världscupen slutade hon sjua.
Säsongen kröntes av ett VM-brons i sprinten i Lenzerheide i februari.
– Jag hade trott att de som tog pallplaceringar var något slags övermänniskor. Men plötsligt var jag själv på den nivån. Det var nästan lite förvirrande, säger Minkkinen.
– Det var en drömsäsong.
OS-medalj tydligt mål
Med erfarenheterna i ryggen manar hon andra idrottare att våga tänka själva och göra det som känns rätt. Inte bara upprepa färdiga mönster, utan tro på det man gör. Även om man blir ifrågasatt.
– En idrottskarriär är så kort att jag uppmuntrar alla att satsa modigt. Gör inte som alla andra, utan våga gå din egen väg.
I slutändan går resultat, drömmar och modet att välja sin egen väg hand i hand.
Minkkinen har tränat i de för sig själv bästa möjliga förhållandena. Ett modigt beslut och hårt arbete bäddade för förra säsongens framgångar, och gav henne förutsättningarna för att kunna tävla jämbördigt med världseliten.
Jag har aldrig varit den som skryter om resultat, men innerst inne vill jag ju tävla med de bästa. Nu vet jag att det är möjligt.
Nu är siktet inställt på OS-vintern. Träningen har finslipats ytterligare, träningsmängderna har ökat.
Det här har varit möjligt tack vare att grundnivån varit högre än tidigare. Med en lyckad säsong i bagaget har också motivationen legat på en helt ny nivå.
– Jag har tränat ännu hårdare och vågar lita ännu mer på min kropp. Både kroppen och huvudet känns redo för nya framgångar.
Tränaren Viitanens närvaro i Alperna har varit central. Den gångna träningssäsongen har fokus legat speciellt på delområden som kommer att vara avgörande i OS-terrängen.
– Bland annat har vi förbättrat Suvis uppförsåkning genom att köra mera parstakning och wassberg i motlut, säger Viitanen och summerar sommarens stora träningsmotto:
– Mer och hårdare träning.
I och med att OS går på hög höjd i Italien ser också tävlingsupplägget annorlunda ut. En del tävlingar, framför allt den sista tävlingsveckan före OS i Nove Mesto, kan Minkkinen komma att stå över. Istället kan en längre acklimatisering på hög höjd bli aktuell.
Allt med tanke på OS.
Med framgången från förra säsongen i bakfickan räknas Suvi Minkkinen just nu till medaljkandidaterna i OS. Det välkomnar hon. Det är detta hon förberett sig för i de franska alpvyerna de två senaste träningssomrarna.
– Om jag känner att jag gjort ett bra lopp och slutar fyra, så är jag inte besviken. Då var de andra helt enkelt bättre. Men medalj är det jag är ute efter.