Det är tidig morgon på en av Europas otaliga flygplatser som Linus Lagerbohm, 18 år, har hunnit bekanta sig med under de senaste åren. Han loggar in på sin dator och tar en snabb titt på sina skoluppgifter. De kommer i huvudsak få vänta under de kommande veckorna tills han är hemma en sväng igen.
Nu är det fullt fokus på tennis.
Den här gången är Lagerbohm, en av världens 50 bästa juniorer, på väg till USA och Mexiko för att delta i turneringar där.
– Jag har varit på resande fot ungefär två tredjedelar av året. Kanske till och med mer, berättar han i Sportliv.
Satsningen på tennis har varit helhjärtad. Det har inte funnits mycket utrymme för annat. Gymnasiestudierna i Norra Haga i Helsingfors har han skött nästan helt på distans.
Sedan Linus var 13 år har han rest mycket på tävlingar utomlands. Ibland har han haft en tränare eller förälder med sig, men han har vant sig vid att resa ensam.
– Många i min ålder har aldrig rest själva, men för mig har det blivit rutin. Mina föräldrar har lärt mig att klara mig själv, berättar spelaren vars tid som junior nu tar slut.
Från och med 2026 inleds Lagerbohms jakt på ATP-rankningspoäng i hopp om att en dag nå sina vildaste drömmar: vara bland de 50 bästa spelarna i världen och vinna en Grand Slam.
– Få når dit, men jag tror på möjligheten.
Se Sportlivs minidokumentär om tennislöftet Linus Lagerbohm:
Glamouröst sista år som junior
I augusti nådde finländsk tennis en ny milstolpe. I under 18-åringarnas lag-EM i Rom vann Finland guld för första gången någonsin med laget Oskari Paldanius, Felix Alopaeus och Linus Lagerbohm.
– Vi har aldrig haft en så stark årskull i Finland tidigare. Det var stort att vinna, och extra roligt att göra det tillsammans med barndomsvänner, säger Lagerbohm.
Under året har Paldanius framgångar nått rubrikerna. Han har vunnit ett par juniortitlar i dubbel i Grand Slam-tävlingarna och som bäst legat på fjärde plats i singel på juniorernas rankning.
Lagerbohms säsong 2025 inleddes på sjukstugan då han led av hjärtmuskelinflammation.
Men under året har även han turnerat runt i de olika Grand Slam-tävlingarna, besegrat en handfull tuffa internationella motståndare och lyft sin juniorrankning från 120:e i världen till nuvarande 34:e.
Lagerbohm har även fått fungera som sparringpartner till toppspelare som Carlos Alcaraz och Lorenzo Musetti. Han tog vara på den unika möjligheten i samband med ATP-turneringen i Monte Carlo dit han hade blivit medbjuden av Finlands toppspelare i dubbel, Harri Heliövaara.
Rutinerade Heliövaara och Lagerbohm brukar träna tillsammans då de råkar vara i Helsingfors samtidigt, vilket visserligen inte är speciellt ofta. Men de gemensamma stunderna har varit värdefulla för Lagerbohm.
– Harri är en mentor. Han har lärt mig om mental styrka och hur man kommer under skinnet på motståndaren. Det är en väsentlig del av tennisen.
Både Heliövaara och Lagerbohm tränas av Boris Chernov, som ser att han jobbar med en oslipad diamant.
– Linus har en sällsynt arbetsmoral och är ovanligt bra på att hantera stress och press – både i träning och under matcher, berättar tränaren och fortsätter.
– Han är aldrig rädd för att möta bra motståndare inför publik och kameror. Många juniorer klarar inte att prestera under press, men Linus har visat att han kan höja sig när det gäller.
Häpnadsväckande syreupptagningsförmåga
Själv anser Linus att hans styrka ligger i fysiken och framför allt uthålligheten. Den har han fått tack vare sin mångsidiga idrottsbakgrund. För familjen Lagerbohm består vardagen till stor del av idrott.
Pappa Jan har grundat landets största boxningsklubb, mamma Pia har bakgrund som långdistanslöpare och syster Linnea har tränat redskapsgymnastik på hög nivå.
För Linus var fotbollen hans andra stora passion tills han som 12-åring lämnade HJK och valde att satsa på tennisen.
– Jag har alltid varit en självständig person. Tennis passade mig bättre.
Pappan har ofta tagit med Linus till boxningssalen där han under uppväxten använt sporten som effektiv alternativ träning, som stöd för tennisen.
– Redan som barn visade Linus enorm uthållighet och fysisk kapacitet. Hans syreupptagning är på nivå med proffscyklister, menar pappa Jan.
Tränaren Chernov bekräftar uppgifterna och säger att inte ens alla finländska längdskidåkare i världscupen mätts för lika hög maxsyreupptagning som Lagerbohm. Men inom den tuffa internationella tenniskonkurrensen är hans fysiska egenskaper inte på något sätt exceptionella.
– Under junioråren har hans fysik inte varit en svaghet, men det är självklart att hans kapacitet behöver utvecklas vidare för att vara god nog för herrtennis, konstaterar tränaren om kravnivån.
”Förmån att få göra det jag älskar”
USA:s flagga hänger på väggen i hemmet i Svedängen i Helsingfors där Sportliv tar en pratstund med Linus. Familjens andra hem i San Antonio i Texas har gett honom en internationell blick och insyn i hur både amerikanska och europeiska spelare tränar och tävlar.
– I USA är det mer ensidigt. Man reser inom landet och tränar ofta på samma sätt. I Europa får man möta fler kulturer och spelstilar. Det är en fördel, anser Lagerbohm.
Tennis är inte bara träning och matcher. Det är också en enorm ekonomisk utmaning. Flyg, hotell, tävlingsavgifter och coacher – och det är långt ifrån självklart att ens de mest lovande juniorerna får pengarna att räcka.
För Linus har satsningen möjliggjorts av föräldrarna, tennisförbundet och sponsorer. Han berättar att det är först när man når topp-150 i världen som den ekonomiska satsningen på tennisen börjar betala sig tillbaka.
– Jag är väldigt tacksam för stödet – det känns som en förmån att få göra det jag älskar. Annars skulle jag inte ha någon möjlighet att testa mina gränser och se hur långt jag kan nå.
Proffsliv eller universitet i USA?
Det sista junioråret innehöll fina erfarenheter från Grand Slam-turneringar, guldfirande i lag-EM och ett första provspel med Finlands herrar i Davis Cup. Men det är nu som det riktiga äventyret börjar för Lagerbohm och hans vänner i Finlands gyllene tennisårgång.
– Å ena sidan känns det vemodigt att lämna juniorkarriären, men å andra sidan är jag ivrig över att få spela riktiga seniortävlingar och mäta mig mot herrarna, säger Lagerbohm.
Från och med januari 2026 börjar han åka runt på seniortävlingar för att långsamt ta kliv allt närmare världseliten.
Tack vare sin höga juniorrankning undviker han att behöva kvala in till vissa tävlingar under sitt första år som proffs.
Målet för säsongen är att etablera sig bland topp-800 i världen.
På träningar har Lagerbohm spelat mot Finlands främsta proffs Emil Ruusuvuori och Otto Virtanen. Han upplever inte att nivåskillnaden till de blåvita tennisässen är speciellt stor.
– Den största skillnaden mellan juniorspelare och herrspelare är erfarenheten i hur man hanterar de avgörande ögonblicken i matcherna.
– Om jag möter en veteran så kan han redan under uppvärmningen se mina styrkor och svagheter. Den mentala biten blir ännu viktigare än vad den har varit på juniorsidan.
Och visst, förutom att försöka samla så många rankningspoäng som möjligt ska han se till att slutföra gymnasiestudierna och ta studenten. För ifall proffskarriären inte tar fart ordentligt har Lagerbohm en alternativ plan i bakfickan – att kombinera tennis och studier i USA.
– Collegetennis kunde vara ett bra alternativ. Inte nödvändigtvis för studiernas skull, men det är många som gör en bra tenniskarriär den vägen nuförtiden. Av de 200 bästa tennisspelarna i världen har ungefär tjugo tagit sig dit via universiteten i USA.