I Katalonien i nordöstra Spanien firas en speciell jul, där hedniska traditioner blandas med kristna inslag, arabisk mat, julklappar och julgran.
Dessutom har bajsande en viktig roll i julfirandet, vilket kan överraska utomstående. Och det finns omtyckta julsånger, även om de är betydligt färre än hos oss.
Ju fler traditioner, desto roligare
– Vi delar många traditioner med Spanien, men vi har också egna, väldigt speciella traditioner, berättar Albert Pinilla. Han är uppvuxen i Barcelona som är regionen Kataloniens huvudstad. Till det katalanska julfirandet hör en hel del bajsande. Vi ska strax förklara vad det handlar om.
Albert Pinilla har bott i Vasa i olika perioder sedan år 2007. Tillsammans med familjen firar han en jul som både har katalanska och finländska traditioner.
Det blir mycket mat då två kulturer möts. Pinilla konstaterar att den katalanska maten är mycket god. Han gillar också det finländska julbordets lax. Det blir också mycket julklappar eftersom den katalanska traditionen innehåller två dagar då julklappar delas ut.
En stock som bajsar julklappar
Hur var det då med bajsandet? Ja, det finns två katalanska traditioner som sticker ut särskilt tydligt och som har hedniska rötter. Den första är Tió de Nadal, eller julstocken. Enligt Albert Pinilla är det en genuin katalansk sed som inte firas i övriga Spanien.
Man tar in en stock och målar ett glatt ansikte med mun och ögon på ena änden av stocken. Den får också ett par ben och en typisk traditionell, röd katalansk mössa eller luva och en filt över ”ryggen”.
– Barnen ger mat till Tió varje kväll från Luciadagen. På julafton eller ibland den 25:e sjunger vi en sång och slår på Tió med en käpp. Det låter lite brutalt, jag vet, men det är roligt för barnen, förklarar han med ett skratt.
Sången handlar om att Tió ska bajsa presenter som godis, små gåvor, men absolut inte sardiner, för de är för salta. När sången är slut, lyfter barnen på filten som täcker stocken och hittar julklapparna.
Det finns en förklaring till kopplingen till bajs. Dels är det frågan om ren och skär bajshumor. Dels har det också en allvarligare bakgrund, som handlar om jordens fertilitet. Förr brukade man bränna Tió och göda jorden med askan.
Ingen jultomte, men magiska kungar
Jultomten då? Ja, tomten har aldrig varit någon stor grej. Istället står de tre vise männen för julens magi och presenter. Den femte januari fylls städer och byar av stora parader när de tre kungarna anländer.
– Det är jättemagiskt. Från min barndom minns jag paraden på natten och ljusen. Sedan hittade vi presenterna under granen när vi vaknade. Folk tror kanske att vi inte har julgran, men i Katalonien har vi stora berg och till och med små glaciärer i bergen. Och det finns både skog och julgransplanteringar.
Varje jullov reser Albert Pinilla och hans familj till Katalonien för att fira jul. Hans barn vill absolut inte missa paraderna med de tre vise männen. Det här är årets höjdpunkt för dem.
En bajsande figur i julkrubban
Den andra udda traditionen med hedniska rötter är Caganer, eller ”bajsaren”. I Katalonien är julkrubbor mycket viktiga. De finns i varje hem och i byarna ordnas levande julkrubbor med många amatörskådespelare. I julkrubborna finns också den udda figur som kallas bajsaren.
Bajsaren kan tyckas malplacerad bland Jesusbarnet, Maria och Josef. Bajsaren är en gubbe som hukar sig med byxorna nere.
Han är iklädd den katalanska traditionella röda luvan, precis som Tió de Nadal. Han har också traditionella kläder och skor. Vänder du på honom hittar du en rejäl hög bakom den bara rumpan. Till hans försvar så brukar han placeras lite undangömd.
– Varje gång du ser en julkrubba, får du leta efter Caganer. Det är en lek för både barn och vuxna. Och han är också, liksom Tió de Nadal, en symbol för jordens fertilitet och också en figur som bringar lycka.
Den katalanska julmaten då?
Julafton är lugn i Katalonien, berättar Albert Pinilla, men den tjugofemte december dukas det upp för festmåltid. Då träffar man den ena sidan av släkten, i Pinillas fall hans mammas släkt.
Då äter man escudella i carn d’olla som är en rejäl kött- och grönsakssoppa med stora pastasnäckor, kallade galets. Kalkon och ibland skaldjur är också vanligt. Till efterrätt är det turrón, gjord på mandel och honung, och neules, en form av långa kex.
Den tjugosjätte firas Staffansdagen med andra sidan av släkten. På matbordet hittas cannellons eller fyllda pastarullar, oftast med kött. Pinilla är själv vegetarian och äter en variant med spenat, russin och pinjenötter, som han säger är jättegod.
Julmusiken då?
Albert Pinilla kan några spanska julsånger, men konstaterar att han vuxit upp i en väldigt katalansk miljö och därför är han mer bekant med de katalanska julsångerna.
Hans favorit är ”Fum fum fum”, vilket betyder rök, rök, rök och anspelar på rök som puffar ur skorstenen.
– Men julsångerna är viktigare här i Finland än i Katalonien. Här vill alla sjunga tillsammans.
Vega ❤️ världens julmusik
Glöm All I want for christmas och Tänd ett ljus – nu slår vi upp portarna för julens alla språk och toner! I Vega ❤️ världens julmusik låter vi jullåtar från hela världen strömma genom etern, och bjuder på sånger som ger julkänsla långt bortom de välkända klassikerna på svenska och engelska.
Har du en favoritjullåt på ett annat språk än svenska eller engelska? Nicke Aldén och Magnus Hansén tar emot era önskemål i Vega ❤️ världens julmusik.