När Israel, USA och Iran utkämpade ett kort krig i somras hände något oväntat. När myndigheterna i Iran misslyckades med att hjälpa civila efter bombningarna, tog de unga över.
Via appar som Discord, Signal och Whatsapp – plattformar som regimen försöker strypa – organiserades frivilliginsatser och spreds livsviktig information om skyddsrum och förnödenheter.
De nätverk som byggdes upp under de kaotiska veckorna har inte försvunnit. De har i stället förvandlats till svårkontrollerade politiska verktyg för den unga generationen.
På ena sidan står den åldrande regimen under ayatolla Ali Khamenei, som ser sommarens krig som en ideologisk kamp mot väst.
På andra sidan står landets unga, födda mellan 1997 och 2012, som ser konflikten som ännu ett hinder för ett värdigt liv.
– I väst är synsättet att Iran är svagt. Irans ledning i huvudstaden Teheran upprätthåller å sin sida en bild av att landet är starkt för att man klarade en attack från supermakter, säger Sanam Vakil, chef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på tankesmedjan Chatham House.
Men sanningen är en annan säger hon:
– Regimen har tvingats hålla en låg profil utrikespolitiskt för att hantera trycket på hemmaplan.
För Irans unga ser utvecklingen i Mellanöstern annorlunda ut än för de äldre som styr landet. För regimen handlade sommarens krig och kriget i Gaza om samma fråga, kampen mot västs inflytande i Mellanöstern.
För ungdomen är det viktigaste de palestinska och iranska folkens rättigheter till ett värdigt liv.
Tre faktorer gör att Iran nu står vid ett vägval: ayatollans höga ålder, Generation Z:s självförtroende och den ökande instabiliteten i regionen.
Till det kan läggas ovissheten kring landets kärnprogram.
Ett land med en osäker framtid
Samtidigt som unga iranier kämpar med arbetslöshet och isolering, spelar regimen ett högt spel.
Den 18 oktober i år upphörde Iran formellt att följa de internationella restriktionerna för landets kärnprogram. Det ledde till att pausade sanktioner återinfördes mot landet. Regimen signalerar att man är redo att förhandla med USA igen.
Men för en 20-åring i Teheran känns atomfysik avlägset och de förhåller sig likgiltiga till regimens stormaktsambitioner.
– Många unga ser kärnprogrammet som ett hinder snarare än en tillgång. Det isolerar landet socialt och ekonomiskt. De vill se fokus på utbildning, jobb och frihet, konstaterar Sanam Vakil.
I en intervju med Deutsche Welle i oktober beskriver unga stämningen i landet som desperat.
– Det man hör mest är förtvivlan. Bristen på en tydlig framtid drabbar unga hårdast, säger Amin till kanalen.
Enligt honom är vissa människor så desperata att de ser ett nytt krig som något som till och med kunde vara bra.
Elnaz, en ung kvinna från generation Z, beklagar att så många vänner har lämnat landet.
– Bland människor i min ålder går det bättre för dem som har familjens stöd. Men för sådana som mig finns det inget hopp. Jag avundas unga i andra länder – deras bekymmer går inte ens att jämföra med våra.
En ny sorts tyst frihet
Men trots hopplösheten och repressionen har något förändrats i gatubilden. Arvet efter Mahsa Amini – en kvinna vars död 2022 startade en massiv protestvåg – lever kvar.
Det var i september 2022 som 22-åriga Mahsa Amini greps av sedlighetspolisen för att hennes slöja inte täckte hela håret. Kort därefter dog hon, enligt vittnen misshandlad till döds av polisen. Myndigheterna säger att hon dog av en hjärtattack.
Trots att protesterna år 2022 slogs ned brutalt av regimen, ledde de ändå till att kvinnor i Iran fick fler sociala friheter, säger Sanam Vakil.
– Det finns i dag en sorts informell tolerans för hur kvinnor vill klä sig i Iran. Det är verkligen intressant att följa.
Lagarna om sedlighet finns kvar på pappret, men verkligheten är en annan.
– I dag ser man fler bevis på att iranska kvinnor klär sig precis som de vill utan att täcka håret. De klär sig som mina tonåringar här i London. Och just nu kommer ingen efter dem.
Detta är dock en balansgång.
– Det finns en insikt inom etablissemanget om att det är potentiellt farligt att förtrycka kvinnor just nu, mitt i en legitimitetskris. Men allt kan ändras snabbt om regimen känner sig hotad, varnar Vakil.
Vakil förväntar sig inga lagändringar så länge Irans åldrande högsta ledare sitter kvar.
– Men regimen inser att den befinner sig i en djup legitimitetskris, och det har den gjort under en längre tid.
Hela regionen tittar på
Det är inte bara i Iran som ledarna är nervösa. Hela Mellanöstern präglas av en klyfta mellan konservativa ledare och en växande andel unga, uppkopplade och missnöjda medborgare.
Grannländernas regimer följer utvecklingen i Iran noga. Ungdomarna för att få inspiration, ledarna för att lära sig hur man stoppar dem.
Samtidigt pressar USA:s president Donald Trump på för nya avtal med Israel, något som skapar ytterligare friktion.
– Regimerna inser att deras befolkningar är djupt engagerade i palestiniernas öde. Därför vågar till exempel Saudiarabien inte normalisera relationerna med Israel, trots påtryckningar från Trump. Det skulle riskera statsledningens legitimitet, menar Vakil.
Generation Z har nu visat att social förändring är möjlig i Iran, där det politiska systemet framstår som orubbligt.
Enligt Sanam Vakil vid Chatham House är frågan nu vad som händer om det uppstår en ny konfrontation mellan ungdomen och regimen.
De unga kräver frihet, värdighet och någon form av inflytande.
Eliten har inte kontroll över ungas kommunikation på sociala medier. Det som händer i Iran är därför en regional angelägenhet. Det är en testfråga för Mellanöstern, menar Vakil.