Benjamin Harf är vd för ett företag som utför lagstadgade besiktningar av automatiska brandlarm och släckningsanläggningar.
Han välkomnar regeringens färska lagförslag om att sänka tröskeln för uppsägningar från och med nästa år.
– Det är i det stora hela positivt. Vi är företagare och det är enklare att optimera till exempel arbetskraft i situationer då det ändrar situationen, kanske ekonomiskt eller produktionsmässigt, säger Harf.
Harfs företag har för tillfället 19 anställda. Han ser förändringen som en minskning av byråkrati.
– Allt som luckrar upp eller minskar på byråkrati så ser jag positivt på. Som företagare finns det riktigt tillräckligt av byråkrati, säger Harf.
”Mer konkret än vägande skäl”
Harf tycker att det är bra att det från och med nästa år ska räcka med en saklig orsak för uppsägning, i stället för tidigare krav på vägande skäl.
Enligt lagförslaget som lämnats till riksdagen kan sakliga orsaker vara att man inte följer anvisningar, försummar sitt arbete, har obefogad frånvaro eller beter sig olämpligt.
– Det är ju konkretare att beskriva vad den där sakliga grunden är än vad den där vägande grunden är. Kanske blir det också lättare att tolka. Det är ju positivt, säger Harf.
Han menar att det alltid finns en god orsak till att man hamnar i ett läge där en uppsägning inte kan undvikas.
– Det blir enklare att säga upp när det behövs. Det ser vi förstås som positivt som en företagare, säger han.
Den förändring som Harf särskilt lyfter fram är att omplaceringsskyldigheten begränsas. Enligt det nya förslaget behöver arbetsgivaren endast försöka omplacera vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller skada, men inte vid personliga skäl som samarbetssvårigheter.
– Det här förslaget innebär att arbetsgivare inte längre behöver ”hitta på” nya arbetsuppgifter för anställda med samarbetssvårigheter. I företag måste man alltid uppnå vissa resultat, både kvalitativa och ekonomiska. Det är jättesvårt att skapa arbetsuppgifter som egentligen inte behövs, säger Harf.
”Obetydliga effekter på ekonomin”
Men Mika Maliranta, direktör för forskningsinstitutet Labore och professor vid Åbo universitet, ser inte lagändringen som någon lösning på Finlands ekonomiska problem.
– Den här reformen har obetydliga effekter på vår ekonomi. Särskilt på kort sikt och kanske också på lång sikt förblir effekterna obetydliga, säger Maliranta.
Som Maliranta ser det försöker regeringen lösa ett problem som inte finns. Enligt honom är det fel att tro att Finland har en stel arbetsmarknad.
– Här korrigeras något som inte är orsaken till våra nuvarande ekonomiska problem, och det är inte heller något betydande problem i övrigt.
Enligt Maliranta är Finlands arbetsmarknad redan förhållandevis flexibel i internationell jämförelse.
– Hos oss rör sig arbetstagare mellan arbetsplatser i mycket livlig takt. Det finns inte något sådant problem på våra arbetsmarknader som skulle ha krävt denna typ av förändring eller reform.
Arbetstagarens position kan försämras
Den största risken med reformen är enligt Maliranta att den förändrar maktbalansen på arbetsplatsen.
– Detta förändrar, visserligen inte särskilt betydande, men i någon mån förhandlingspositionen mellan arbetstagare och arbetsgivare på arbetsplatserna. I vissa situationer kan detta direkt försämra arbetstagarens rättsskydd, säger Maliranta.
Han påpekar att arbetsgivaren ofta är den starkare parten i konfliktsituationer.
– Ofta är situationen på arbetsmarknaden sådan att arbetsgivaren är den starkare parten i tvister. Därför har man i Finland och på andra håll i världen med lagstiftning försökt trygga arbetstagarens intressen, säger han.
Maliranta påpekar ändå att det kommer att dröja länge innan vi kan se hurdana effekter de nya reformerna får i praktiken. Mycket hänger på hur olika rättsinstanser kommer att tolka de nya bestämmelserna i rättegångar om uppsägningar.
Finland tar bara en del av Danmarksmodellen
När det gäller jämförelsen med Danmark, som regeringen ofta refererar till, är Mika Maliranta kritisk.
– I Danmark handlar det om en helhet. Där finns lättnader gällande uppsägningar, men när paketet byggdes i Danmark, kom man samtidigt överens om nivån på arbetslöshetsersättningar, som i Danmark är på en mycket högre nivå än i Finland, säger han.
Dessutom satsar Danmark mycket mer på arbetsmarknadstjänster, kanske två till tre gånger mer än Finland.
– Här tar man lite grann russinen ur kakan när man genomför bara en del av Danmarksmodellen, där det fanns tre delar, säger Maliranta.
Han understryker att det inte finns forskningsbelägg för att lättare uppsägningar skulle höja sysselsättningen eller ha betydande produktivitetseffekter.
– Det finns inte heller tydliga bevis för att det skulle ha några betydande effekter på produktiviteten.
Kommunikation viktigare än lagstiftning
Benjamin Harf å sin sida betonar att kommunikation är viktigare än lagstiftning för att skapa trygghet på arbetsplatsen.
– Så länge kommunikationen är bra mellan båda parterna skapar det trygghet. Otrygghet beror många gånger på att man lever i ovisshet. Om man har en öppen kommunikationskultur på arbetsplatsen borde redan det skapa trygghet, säger han.
Samtidigt lyfter Harf fram att det finns viktigare hinder för att anställa mer personal än uppsägningsreglerna, nämligen pensionskostnaderna.
– Den största utmaningen vid anställning av mer personal är kostnaden för personalen. Arbetsgivaren betalar fortfarande en alltför stor andel av arbetstagarens pension. Det är de stora eurokostnaderna som hindrar att anställa personal mer flexibelt, säger han.
Är det bra att företagen lättare ska kunna säga upp folk? Varför / varför inte? Motivera i kommentarsfältet!