Omkring 150 personer, både proffs och frivilliga, deltog i en stor sjöräddningsövning i Vasa på onsdagskvällen. Kim Westman är till vardags chef för Sjöräddningscentralen i Åbo och berättar att en sjöräddningsövning i den här storleksklassen ordnas en gång om året i västra Finland. I fjol hölls den på Åland, men igår var det Vasas tur.
Övningen har planerats sedan månadsskiftet mars-april. Även om det här är en återkommande övning var det ovanligt många frivilliga, 65 stycken, som deltog den här gången.
Övningsscenariot utgick från att två båtar kolliderat. I scenariot är passagerarfärjan Aurora Botnia en av de inblandade, men i övningen simulerades fartyget av gränsbevakningens bevakningsfartyg Uisko. De olycksdrabbade fartygen begär hjälp med att evakuera passagerarna och en stor del av besättningen.
Enligt Westman har man valt just det här scenariot eftersom det finns linjetrafik mellan Finland och Sverige
– Vi vill ha en beredskap att kunna utföra effektiva räddningsarbeten om det skulle krävas. Målsättningen är att vi ska öva hela kedjan vad gäller sjöräddning vid en stor olycka.
Onsdagskvällens mulna och dimmiga väder ställde till med en del problem för övningen. Dimman gjorde att vare sig den finska eller den svenska helikoptern kunde delta i övningen som planerat.
– Det betydde i praktiken att vi var tvungna att evakuera passagerarna och utföra hela räddningsoperationen med ytenheter, alltså med båtar, säger övningsledaren Niklas Guseff.
Att helikoptrarna inte kunde delta innebar också att flygledarna i Åbo inte fick möjlighet att öva koordinering av lufttrafik vid evakuering.
– Det var ett av de elementen som vi skulle vilja öva på, så det var lite tråkigt, säger Kim Westman.
Evakueringscentral i terminalen
Räddningskedjan började med att man evakuerade människor från de fartyg som har råkat i sjönöd.
I det här fallet bestod passagerarna av frivilliga. Eftersom det handlade om en övning låtsades alla vara gående patienter tills de kom i land. Där placerades de som tilldelats roller som svårast skadade på bårar och bars in i den evakueringscentral som hastigt byggts upp i terminalen på Vasklot.
– Räddningsverket ansvarar för att sätta upp evakueringscentralen och vi har färdigt uttänkta evakueringscentraler längs kusten, säger Kim Westman.
Väl framme vid evakueringscentralen klassificeras alla evakuerade utgående från sina skador. Patienter med grön klassificering behöver ingen vård, de gula är lindrigt skadade, röda behöver akutvård och de som har svart klassificering är avlidna.
– Polisen har en enhet i evakueringscentret för att identifiera döda, säger Westman.
Primärvården finns på plats i terminalen och bedömer skadorna. En del skickas vidare för vård och de med lindrigare skador vårdas på plats.
Volontärer hjälpte till
De som klassas som gröna av sjukvården får gå vidare till den psykosociala avdelningen. Där görs en ny triage-bedömning, alltså en indelning av de evakuerade enligt hur mycket stöd de behöver.
Charlotta Smeds är socialarbetare och jobbar vanligtvis på social- och krisjouren. Under onsdagens övning var hon operativledare för social- och krisjouren i evakueringscentret.
– Vi gör en bedömning av vilket psykosocialt stöd de behöver. Det kan också handla om praktiskt stöd, till exempel till minderåriga som mist sina föräldrar.
– Vi har kallat in frivilliga från Röda Korset och församlingen. Om man är mycket drabbad kan man få tala med någon av våra frivilliga. Det kan vara någon som tappat bort anhöriga, eller någon vars anhöriga dött.
Vid en verklig olycka skulle man också ha satt upp en mottagningspunkt för de anhöriga som anländer.
– Det är jättebra att öva med våra frivilliga så att vi har fungerande samarbete med alla och så att alla får delta i olika uppgifter.
Petter Lindvall från kustbevakningen i Umeå har redan erfarenhet av liknande övningar på den svenska sidan av Kvarken.
– Vi är ju inte så långt ifrån varandra rent geografiskt så det är väldigt viktigt att vi kan verka över gränserna.
Enligt Lindvall har den svenska kustbevakningen och Finlands sjöbevakning väldigt likartade organisationer.
– Att vara med på sådana här övningar gör att den gången det blir skarpt läge och man måste åka över är det lättare, för man har en förståelse för varandras organisationer, säger Lindvall.
Helikoptrar ingen självklarhet
Övningsledare Niklas Guseff tror inte att planerna på att flytta Sjöbevakningsstationen från Vallgrund till Vasklot kommer att påverka hur snabbt man kan ta sig till en olycksplats i framtiden.
– Det tar en god stund att ta sig till en olycksplats oberoende av var den är. Sannolikheten är liten för att en olycka händer utanför en sjöbevakningsstation, ingen skillnad om det är utanför Vallgrund eller utanför Vasklot.
Guseff tror att alla inblandade lärt sig många små detaljer under övningen. Själv lyfter han fram att han blivit påmind om att vädret kan lägga käppar i hjulet.
– Vid en stor olycka kan vi inte enbart lita på att vi får sjöräddningshelikopter på plats som kan evakuera en stor mängd personer, säger Guseff.
Den största skillnaden mellan övning och verklighet är ändå att man inte vet när de verkliga olyckorna kommer att inträffa. Men det går ändå att planera för dem i viss mån.
– Det finns ju planer för storolyckor som vi tar fram och så att säga dammar av för att se vem som ska göra vad. Det är ju på basen av dem som vi har planerat den här övningen också.