Nyheten om att social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso (Sannf) har anställt sin son som riksdagsassistent aktualiserade frågan om vilka kriterierna är för assistenter och hur de anställs.
I riksdagen finns två sätt att anställa assistenter. Den traditionella modellen är att riksdagen gör ett arbetskontrakt med assistenten utgående från riksdagsledamotens rekommendation.
Då är det enda kriteriet att personen är myndig och klarar Skyddspolisens säkerhetsgranskning. Det finns inga hinder för att anställa en släkting.
En del av Sannfinländarna, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna följer den här modellen.
Enligt generalsekreteraren för SFP:s riksdagsgrupp Silja Borgarsdóttir Sandelin har SFP:s riksdagsledamöter föredragit modellen där de själva rekryterar sin assistent.
Det andra sättet är att riksdagen betalar en klumpsumma till riksdagsgruppen som i sin tur anställer assistenterna. Det här gör det möjligt att två riksdagsledamöter delar på samma assistent, eller att en assistent sköter andra uppgifter också.
Samlingspartiet följer den modell där riksdagsassistenterna skriver ett arbetskontrakt med riksdagsgruppen, men ledamöterna ansvarar i praktiken själva för vem de anställer.
Centerns krav på assistenterna är få. De ska klara säkerhetsgranskningen, inte vara familjemedlemmar och inte ha ett annat partis partibok.
Centerns riksdagsledamöter kan däremot ha egna preferenser. Vissa betonar kunskap om ledamotens hemkommun, medan andra snarare vill ha hjälp med att hålla koll på kalendern.
Trots att riksdagsledamöterna inom Svenska folkpartiet helt själva anställer sin riksdagsassistent har ingen under de senaste femton åren anställt en familjemedlem eller släkting, uppger Borgarsdóttir Sandelin.