Kina har gått från att vara världens största utsläppare av växthusgaser till att också vara världsledande inom grön teknologi. Landet leder produktionen av solpaneler, batterier till elbilar och kritiska mineraler.
– Kina har sett grön industri som en strategisk och viktig framtidssektor. Landet har drivit igenom massiva investeringar för att skapa sig en dominerande position, säger Anna Åberg, forskare i internationell miljöpolitik vid Chatham House, Storbritanniens ledande utrikespolitiska institut.
Den här dominansen syns tydligt vid FN:s klimatmöte COP30, där Kinas insatser spelar en allt viktigare roll.
Samtidigt har Europas produktion halkat efter och beroendet av kinesisk teknik och råvaror har ökat dramatiskt. Det har gjort klimatpolitiken till en fråga om säkerhet och makt, där teknologisk dominans ger stora geopolitiska fördelar.
Anna Åberg menar att Europas framtid nu formas av det här beroendet, men också att den globala klimatpolitiken i hög grad är i Kinas händer.
– Men man börjar vakna upp till att det kanske inte är så smart att vara så beroende av en aktör, säger Åberg.
Vi har samlat klimatfrågan som ett globalt maktspel i fyra punkter:
1. Hur blev Europa beroende av Kinas gröna teknik?
Det kinesiska kommunistpartiet har under flera decennier bedrivit en väldigt aktiv industripolitik, säger Anna Åberg. Nu börjar de uppnå sitt mål att göra största delen av världen beroende av handeln med Kina.
– Det finns såklart flera risker här. En handlar om att Kina kan strypa försäljning av saker som vi behöver i Europa, till exempel de sällsynta jordartsmetallerna. Det är också en risk för vår industri – kommer vi att kunna konkurrera med Kina?
Kinesiska klimatteknikprodukter håller ofta lika hög eller högre kvalitet än västerländska och landets ekonomiska modell stöder vinnare mer aktivt.
I Europa låter vi ofta marknaden avgöra vilka företag som lyckas.
Dessutom påverkar inte misslyckade storsatsningar helhetsbilden i Kina. När staten har investerat i ett företag som går under, innebär det inte att utvecklingen stannar av. Strategin att bli världsledande inom denna sektor är fortfarande lika stark.
2. Kinas motiv: Grön teknik är ett maktmedel
Kinas klimatsatsning handlar inte bara om att minska utsläppen, utan om att förstärka landets globala position, säger Anna Åberg.
– Kina har under lång tid målmedvetet byggt upp den gröna sektorn som en strategisk framtidsindustri med syfte att både generera jobbtillfällen, driva ekonomisk tillväxt och säkra ett globalt inflytande.
Det finns alltså en tydlig makt- och säkerhetsdimension som inte bara är teoretisk, säger hon.
– Kina har nu lyckats få en dominerande ställning i de globala värdekedjorna och det ger makt.
Åberg säger att Kinas strategi är långsiktig och global. Den inleddes för länge sedan och väntas ta decennier att fullborda.
– När världen ställer om energi- och klimatpolitiken lär också efterfrågan på kinesiska produkter öka. Vissa analytiker menar att Kinas gröna investeringspolitik syftar till att skapa den här omtalade nya världsordningen där de själv är i centrum.
Vi har ofta kopplat klimatarbetet till värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter. Om vi måste samarbeta med Kina, som har andra motiv och värderingar, hur hanterar vi det?
– Det är en viktig fråga och handlar om väldigt svåra avvägningar. Går det att samarbeta med Kina i till exempel Afrika kring förnybar energi? Här spelar också säkerhetsaspekterna in. Vi delar ju inte samma syn på mänskliga rättigheter och demokrati som Kinas regering gör.
3. Vem bestämmer reglerna för framtidens teknik?
En fråga som är avgörande för framtiden är Kinas arbete med att köra igenom sina egna standarder och göra dem internationella.
Det är detaljerade regler och specifikationer som styr hur produkter, system och tjänster ska utformas. Det kan vara måtten på en diskmaskin eller säkerhetskraven.
– Kina vill ha tydliga regler och det här är ett område där vi ser att de försöker påverka mer och mer. De har ökat sitt engagemang i den internationella organisationen som tar fram internationella standarder, säger Anna Åberg.
Här har det ambitiösa globala projektet som kallas för Ett bälte, en väg stor betydelse. Initiativet beskrivs ofta som en modern version av den gamla Sidenvägen, som på medeltiden var handelsvägen mellan Kina och Europa.
I praktiken tvingas de länder som deltar i Kinas infrastrukturprojekt godkänna Kinas tekniska standarder. Det här är speciellt tydligt i frågor som rör grön ekonomi. I de sammanhangen accepterar Kina inga kompromisser.
I förlängningen är också det här mycket mer än bara en teknikfråga – det handlar om vems modell världen ska följa i framtiden.
– Det kan också ses som ett sätt för dem att öka sin makt, säger Åberg.
4. Hur behåller Europa sitt oberoende?
– Det här är ingenting som vi kan förändra över en natt, det kommer att ta flera år att minska vårt beroende av Kina, säger Anna Åberg.
Hon säger att EU måste göra svåra strategiska val. Det är inte realistiskt för Europa att skydda varenda industri.
– Det blir för dyrt och det gör också att den gröna omställningen helt enkelt går långsammare.
Men det finns områden där Europa kan och bör konkurrera med Kina.
– Vissa industrier ligger förmodligen för långt bakom Kina för att det ska vara någon idé, som att stötta solenergin. Men vindindustrin är en annan fråga.
Hon säger att Europa måste investera långsiktigt, diversifiera både egna och globala leveranskedjor, och aktivt delta i att sätta internationella standarder.
– Vi får ha en nyanserad och djupgående debatt kring vilka avvägningar som finns. Hur mycket ska vi importera från Kina, vad ska vi producera här, vilka risker går att hantera?
Medan vissa länder motarbetar den gröna omställningen bör det internationella samfundet hålla fast vid den rätta riktningen, behålla sin tillförsikt, fortsätta agera målmedvetet med oförminskad kraft och driva på, så att nationellt fastställda klimatmål utarbetas i syfte att tillföra mer positiv energi till det globala klimatsamarbetet
Xi Jinping, Kinas president, i ett videotal inför FN:s generalförsamling i september 2025
Anna Åberg betonar att det nu är nödvändigt med en öppen diskussion om vilka risker vi är villiga att ta för att nå en hållbar omställning. Europas väg framåt kräver strategiska val som är förankrade i verkligheten.
Vi hade tänkt oss att vi gör det här med USA, men i dag är USA väl vid sidan om?
– Ja, inte vid sidan om, utan USA har stigit helt tillbaka från det globala klimatarbetet. Vi såg det redan under president Donald Trumps första period, när de drog sig ur Parisavtalet om att hålla temperaturhöjningen klart under två grader, och nu ser vi samma sak igen.
Trump har också rivit upp flera andra klimatinitiativ som president Joe Biden införde för att skynda på omställningen i USA.
– De drar ner på klimatbiståndet och använder olika påverkansmekanismer för att få andra länder att dra ner på sitt klimatarbete. Så nej, USA är inte längre en allierad för oss i Europa i de här frågorna.
Åberg återkommer till behovet av en djupgående debatt kring vilka avvägningar EU måste ta ställning till, som vilka risker vi kan acceptera genom att låta viss produktion ske i Kina.
– Vilka risker går att hantera, vilka risker är för stora, och vad får det för konsekvenser för klimatarbetet och våra ekonomier? Det kostar ju mer om vi inte importerar från Kina. Den debatten måste vi ha.