En konstsamling behöver inte vara särskilt dyr eller exklusiv, det visar de 136 verken ur konstsamlaren Lassi Löylypoika Auterinens privatsamling som nu visas på Galleri Elverket i Ekenäs.
Konst kan man samla på av olika skäl, men i Auterinens fall är det upptäckarglädjen, den egna smaken och i viss mån priset som dikterat konstanskaffningarna.
– Samlandet började nästan av en slump när jag i början av 90-talet träffade konstnären Axel Sutinen, säger Lassi Löylypoika Auterinen.
På den tiden hade Auterinen ganska ytliga kunskaper om den samtida konsten, men Sutinens banbrytande konst och ett lån som återbetalades i form av en tavla visade sig bli början på ett livslångt samlande.
Auterinen har under årens lopp köpt konst direkt av konstnärerna, men de allra flesta tavlorna är inhandlade på auktion för ganska blygsamma summor.
– Många har jag köpt för en hundralapp eller några tior.
God konst behöver inte vara särskilt dyr och Lassi Löylypoika Auterinens privata samling är ett utmärkt exempel på att man med ihärdighet, tur och en kärlek till konsten ändå kan bygga upp en omfattande samling, som inte kostar tusenlappar eller nödvändigtvis behöver spegla en etablerad konstsmak.
Kulturgärning av rang
Lassi Löylypoika Auterinens samling representerar helt och hållet hans personliga smak.
Stort samsas med smått, porträtt med landskapsmåleri, gammalt med nytt och på utställningen får också de mindre kända konstnärerna lysa i jämbredd med de något kändare namnen.
– Här på utställningen lyfts mindre kända och nästan bortglömda konstnärer fram, säger utställningens kurator Juha-Heikki Tihinen.
Det ligger något väldigt sympatiskt över Lassi Löylypoika Auterinens sätt att närma sig konsten.
I hans konstuniversum verkar alla konstnärer befinna sig på samma startlinje, och tavlans värde vara något som den enskilda betraktaren definierar, inte någon kritiker eller en etablerad konstmarknad.
– Det intressantaste sker ofta i marginalerna, säger Lassi Löylypoika Auterinen.
Samlingen är jag
Förutom att samlingen demokratiserar vår konstsyn och lyfter upp mer eller mindre bortglömda namn som Josef Svanlund eller Charles Kvapil, så speglar den naturligtvis också Auterinens eget liv.
– Det väsentligaste i livet är rädsla, ångest och depression och döden.
Auterinen gör ingen hemlighet av att han intresserat sig för mörka teman och att han själv lidit av återkommande depressioner.
– Om man har ångest vill man naturligtvis minska lidandet och många tavlor har kommit i min ägo genom att jag shoppat mig lite friskare.
År 2022 slet Lassi Löylypoika Auterinen svårt med sin mentala hälsa och då köpte han ett assemblage (ett slags tredimensionellt collage) av Kaarina Kaikkonen.
– Jag ser inte mera det samma som jag såg i konstverket för tre år sedan, men å andra sidan ser jag mer positivt på livet i dag.
Utställningen på Galleri Elverket visar alltså inte bara en privatpersons konstsamling, den ger också en unik inblick i hans själsliv som ibland förmörkats av depressioner.
Lassi Löylypoika Auterinen erkänner att han i dag nog skulle låta bli att köpa somliga tavlor, men samtidigt utgör de också en påminnelse om övervunna livskriser.
– Jag ville att det här skulle framgå, men jag ville också att det finska ordet lohtu (tröst) skulle skymta i utställningstexterna.
Utställningen Samling Löylypoika Auterinen på Galleri Elverket i Ekenäs pågår fram till den 19 april 2026.